Behov av översyn av föräldrabalken för att skydda barns rätt till diskrimineringsersättning

Diskrimineringslagen skyddar såväl barn som vuxna mot diskriminering inom olika verksamhetsområden, bland annat utbildningsområdet (se 2 kap. 5 § diskrimineringslagen). Den som bryter mot förbuden mot diskriminering ska betala diskrimineringsersättning för den kränkning som överträdelsen innebär (se 5 kap. 1 § diskrimineringslagen).

DO har i uppdrag att utöva tillsyn över att diskrimineringslagen följs, men kan även som part föra talan för enskilda med krav om diskrimineringsersättning (se 4 kap. 1 § och 6 kap. 2 § diskrimineringslagen). DO är till för den som diskrimineras eller riskerar att diskrimineras och vill bidra till att så många individer som möjligt får upprättelse. Därför driver DO många ärenden om diskrimineringsersättning.

Det förekommer att DO framställer ersättningsanspråk till förmån för barn, framför allt inom utbildningsområdet. Det kan till exempel handla om ersättning till en elev som blivit utsatt för sexuella trakasserier i skolan eller som inte har fått de anpassningar som skolan är skyldig att vidta i skolmiljön för barn med funktionsnedsättning (diskriminering genom bristande tillgänglighet). Ersättningarna kan uppgå till betydande belopp (1).

I DO:s uppdrag ingår att framställa krav på diskrimineringsersättning och företräda den skadelidande i domstol. Utbetalningen av diskrimineringsersättningen sker emellertid från verksamhetsutövaren (den som har diskriminerat) direkt till den skadelidande (den diskriminerade).

Förvaltning av barns egendom regleras i föräldrabalken. Huvudregeln är att det är förmyndarna, vanligtvis föräldrarna, som förvaltar barns egendom. I 16 kap. 11 § föräldrabalken finns undantagsbestämmelser som anger att vissa typer av utbetalningar till omyndiga ska ske med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd. Denna regel bidrar till en ökad säkerhet för att medlen tillkommer barnet och inte används på för barnet oförmånligt sätt.

Regeln gäller bland annat utbetalning av försäkringsbelopp samt ersättningar enligt brottskadelagen och skollagen (2). Den omfattar emellertid inte utbetalningar av diskrimineringsersättning.

DO vill uppmärksamma regeringen på att det finns ett stort behov av att skydda utbetalningar av diskrimineringsersättning till barn på samma sätt som ersättningar enligt till exempel skollagen. Under alla omständigheter bör utbetalningar av diskrimineringsersättningar som ombesörjs av utbildningsanordnare omfattas. Enligt DO bör en översyn göras av reglerna i 16 kap. 11 § föräldrabalken i syfte att de även ska omfatta utbetalningar av diskrimineringsersättning för att stärka barnens rätt.

Lars Arrhenius, diskrimineringsombudsman

Noter:

1. Jämför till exempel DO:s ärenden 2023/3686, 2023/5981 och 2023/1862 där diskrimineringsersättningar uppgående till mellan 100 000 och 450 000 kronor har betalats ut till omyndiga.
2. När en omyndig på grund av arv eller testamente har fått pengar till ett värde som överstiger ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken eller med villkor om särskild överförmyndarkontroll, ska den som ombesörjer utbetalningen från dödsboet för den omyndiges räkning sätta in medlen hos bank eller kreditmarknadsföretag, med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd.
   
   Vad som nu sagts om skyldighet att betala till bank eller kreditmarknadsföretag ska även gälla

1. försäkringsgivare vid utbetalning av försäkringsbelopp som den omyndige har rätt till,
2. pensionssparinstitut vid utbetalning enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande,
3. PEPP-sparinstitut vid utbetalning från sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238,
4. Brottsoffermyndigheten vid utbetalning av ersättning enligt brottsskadelagen (2014:322),
5. huvudman vid utbetalning av skadestånd enligt 6 kap. 12 § skollagen (2010:800), och
6. myndighet som betalar ut ersättning med anledning av skadeståndsanspråk mot staten.

Om betalningen avser en periodisk förmån, gäller skyldigheten att betala till bank eller kreditmarknadsföretag endast när den första utbetalningen görs.

När utbetalning enligt första eller andra stycket görs, ska den som ombesörjer utbetalningen genast göra anmälan till förmyndaren och överförmyndaren. En sådan anmälan ska också göras om en omyndig på grund av arv eller testamente har fått värdehandlingar till ett värde som överstiger det belopp som anges i första stycket eller med villkor om att värdehandlingarna ska stå under särskild överförmyndarkontroll.

Bestämmelserna i första–fjärde styckena gäller inte vid utbetalning av medel som den omyndige får förvalta själv. Andra–fjärde styckena gäller inte heller om utbetalning görs från försäkring som har tagits inom ramen för en rörelse.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller också vid betalning eller utgivande av värdehandlingar till någon för vilken det har förordnats god man med uppgift att förvalta egendom eller för vilken det har förordnats förvaltare.