Är inte åsiktsfrihet en mänsklig rättighet?
Diskrimineringslagen reglerar inte människors värderingar eller åsikter i form av exempelvis rasism eller homofobi. Lagen reglerar handlingar (och underlåtenhet att handla) som kan utgöra diskriminering.
I diskrimineringslagen är det själva agerandet som är reglerat inom vissa samhällsområden, inte intentionen eller de underliggande värderingar som kan tänkas påverka en människas handlingar. Diskrimineringslagen kräver inte heller ett bakomliggande syfte eller en avsikt (så kallat uppsåt) för att en handling ska räknas som diskriminering.
Diskriminering behöver alltså inte alls ha någon koppling till en persons värderingar. De värderingar, attityder och åsikter vi har är något annat än diskriminering men ibland blandas de olika begreppen samman. I vissa fall kan en diskriminerande handling ske som en följd av en persons värderingar eller fördomar, i andra fall inte. Ett exempel på det är att en människa kan diskriminera utan att vara rasist och hen kan vara rasist utan att agera diskriminerande.
Diskrimineringslagens syfte är inte heller att komma åt eller begränsa personers värderingar, utan lagen syftar till att skydda individer från de diskriminerande handlingarna. Med andra ord kan man säga att vi får tänka och tycka vad vi vill, men det lagen förbjuder är att genom handlingar missgynna någon på ett sätt som innebär att personen diskrimineras. Det gäller i arbetslivet, inom utbildningsväsendet och inom ett antal andra samhällsområden men inte i privatlivet när det till exempel handlar om hur grannar eller släktingar behandlar varandra.
Däremot kan en person som blir diskriminerad samtidigt bli utsatt för ett brott som utgår från gärningspersonens värderingar; En diskriminerande handling kan alltså samtidigt som den är en överträdelse av diskrimineringslagen vara fråga om exempelvis hatbrott, hets mot folkgrupp eller sexualbrott.