Ökad trygghet för studerande som blir sjuka

Diskrimineringsombudsmannen (DO) har anmodats att yttra sig över rubricerat delbetänkande. Utifrån myndighetens uppdrag avger DO följande yttrande.

Avsnitt 4.1 Utredningens uppdrag

Utredningen avgränsar sitt uppdrag på så sätt att uppdraget inte omfattar personer som har ett behov av anpassningar eller stöd redan innan några studier har påbörjats, men konstaterar samtidigt att någon skarp gräns inte finns mellan studerande som behöver hjälp med att komma tillbaka till studier efter sjukdom och studerande som har behov av anpassningar eller stöd redan innan de har påbörjat sina studier. I betänkandet konstateras vidare att personer med funktionsnedsättning kan komma att omfattas av både regelverket om bristande tillgänglighet och regelverket om rehabilitering.

Enligt DO:s bedömning kan det i den fortsatta beredningen finnas anledning att närmare analysera och tydliggöra gränsdragningen mellan stöd och anpassningar samt rehabiliteringsåtgärder för studerande med funktionsnedsättningar och motsvarande för studerande som under studierna drabbats av sjukdom. Vid dessa överväganden bör hänsyn särskilt tas till vikten av att personer som redan innan studierna påbörjas har en funktionsnedsättning och som under studietiden drabbas av ett sjukdomstillstånd inte särbehandlas på ett negativt sätt i jämförelse med studerande som inte har en funktionsnedsättning och som drabbas av ett sjukdomstillstånd under studietiden.

Avsnitt 4.2.2 Rehabiliteringsåtgärder

I betänkandet konstateras att det inte finns någon samlad beskrivning av alla olika åtgärder som är specifikt ägnade att förkorta sjukdomstiden eller på annat sätt helt eller delvis återställa studieförmågan hos en studerande som blivit sjuk under studietiden. I det sammanhanget nämns i betänkandet exempel på åtgärder i regleringen och praxisen om särskilt pedagogiskt stöd för studerande med varaktig funktionsnedsättning. Enligt vad som anges i betänkandet grundas rätten till sådant stöd på den bestämmelse i diskrimineringslagen som har till syfte att motverka bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. I direkt anslutning härtill ges i betänkandet exempel på stödformer och hjälpmedel som enligt utredningen kan tillhandahållas av utbildningsanordnare.

Bristande tillgänglighet är enligt 1 kap. 4 § 3 diskrimineringslagen (2008:567) en form av diskriminering. Bristande tillgänglighet innebär att en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att sådana åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning som är skäliga utifrån krav på tillgänglighet i lag och annan författning, och med hänsyn till de ekonomiska och praktiska förutsättningarna, varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde samt andra omständigheter av betydelse.

Av förarbetena till bestämmelsen om bristande tillgänglighet framgår att kravet på tillgänglighet inom högskolan exempelvis bör kunna omfatta stöd eller personlig service, information och kommunikation. Vilken rätt till anpassningar och stöd i utbildningen som föreligger beror på vilka bestämmelser som gäller för aktuell utbildning. Inom skolformer och utbildningsverksamhet där det inte finns särskilt långtgående bestämmelser om rätt till stöd, eller där sådana bestämmelser saknas, bör de åtgärder som kan komma i fråga i huvudsak vara av enkel beskaffenhet (prop. 2013/14:198, sid. 78–80).

Vad som kan anses utgöra bristande tillgänglighet enligt diskrimineringslagen bedöms i varje enskilt fall. Det är således inte möjligt att generellt säga vilka åtgärder som enligt diskrimineringslagen kan krävas för att en person med funktionsnedsättning ska komma i en jämförbar situation med en person utan funktionsnedsättning. Det bör emellertid framhållas att de exempel på stöd och insatser som nämns i betänkandet enligt DO:s bedömning inte nödvändigtvis är sådana som, om de inte vidtas, innebär att utbildningsanordnare överträder förbjudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet.

Avsnitt 3.10 Överväganden om VAB och VAN

DO instämmer i utredningens förslag att möjligheten att behålla studiemedel vid tillfällig vård av barn om en studerande delvis avstår från studier på grund av sådan vård, samt därtill anslutande bestämmelser om karenstid för och kontroll vid avskrivning av studielån, bör utredas vidare.

DO vill i sammanhanget nämna att den som bedriver utbildning enligt högskolelagen (1992:1434) eller utbildning som kan leda fram till en examen enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina ska bedriva ett främjande och förebyggande arbete i form av aktiva åtgärder inom verksamheten, i enlighet med bestämmelserna i 3 kap. diskrimineringslagen. Arbetet med aktiva åtgärder ska för dessa aktörer bland annat omfatta möjligheter att förena studier med föräldraskap. Arbetet med aktiva åtgärder innebär i korthet att utbildningsanordnaren inom ramen för sin verksamhet ska bedriva ett förebyggande och främjande arbete genom att genomföra ett fortlöpande arbete i fyra steg (undersöka, analysera, åtgärda, utvärdera och följa upp).

Beslut i detta ärende (LED 2018/167) har fattats av Diskrimineringsombudsmannen Agneta Broberg efter utredning och förslag från utredaren Christina Jönsson. I den slutliga handläggningen har också chefsjuristen Mattias Falk samt enhetscheferna Peter Wråke och Lovisa Strömberg deltagit.

Agneta Broberg, diskrimineringsombudsman

Christina Jönsson, jurist