Uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder och preskription

Diskrimineringsombudsmannen (DO) har anmodats att yttra sig över ovanstående betänkande. DO har inga synpunkter på förslagen i betänkandet, men vill framhållande följande mot bakgrund av de uttalanden som görs i kapitel 10 avseende lagen (1994:137) om bistånd till asylsökande med flera (LMA).

I sitt remissvar över det numera genomförda förslaget till förändring av 11 § LMA framhöll DO att användningen av ett fullständigt upphörande av rätten till bistånd (inklusive rätten till bistånd i form av kost och logi) som ett påtryckningsmedel för att förmå en person att lämna landet utgör en mycket ingripande åtgärd. DO konstaterade i denna del bland annat att det i den då aktuella promemorian inte gjordes någon analys av vilka konsekvenserna av förslaget skulle bli för personer som trots att rätten till bistånd enligt LMA upphört ändå kvarblir i Sverige, och att det inte heller framgick huruvida sådana personer var undantagna varje form av bistånd från det allmänna eller om de eventuellt kunde vara berättigade till någon annan form av samhälleligt stöd, till exempel vid akuta nödsituationer. Bland annat mot denna bakgrund, och i ljuset av förslagets potentiellt mycket långtgående konsekvenser för en grupp av personer i en särskilt utsatt situation, ansåg DO att bristerna i underlaget var sådana att förslaget inte borde genomföras.

Som redovisas i betänkandet har frågan huruvida personer som förlorat sin rätt till bistånd jämlikt den i 11 § LMA numera införda bestämmelsen är berättigade till bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453) därefter besvarats nekande av Högsta förvaltningsdomstolen i dess dom HFD 2017 ref. 33.

Det finns i detta sammanhang anledning att uppmärksamma de uttalanden med anknytning till denna fråga som Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter nyligen gjort efter sitt besök i Sverige under hösten 2017. Med hänvisning bland annat till befintlig praxis där den europeiska kommittén för sociala rättigheter funnit att Nederländerna gjort sig skyldigt till en kränkning av den europeiska sociala stadgan (reviderad) genom att neka irreguljära migranter tillgång till nödbistånd, erinrar kommissionären således i sin rapport om att "anyone, irrespective of whether their stay in a country is lawful, has the right to an adequate standard of living for him/herself and his/her family, including adequate food, clothing and shelter, as required notably by Article 13 and Article 31 of the European Social Charter (revised) to which Sweden is a party". I rapporten framhåller kommissionären vidare att den Europeiska sociala kommittén i sitt beslut beträffande Nederländerna förklarade att "the provision of emergency assistance cannot be made conditional upon the willingness of the persons concerned to cooperate in the organisation of their own expulsion".

Mot denna bakgrund, och med hänvisning till myndighetens tidigare yttrande, anser DO att frågan om den aktuella begränsningen av rätt till bistånd enligt LMA bör upptas till förnyad prövning.

Beslut i detta ärende (LED 2017/558) har fattats av Agneta Broberg efter utredning och förslag från utredaren Gustav Staaf. I den slutliga handläggningen har enhetschefen Lovisa Strömberg deltagit.

Agneta Broberg, diskrimineringsombudsman

Gustav Staaf, utredare