Inkomstskattelagen behöver ändras för att säkra full upprättelse vid diskriminering
24 september 2025
Den som diskrimineras i arbetslivet har rätt till full ersättning för den kränkning som överträdelsen av diskrimineringslagen innebär. Inkomstskattelagens nuvarande utformning innebär emellertid att utbetald diskrimineringsersättning beskattas som inkomst av tjänst. Detta trots att diskrimineringsersättningen är en form av ideellt skadestånd som helt saknar samband med prestation. DO uppmanar regeringen att agera för att undanta diskrimineringsersättning från beskattning, även inom arbetslivet.
Diskriminering i arbetslivet är ett utbrett samhällsproblem. Inom arbetslivet är diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet och funktionsnedsättning särskilt vanligt. Men, DO får också in många anmälningar som rör diskriminering i arbetslivet som har samband med ålder eller kön (1).
DO har i uppdrag att utöva tillsyn över att diskrimineringslagen följs, men kan även som part föra talan för enskilda med krav på diskrimineringsersättning (se 4 kap. 1 § och 6 kap. 2 § diskrimineringslagen). DO är till för den som diskrimineras eller riskerar att diskrimineras och vill bidra till att så många individer som möjligt får upprättelse. Därför driver DO många ärenden om diskrimineringsersättning.
Den som bryter mot förbuden mot diskriminering ska betala diskrimineringsersättning för den kränkning som överträdelsen innebär (se 5 kap. 1 § diskrimineringslagen). Diskrimineringsersättningen syftar dels till att bidra till individens upprättelse, dels till att verka preventivt. Diskrimineringsersättning är ett ideellt skadestånd.
Huvudregeln i svensk rätt är att utbetalning av ideella skadestånd är skattebefriat. I enlighet härmed är utbetalning av diskrimineringsersättning inom merparten av de samhällsområden som omfattas av diskrimineringslagen skattefria. Detta gäller emellertid inte inom arbetslivsområdet.
Inkomstskattelagens nuvarande regler, som bygger på principen, ”om anställningsförhållande så skatt”, innebär att diskrimineringsersättning som utbetalas på arbetslivsområdet beskattas såsom inkomst av tjänst. Detta trots att ersättningen helt saknar koppling till utförd prestation. Denna ordning är problematisk av flera skäl.
Den som får någon form av inkomstbaserat bidrag, exempelvis sjuk- och föräldrapenning eller merkostnadsersättning till vuxna som har extra kostnader på grund av funktionsnedsättning – och som erhåller diskrimineringsersättning – riskerar att bli skyldiga att betala tillbaka erhållna bidrag. En annan konsekvens är att den som har rätt till ett inkomstbaserat bidrag, till exempel för att studera, får bidraget indraget under kommande år då det ekonomiska underlaget höjts i och med inkomst i form av diskrimineringsersättning. Nuvarande skattereglering kan även vad DO erfar medföra att diskrimineringsersättning utmäts som lön.
Sammanfattningsvis medför nuvarande ordning flera negativa konsekvenser för enskilda som diskriminerats i samband med sitt arbete. Den otydliga regleringen medför även betydande rättsosäkerhet.
DO uppmanar regeringen att agera genom att skyndsamt tillsätta en utredning med uppdraget att lämna förslag på lämplig anpassning av inkomstskattelagen för att säkerställa en lika rätt till diskrimineringsersättning oavsett vilket samhällsområde som är aktuellt.
Lars Arrhenius, diskrimineringsombudsman
Noter: