Elever riskerar att få sämre skydd

Skolan kan stå inför stora förändringar efter att flera statliga utredningar på kort tid lämnat reformförslag inom utbildnings­området. Gemensamt för flera av dessa är att de inte beaktat mänskliga rättigheter i väsentliga delar. Diskrimineringen riskerar att öka om skyddet för elever monteras ned i skolan, skriver Lars Arrhenius, diskrimineringsombudsman.

Skolan är ett av de områden i samhället där många upplever att de utsätts för diskriminering. Drygt en femtedel av alla anmälningar till Diskriminerings­ombudsmannen, DO, rör utbildningsområdet. Helt klart är att skolan inte alltid är den trygga plats för alla barn och elever som den ska vara. Det gäller särskilt för elever med funktionsnedsättning, hbtqi-elever och elever som blir utsatta för rasism och sexuella trakasserier.

Diskriminering begränsar elevers tillgång till lika rättigheter och möjligheter. I det reformarbete som nu sker på uppdrag av regeringen har DO i en rad remissvar understrukit att flera förslag riskerar att leda till ökad diskriminering och ett sämre skydd för elever.

Därtill är det ett problem att de samlade konsekvenserna blir näst intill omöjliga att överblicka när så många förslag och utredningar ska hanteras samtidigt – och där flera av frågorna är överlappande. Tillsammans riskerar förslagen att orsaka större skada för elevers skydd än de gör var för sig.

För att illustrera med ett exempel: Utredningen ”Kunskap för alla – nya läroplaner med fokus på undervisning och lärande” (SOU2025:19) föreslår att skolans ansvar att aktivt motverka alla former av kränkande behandling stryks ur skolans uppdrag i läroplanerna. Utredningen föreslår också att skrivningarna om jämställdhet, könstillhörighet och könsmönster tas bort.

Förslagen är allvarliga i sig. Men i kombination med utredningen ”Ämnes­kunskaper och lärarskicklighet – en reformerad lärarutbildning” (SOU2024:81) kan ändringarna leda till förödande konsekvenser för skyddet mot diskriminering i skolan. Utredningen föreslår nämligen att ta bort krav på kunskap om mänskliga rättigheter, inklusive diskriminering, i lärarutbild­ningarnas examensmål. Detta riskerar sammantaget att leda till att principen om icke-diskriminering och skolans ansvar att motverka diskriminering urholkas.

DO är också kritisk till att skolans kommunikation med elever och vårdnadshavare ska begränsas, bland annat genom att antalet utvecklings­samtal minskas och att information om elevernas sociala utveckling och stödinsatser utgår. Detta kan leda till att viktiga signaler om elever i behov av stöd inte uppmärksammas i tid. Det kan innebära att elever fortsätter att utsättas för diskriminering eller andra kränkningar utan att skolans personal agerar tillräckligt snabbt.

Måste säkerställa en skolmiljö fri från diskriminering

Flera av utredningarna föreslår att vissa delar av skolans arbete, som tidigare varit självklara, ska tas bort eller flyttas till andra aktörer utan att tillräckliga resurser tillförs. Det handlar till exempel om att begränsa kommunikationen med vårdnadshavare, att minska dokumentation och att omformulera personalens ansvar för att motverka kränkningar.

Detta riskerar att skapa en situation där skolans möjligheter att upptäcka, utreda och åtgärda diskriminering eller andra kränkningar minskar, vilket är ett direkt hot mot elevernas rättigheter.

I utredningen ”Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan” (SOU 2025:8) lyfter utredningen själv fram att det kan finnas risk för diskriminering i förhållande till flera av utredningens förslag. Till exempel att åtgärder som att bli omplacerad, avstängd eller att få fjärr- eller distansundervisning, riskerar att bli diskriminerande och användas oftare mot vissa elever, däribland elever med funktionsnedsättning. Ändå läggs förslagen fram.

Det är oroande att flera av de föreslagna förändringarna prioriterar ner skolans skyldigheter att arbeta aktivt med värdegrundsarbete, stödinsatser och förebyggande arbete mot diskriminering. Det är detta arbete som är skolans allra viktigaste försvar mot diskriminering, som minskar risken att barn hamnar snett i livet och som bidrar till att bygga ett samhälle där alla har samma rättigheter och möjligheter.

Innan förändringarna genomförs måste regeringen ta ett steg tillbaka och göra en samlad konsekvensbedömning av alla förslag för att kunna värdera riskerna. Reformvilja är viktigt, men den får inte ske på bekostnad av elevernas rättigheter. Det är inte tillräckligt att peka på behovet av förändring – regeringen måste också säkerställa en skolmiljö fri från diskriminering.

Lars Arrhenius, diskrimineringsombudsman