Genomförande i Sverige av EU:s direktiv om standarder för likabehandlingsorgan

EU har den 7 maj antagit två direktiv om bindande standarder för likabehandlingsorgan i medlemsstaterna, kallade standardsdirektiven. Direktiven fastställer minimikrav för dessa organs funktion för att förbättra deras effektivitet och garantera deras oberoende i syfte att förstärka likabehandlingsprincipens tillämpning. Diskrimineringsombudsmannen (DO) välkomnar starkt direktiven, som utgör en milstolpe i EU-rättens utveckling på likabehandlingsområdet. Genom standardsdirektiven ersätts nuvarande bestämmelser om likabehandlingsorgan i EU:s likabehandlingsdirektiv med ett förstärkt och mer detaljerat regelverk. Sverige har spelat en framträdande roll i förhandlingarna om direktiven och som ombudsman ser jag att det är viktigt att Sverige fullt ut implementerar direktiven. Jag vill med denna skrivelse fästa regeringens uppmärksamhet på delar av standardsdirektivens innehåll och några ändringar som måste eller bör göras när de införlivas i den svenska regleringen om DO:s befogenheter och verksamhet.

Likabehandlingsorganets uppgift att bistå enskilda genom att ta emot, utreda och ta ställning till klagomål om diskriminering

Enligt standardsdirektiven ska det vara en grundläggande uppgift för likabehandlingsorgan att ta emot, utreda och ta ställning till klagomål om diskriminering från enskilda. I detta ska det bland annat ingå att inom skälig tid informera enskilda om deras klagomål kommer att utredas närmare. Av den reglering som styr DO:s uppdrag och verksamhet – lagen om Diskrimineringsombudsmannen, diskrimineringslagen och förordningen med myndighetens instruktion – framgår det inte uttryckligen att DO ska ta emot och hantera klagomål från enskilda. DO har i praktiken utvecklat ett sådant arbetssätt som en del av myndighetens tillsynsuppdrag. Det finns dock inget som hindrar att en ombudsman ändrar myndighetens metod att utföra tillsyn så att individer förhindras att göra klagomål eller anmälningar. DO anser att den svenska regleringen måste ändras för att uppfylla standardsdirektivens krav. Det måste uttryckligen framgå att det ingår som en grundläggande del i DO:s uppdrag att ta emot, pröva och om det är påkallat utreda klagomål från enskilda samt lämna sådan relevant information till klaganden som anges i direktiven, bland annat om tillgängliga rättsmedel inklusive möjligheten att driva fallet i domstol.

I standardsdirektiven anges även att likabehandlingsorgan ska vara behöriga att bedöma om det har varit fråga om diskriminering i ett fall och att medlemsstaterna ska bestämma om denna bedömning ska göras i form av ett icke-bindande utlåtande eller ett bindande beslut. När det är lämpligt ska sådana utlåtanden eller beslut kunna förenas med åtgärder för att avhjälpa ett konstaterat fall av diskriminering och för att förhindra framtida fall. Medlemsstaterna ska även inrätta lämpliga förfaranden för uppföljning av icke-bindande utlåtanden såsom skyldigheter för tillsynsobjektet att lämna återkoppling om vidtagna åtgärder.

De tillsynsutredningar som DO genomför idag kan leda till att DO fattar ett tillsynsbeslut där DO gör en bedömning av frågan om tillsynsobjektet har överträtt ett diskrimineringsförbud. DO:s bedömningar är inte bindande och DO har inte heller mandat att vid en konstaterad överträdelse föreslå att tillsynsobjektet vidtar den typ av åtgärder som nämns i standardsdirektiven. DO anser att den svenska regleringen om vad DO:s tillsyn kan leda till behöver konkretiseras så att den uppfyller standardsdirektivens ovan nämnda krav.

