Renmarkskommitténs ovilja att ta ställning riskerar att leda till diskriminering

Sommaren 2021 tillsatte den dåvarande regeringen en parlamentariskt sammansatt kommitté som fick namnet Renmarkskommittén. Kommitténs uppdrag är att lämna förslag till en ny renskötsellag som ska ersätta den nuvarande rennäringslagen, förslag som också ska vara förenliga med den så kallade Girjasdomen. Kommittén har även haft i uppdrag att lämna förslag till en reglering av upplåtelsebestämmelserna i rennäringslagen som ska kunna gälla tillfälligt, till dess att en ny permanent reglering finns på plats, och ett delbetänkande presenterades hösten 2023.

En del av uppdraget har alltså varit att tillse att de konsekvenser som följer av Girjasdomen – som kortfattat innebär att Högsta domstolen har funnit att Girjas sameby självständigt har rätt att upplåta jakt och fiske till andra – får genomslag i hela sitt tillämpningsområde. Kommittén har också i ett antal promemorior kunnat klargöra ett flertal rättsfrågor om vilka rättsliga principer som ska följa av Girjasdomen.

I delbetänkandet skriver dock kommittén att en tillfällig reglering inte bör innefatta några genomgripande förändringar av det nuvarande systemet med hänvisning till att den analys som ligger till grund för kommitténs förslag visar att de ”…praktiska konsekvenserna av ett genomslag för analysen kan bli betydande och berör stora delar av Sveriges yta”. Staten bör därför, enligt kommittén, i nuläget inte ge samma rätt som Högsta domstolens dom tillerkänner Girjas sameby till andra samebyar.

– Enligt DO innebär en sådan hållning att staten fortsätter att förbigå samers rättigheter som urfolk. Genom sina förslag riskerar kommittén att undergräva rättsstatens principer och på så sätt runda folkrättsliga åtaganden samt de rättsliga principer och grunder som slagits fast genom ett så tydligt prejudikat, som Girjasdomen är, säger Lars Arrhenius, diskrimineringsombudsman.

I delbetänkandet gör kommittén bedömningen att den tillfälliga reglering som föreslås inte får några konsekvenser för Sveriges internationella konventionsåtaganden om mänskliga rättigheter, något som DO inte håller med om.

Till skillnad från kommittén menar DO att en fortsatt underlåtenhet att säkerställa samers rättigheter som urfolk riskerar att få allvarliga konsekvenser. Inte minst eftersom staten återigen överlåter ansvaret till lokalsamhällen och domstolar att lösa problem och konflikter som staten ytterst är ansvarig för.

– Jag anser att en fortsatt underlåtenhet att säkerställa samers rättigheter som urfolk riskerar att negativt påverka förekomsten av hot, hat och diskriminering av samer, och därmed också ytterligare förvärra samers livsvillkor, säger Lars Arrhenius.

Läs hela remissvaret.