Vi arbetar för ett samhälle
fritt från diskriminering.

Hyresvärdars krav på bostadssökande kan utgöra
diskriminering – behov av stärkt lagstiftning

Skrivelse till regeringen, Arbetsmarknadsdepartementet.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) kan konstatera att det förekommer
diskriminering på bostadsmarknaden och i flera studier framgår att
diskriminering är ett av hindren för att etablera sig på bostadsmarknaden.
Det är dock svårt att upptäcka diskriminering och avsaknaden av reglering
och krav på hyresvärdar att dokumentera eller redovisa urvalsprocessen av
bostadssökande gör det svårt att upptäcka och bevisa diskriminering i det
enskilda fallet.

Hur hyresvärdar fördelar bostäder och vilka krav och villkor som ställs på
bostadssökande har stor betydelse för vem som får tillgång till en
hyresbostad. I sammanhanget är det därför bekymmersamt att vissa av
hyresbostadsmarknadens aktörer förefaller sakna tillräcklig kunskap om
vad som kan utgöra diskriminering vid tillhandahållande av hyresbostäder.

I rapporten Diskriminering vid tillhandahållande av hyresbostäder som DO
publicerar i dag och som bifogas denna skrivelse, redogörs för
kunskapsläget vad gäller olika aspekter av diskriminering på
hyresbostadsmarknaden, med fokus på hur utformningen och tillämpningen
av bostadsförmedlingssystem och uthyrningskriterier kan bidra till
diskriminering. Bland annat gör DO bedömningen att transparenta och
förutsägbara förmedlingssystem minskar risken för diskriminering och att
de samtidigt kan bidra till att diskriminering uppmärksammas. Motsatsvis
kan förmedlingssystem som ger utrymme för undantag och flexibilitet vid
urval av bostadssökande ge utrymme för diskriminering. DO slår också fast
att tillämpningen av tillsynes neutrala kriterier under vissa omständigheter
kan utgöra direkt diskriminering.

Vidare konstaterar DO i rapporten att det förekommer uthyrningspolicyer
och uthyrningskriterier på hyresbostadsmarknaden som kan vara
diskriminerande. Bland annat kan höga inkomstkrav i relation till hyran
utgöra risk för diskriminering, liksom att vissa bidrag och andra
ersättningar inte godtas av hyresvärden som inkomst.

Mot denna bakgrund lämnar DO en rad förslag som på olika sätt kan bidra
till en bostadsmarknad fri från diskriminering. Flera av förslagen rör behov
av stärkt lagstiftning.

Till att börja med menar DO att en direkt hänvisning till
diskrimineringslagen i hyreslagen skulle kunna bidra till att öka kunskapen
om att det finns ett förbud mot diskriminering på bostadsområdet och
tydliggöra ansvaret hos hyresbostadsmarknadens parter.

Därutöver lämnar DO tre förslag på hur skyddet mot diskriminering i
diskrimineringslagen (2008:567), DL, kan stärkas:

  • Ställ krav på hyresvärdar att dokumentera urvalsprocessen. Bristen
    på krav på hyresvärdar att dokumentera eller redovisa
    urvalsprocessen gör det svårt att upptäcka och bevisa diskriminering
    i det enskilda fallet. Ett sätt att öka transparensen och
    förutsägbarheten vid förmedling av hyresbostäder skulle kunna vara
    att införa ett krav på hyresvärdar att dokumentera urvalsprocessen.
    Utöver detta finns det skäl att överväga om det bör införas en
    skyldighet för hyresvärdar att lämna ut uppgifter till en
    bostadssökande som nekats hyra en bostad, om vem som fick
    bostaden och på vilka grunder beslutet togs.
  • Inkludera diskrimineringsformen bristande tillgänglighet inom
    samhällsområdet bostad. DO:s analyser av anmälningar från 2018,
    2019 och 2020 visar att förhållandevis många anmälningar rör
    frågor om bristande tillgänglighet kopplat till bostadsområdet. Det
    är också en fråga som ofta tas upp i DO:s dialoger med det civila
    samhället. Ett förbud mot diskriminering i form av bristande
    tillgänglighet skulle bidra till att personer med funktionsnedsättning
    får tillgång till sina mänskliga rättigheter och möjlighet till
    upprättelse när rättigheter kränks.
  • Stärk skyddet mot diskriminering i de fall det inte finns en enskild
    skadelidande person, det vill säga vid överträdelser mot
    diskrimineringsförbudet i diskrimineringslagen som inte specifikt
    avser en viss person, utan som träffar en hel grupp, och där det inte
    finns någon identifierbar skadelidande, eller i vart fall inte någon
    som är villig att väcka talan om diskrimineringsersättning.

DO ser också att det saknas både kunskap och forskning på bostadsområdet
om vad som kan utgöra diskriminering vid tillhandahållande av
hyresbostäder och föreslår därför att regeringen ger berörda myndigheter
uppdrag som kan bidra till ökad kunskap.

DO vill på detta sätt uppmärksamma regeringen på ovan nämnda rapport
och de förslag till åtgärder för att motverka diskriminering vid
tillhandahållande av hyresbostäder som presenteras i rapporten.

Lars Arrhenius, diskrimineringsombudsman

Hjälpte informationen på den här sidan dig?

Sidinformation

Senast uppdaterad: 5 maj 2022