ILO:s konvention (190) och rekommendation (206) om Ending violence and harassment in the world of work

Remissvar på ILO-kommitténs remiss 2019-10-22, 52/2019, 20 december 2019

Diskrimineringsombudsmannen, DO, har anmodats att avge yttrande över ILO:s konvention nr 190 om Ending violence and harassment in the world of work (Konvention om avskaffande av våld och trakasserier i arbetslivet) och tillhörande rekommendation nr 206.

DO anser att det är av yttersta vikt att säkerställa att våld och trakasserier inte utestänger människor från arbetslivet. DO välkomnar att konventionen har antagits och ser positivt på en ratifikation av konventionen.

DO har analyserat konventions- och rekommendationstexterna och vill nedan lyfta fram de skillnader som finns mellan konventionens, respektive rekommendationens, bestämmelser och diskrimineringslagen (2008:567), nedan DL, avseende bland annat begrepp/definitioner och tillämpningsområde.

Då konventionen spänner över ett stort område och även behandlar områden som rör straffrätt, socialförsäkring och det arbetsmiljörättsliga regelverket, behandlar DO:s yttrande de delar som bedöms vara relevanta utifrån DO:s verksamhetsområde.

DO:s synpunkter på konventionens innehåll

Artikel 1

DO konstaterar att konventionens begrepp "våld och trakasserier" och "könsrelaterat våld och könsrelaterade trakasserier" skiljer sig från diskrimineringslagens begrepp "trakasserier" och "sexuella trakasserier". Enligt 1 kap. 4 § 4 och 5 diskrimineringslagen, DL, avser

  • trakasserier ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder, och
  • sexuella trakasserier ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet.

Det kan konstateras att de definitioner som finns i diskrimineringslagen av begreppen trakasserier och sexuella trakasserier inte helt överensstämmer eller korresponderar med konventionens definitioner av begreppen "våld och trakasserier" och "könsrelaterat våld och könsrelaterade trakasserier", där det senare begreppet inbegriper sexuella trakasserier. Diskrimineringslagens definitioner utgår alltså från en annan uppdelning av begreppen än konventionens definitioner.

I artikel 1(2) anges dock att medlemsstaterna kan välja att i definitioner i nationella lagar och andra författningar föreskriva ett gemensamt begrepp eller separata begrepp, vilket DO anser kan tolkas som att det är möjligt att ha den begreppsanvändning och de definitioner som finns i diskrimineringslagen under förutsättning att samma beteenden och handlingar omfattas som i konventionen. DO bedömer att så är fallet.

Artikel 2

DO bedömer att konventionens tillämpningsområde kan vara vidare än diskrimineringslagens tillämpningsområde, när det gäller den skyddade personkretsen i arbetslivet, då även volontärer omfattas. Det framstår nämligen som osäkert om diskrimineringslagens skydd mot diskriminering i arbetslivet, som enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 DL gäller för den som hos arbetsgivaren söker eller fullgör praktik, kan tolkas som att omfatta även volontärer.

Artikel 4

Artikel 4 (2) i konventionen föreskriver att varje medlemsstat ska, i enlighet med nationell lagstiftning och förhållanden och i samråd med representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, anta en inkluderande, helhetsinriktad och jämställdhetsintegrerande ansats för att förebygga och avskaffa våld och trakasserier i arbetslivet. En sådan ansats ska beakta våld och trakasserier som inbegriper tredje part, i tillämpliga fall.

DO noterar att konventionens krav på åtgärder alltså även, i tillämpliga fall, innefattar våld och trakasserier som inbegriper tredje part, vilket inte regleras i diskrimineringslagen. I stor utsträckning torde emellertid – såvitt DO kan bedöma – detta område täckas av det befintliga arbetsmiljö- respektive straffrättsliga regelverket.

DO:s synpunkter på rekommendationen

I punkt 22 finns en bestämmelse om insamling och publicering av statistik, uppdelat på kön samt inbegripet med avseende på sådana utsatta grupper av arbetstagare eller grupper i utsatta situationer som anges i artikel 6 konventionen.

DO vill i detta sammanhang betona vikten av ökad kunskap om förekomsten av diskriminering inom olika samhällsområden. Frågan om förhållandena under vilka det kan anses lämpligt att samla in, registrera och behandla känsliga uppgifter relaterade till diskriminering eller grunder för diskriminering, kräver emellertid noggrant övervägande med tanke på riskerna för missbruk. Erfarenheten visar också att registrering av denna typ av information i vissa situationer också kan leda till diskriminering i kontakter mellan myndigheter och allmänheten. Dessutom motsätter sig vissa minoriteter starkt insamlingen av de aktuella uppgifterna. Det bör noteras att inställningen till att samla in, registrera och bearbeta data relaterade till diskrimineringsgrunder i stor utsträckning skiljer sig åt mellan olika grupper.

En förutsättning för att insamling, registrering och behandling av sådana uppgifter är acceptabla är att de sker på ett sätt som säkerställer skyddet för personlig integritet och upprätthåller grundläggande principer för anonymitet, frivillighet och självklassificering/-identifikation. Det är också viktigt att valet av metod för att förvärva kunskap baseras på frågeställningens natur. Även om användningen av kvantitativa data i många fall verkar vara ändamålsenlig, kan det i andra fall finnas omständigheter som antyder att insamling av kunskap om en fråga istället bör göras på ett annat sätt. Valet av metod bör göras i samråd med den eller de grupper som berörs av frågan.

Avslutningsvis

DO konstaterar att både konventionen och rekommendationen är omfattande regelverk och innehåller detaljerade bestämmelser vars närmare innebörd i vissa fall ger utrymme för olika tolkningar. Mot denna bakgrund, och med hänsyn till de särskilda synpunkter som DO lämnat ovan om skillnader eller eventuella diskrepanser mellan konventionens innehåll och diskrimineringslagen, ser DO ett behov av att det i en utredning sker en mer ingående genomlysning och analys av hur konventionens bestämmelser förhåller sig till bland annat diskrimineringslagen än vad som varit möjligt att genomföra inom ramen för föreliggande remiss.

Beslut

Beslut i detta ärende har fattats av diskrimineringsombudsmannen Agneta Broberg efter utredning och förslag från utredaren Mira Hjelm Östh. I den slutliga beredningen har även experten Tarik Qureshi och utredaren Annika Höög samt enhetschefen och ställföreträdande DO Lovisa Strömberg deltagit.

Agneta Broberg, Diskrimineringsombudsman

Mira Hjelm Östh, Utredare

 

Tillbaka till toppen