Jakt och fiske i renbetesland

Frågan om samers rättigheter som urfolk har varit föremål för ett stort antal utredningar de senaste 40 åren. DO menar att det inte går att bortse från att den svenska staten på detta sätt har skjutit ”samefrågan” framför sig och överlåtit åt domstolar och lokalsamhället att lösa problem som statens brist på politiskt ansvarstagande skapat. Staten har överlåtit åt exempelvis markägare, kommuner, skolor och samer att stå för kostnader och ta ansvar för att lösa problem och konflikter som tidigare samepolitik lagt grund för. DO har under lång tid framhållit hur detta starkt bidrar till att samer hamnar i en situation där de är än mer utsatta för diskriminering.

Samers rätt till jakt och fiske har tidigare utretts av bland annat Jakt- och fiskerättsutredningen som kom med sitt slutbetänkande 2005. Utredningens förslag mötte då kritik, bland annat för att inte ta sin utgångspunkt i samers rättigheter som urfolk. Lagstiftaren bör, åtminstone sedan dess och efter det att Girjas sameby lämnade in sin stämningsansökan mot staten i maj 2009, vara medveten om att det finns brister i den befintliga regleringen av samers rätt till jakt och fiske. Åtminstone har ju dessa brister varit uppenbara alltsedan Högsta domstolen för mer än fyra år sedan slog fast att samebyn har ensamrätt att bestämma om andra ska få jaga och fiska på samebyns område ovanför odlingsgränsen. Det har dessutom inom ramen för arbetet med det nu föreliggande delbetänkandet utvecklats ett antal promemorior som utifrån DO:s bedömning ter sig tämligen gedigna och som bland annat klargör en rad rättsliga frågor.

Mot denna bakgrund framstår det som anmärkningsvärt, att så som kommittén föreslå och argumentera för att förslaget om en tillfällig reglering inte bör innefatta genomgripande förändringar av det nuvarande systemet med hänvisning till att den analys som ligger till grund för kommitténs förslag visar att de ”…praktiska konsekvenserna av ett genomslag för analysen kan bli betydande och berör stora delar av Sveriges yta”. Kommittén verkar mena att diskrepansen mellan Högsta domstolens avgörande i Girjasmålet, som kortfattat innebär att samebyn självständigt har rätt upplåta jakt och fiske till andra, och nuvarande lagstiftning är så stor att det inte går att överblicka konsekvenserna av att följa de rättsliga grunder och principer som slås fast i Högsta domstolens avgörande, utan att staten i stället bör skjuta ytterligare på att säkerställa samers rättigheter som urfolk. DO menar att en sådan hållning är orimlig och menar att kommittén genom sina förslag riskerar att undergräva rättsstatens principer i sina försök att runda Sveriges folkrättsliga åtaganden samt de rättsliga principer och grunder som slagits fast genom ett så tydligt prejudikat, som Girjasdomen enligt DO är.

DO är tveksam till kommitténs analys att ”…den tillfälliga reglering som nu föreslås inte får några konsekvenser för Sveriges internationella konventionsåtaganden om mänskliga rättigheter”. Till skillnad från kommittén menar DO att en fortsatt underlåtenhet att säkerställa samers rättigheter som urfolk riskerar att få allvarliga konsekvenser. Inte minst eftersom staten återigen överlåter ansvaret till lokalsamhällen och domstolar att lösa problem och konflikter staten ansvarar för. Det är sannolikt att detta kan leda till långa och kostsamma rättsprocesser när samer nu i stället tvingas stämma staten för att få tillgång till sina rättigheter. Det hade därför varit välkommet att kommittén i det fortsatta lagstiftningsarbetet i större utsträckning utgick från och tog hänsyn till de rättsliga analyserna och samers rättigheter som urfolk. DO menar också att fortsatt underlåtenhet att säkerställa samers rättigheter som urfolk allvarligt riskerar att negativt påverka förekomsten av hat och hot mot, och diskriminering av, samer och därmed också ytterligare förvärra samers livsvillkor. Att kommitténs förslag i delbetänkandet inte skulle få några konsekvenser för Sveriges internationella konventionsåtaganden om mänskliga rättigheter håller därför DO tyvärr som osannolikt.

Beslut i detta ärende (DO 2024/2551) har fattats av Lars Arrhenius efter föredragning av experten Björn Brodin. I den slutliga handläggningen har också stabschefen Samuel Engblom, enhetschefen Cecilia Narby, strategiska rådgivaren Lars Lindgren och experten Tarik Qureshi deltagit.

Lars Arrhenius, diskrimineringsombudsman