Utvidga diskrimineringslagen så att den gäller fullt ut även för Polisen

Utvald, misstänkliggjord, sämre behandlad – det är vardag för många unga med utländsk bakgrund i utsatta områden. Poliskontroller är en självklar del av livet som ”man vänjer sig vid”. Upplevelser av att utsättas för diskriminerande etnisk profilering av polisen lyfts av företrädare i civila samhället. Forskning tyder på att ungdomar med viss etnisk tillhörighet återkommande möter polisiära kontroller. Det handlar om rutinmässiga identitetskontroller och kroppsvisitationer som upplevs sakna grund.

Av en rapport från Brottsförebyggande rådet, som har studerat träffsäkerheten när polisen gör ingripanden vid misstanke om narkotikabrott, framgår att träffsäkerheten minskar om personen är utrikes född jämfört med om personen är född i Sverige. Procentuellt är det vanligare att ingen narkotika påträffas vid en visitering eller analys från Rättsmedicinalverket avseende blod eller urin hos personer som är utrikes födda än hos personer födda i Sverige.

I ett antal anmälningar som inkommit till DO, anger anmälare att de upplever att de utsatts för diskriminerande etnisk profilering. Det handlar om situationer där en grupp blir approcherade av polis men där enbart några, som har invandrarbakgrund, blir visiterade eller får följa med till polisen för förhör eller narkotikaprov. I andra anmälningar blir individer stoppade av polis utan uppenbar anledning och polisens sätt att uttrycka sig indikerar att anmälaren blivit stoppad utifrån etnisk tillhörighet. Utöver att anmälarna känner att de misstänkliggjorts utifrån sin etnicitet, vittnar de även om verbala och fysiska trakasserier och kränkande bemötande. I flera fall går det att utläsa tendenser till övervåld.

Forskning visar att redan upplevelsen av att bli utsatt för diskriminerande etnisk profilering får konsekvenser. För individen kan det leda till utanförskap och stigmatisering samt minskat förtroende för myndigheter. Det riskerar att individer inte vill berätta om upplevd diskriminering. När polisen upplevs som rättvis och respektfull är benägenheten att vittna större. Unga som upplevt kränkande behandling av polis är mindre villiga att rapportera även brott. En svensk studie visar att ungdomar med utländsk bakgrund i större utsträckning undviker att kontakta polisen i akuta situationer eftersom de fruktar att själva bli misstänkliggjorda. I DO:s dialog med civilsamhället redogörs för minskad tilltro till myndigheter. Det blir en ond cirkel. Diskriminerande etnisk profilering i rättsvårdande myndigheters verksamhet är därför något som myndigheterna måste ta på största allvar.

I Riksrevisionens rapport ”Etnisk diskriminering – statens arbete för att motverka risker vid myndigheters beslut” (2026) konstateras att de myndigheter som granskats har begränsad kunskap om risker för etnisk diskriminering vid beslut som rör enskilda. I rapporten konstateras att de sällan på eget initiativ undersöker om risker finns och hur de yttrar sig. Det är också ovanligt med analyser som kan ge en bild av hur omfattande problemet är. Detta begränsar myndigheternas förmåga att upptäcka och hantera problem, skriver de.

Genom den stora mängd åtgärder som regeringen har vidtagit i syfte att motverka organiserad brottslighet, finns en risk att förekomsten av diskriminerande etnisk profilering ökat. Det beror på att rättsväsendet har fått utökade befogenheter. Exempelvis Polismyndigheten får besluta om preventiv husrannsakan och preventiv rumsavlyssning och Tullverket har fått utökad möjlighet att stoppa fordon och skyddsvisitera. Det är givetvis av största vikt att stävja den organiserade brottsligheten, men det måste ske på ett sätt som inte riskerar att leda till diskriminering.

Sedan 2024 har DO arbetat med att synliggöra och förebygga diskriminerande etnisk profilering. Dialogen med ett flertal myndigheter har fördjupats. Vi välkomnar det engagemang som myndigheterna visat. Myndigheter har en central roll i arbetet med att säkerställa respekten för människors grundläggande fri- och rättigheter. För att de ska kunna genomföra sina uppdrag på bästa sätt krävs att de åtnjuter ett starkt förtroende hos allmänheten och upplevs ha legitimitet.

Därför rekommenderar DO:

• Att diskrimineringslagen utvidgas så att offentlig verksamhet, inklusive Polismyndighetens och andra rättsvårdande myndigheters verksamhet, fullt ut omfattas förbudet mot diskriminering. Det har föreslagits i en utredning, en lagändring behöver nu till.
• Att forskning på området stimuleras och att uppföljningen av diskriminering stärks samt att särskilda medel avsätts inom forskningspolitiken för att främja kunskapsutveckling inom diskrimineringsområdet.

Kunskapen om diskriminering måste fördjupas inom rättsvårdande myndigheter. Det handlar om att förstå när, var och hur risker för diskriminering kan uppstå och agera mot dem. Det är avgörande för att myndigheterna ska kunna utföra sitt arbete på ett sätt som inte diskriminerar eller upplevs diskriminerande.

Lars Arrhenius, diskrimineringsombudsman, DO
Annika Jyrwall Åkerberg, utredare, DO