Likabehandlingsorganets rätt att agera på olika sätt i domstolsprocesser

En viktig behörighet för ett likabehandlingsorgan som ska finnas enligt standardsdirektiven är rätten att på olika sätt agera i domstolsprocesser som avser frågor om diskriminering enligt EU:s likabehandlingsdirektiv. Medlemsstaterna ges möjlighet att välja en eller flera typer av processbehörighet för likabehandlingsorganet, däribland den typ av behörighet som DO har idag att föra talan för en eller flera drabbade personers räkning. Men en annan typ av processbehörighet som nämns i direktiven är rätten att väcka talan i eget namn för att försvara det allmänna intresset. Denna behörighet saknar DO idag eftersom diskrimineringslagen förutsätter att diskrimineringsförbudet har överträtts i förhållande till en enskild person för att diskrimineringsersättning ska kunna utdömas.

En statlig utredning har dock 2021 lämnat ett förslag som syftar till att säkerställa ett skydd mot diskriminering, även i situationer där inte en eller flera fysiska personer träder fram och framför ett formellt klagomål till exempelvis DO Länk till annan webbplats.. Förslaget innebär att föreläggande med vite ska införas som sanktion mot spridning av uttalanden eller meddelanden som uttrycker missaktning om en person eller en grupp av personer som har samband med en diskrimineringsgrund, om sådan spridning sker av någon som har en ledande ställning i en verksamhet eller organisation som omfattas av 2 kap. diskrimineringslagen, eller av den som inte är företrädare men som i övrigt har ett bestämmande inflytande över verksamheten eller organisationen. DO ska enligt förslaget kunna göra en framställan om föreläggande med vite till Nämnden mot diskriminering vid diskriminerande uttalanden eller meddelanden där det saknas en känd skadelidande person.

DO anser att även om standardsdirektivens minimikrav inte innebär att DO måste få en behörighet att föra talan i eget namn är det utifrån det allmänna intresset att motverka offentliga uttalanden eller meddelanden av diskriminerande natur lämpligt att regeringen, i samband med införlivandet av direktiven, går vidare med utredningens förslag om att utöka DO:s processbehörighet även till sådana fall. Som DO anförde i remissvaret till utredningens förslag är det angeläget att samhället tar kraftfullt avstånd från alla former av diskriminering även i situationer där en eller flera fysiska personer inte träder fram och framför ett formellt klagomål till DO, arbetstagarorganisationer eller det civila samhällets organisationer.

En särskild behörighet att bidra med sakkunskap genom yttranden i andra parters mål som rör diskriminering

Förutom att likabehandlingsorganets behörighet att agera i domstolsprocesser ska omfatta rätten att inleda processer – för en eller flera drabbade personers räkning eller i eget namn för att försvara det allmänna intresset – eller att delta i processer till stöd för en eller flera drabbade personer, framgår det av standardsdirektiven att organet även ska ha en särskild rätt att inkomma med yttranden till domstolen, till exempel i form av expertutlåtanden, i processer där organet inte självt deltar. Detta bygger på tanken att likabehandlingsorganet i kraft av sin sakkunskap på diskrimineringsområdet ska kunna ge vägledning till domstolar i mål som rör frågor om diskriminering. I vissa andra europeiska länder kan likabehandlingsorgan eller dess motsvarigheter redan idag fylla en sådan funktion i rättegångsprocessen. DO har idag inte någon sådan rätt i den svenska processordningen och konstaterar att det kommer behövas en anpassning av denna för att uppfylla standardsdirektivens krav. En sådan behörighet kan bli ett viktigt komplement när det gäller DO:s möjligheter att verka för en hög kvalitet när det gäller såväl diskrimineringsrättens tillämpning och tolkning i enskilda fall som dess utveckling genom praxis generellt.

DO ser fram emot att delta i processen med det svenska införlivandet av standardsdirektiven

Standardsdirektiven innehåller alltså minimikrav i fråga om likabehandlingsorganens funktion för att förbättra deras effektivitet och garantera deras oberoende. Medlemsstaterna har två år på sig att införa den nationella reglering som krävs för att uppfylla direktivens krav. Det står redan klart att det kommer att krävas vissa ändringar i den svenska regleringen om DO:s befogenheter och verksamhet. DO ser fram emot att delta i det kommande utredningsarbetet som syftar till att analysera direktivens krav och lämna förslag på hur direktiven ska införlivas i Sverige.

Lars Arrhenius, diskrimineringsombudsman