Vi arbetar för ett samhälle
fritt från diskriminering.

Hög tid att säkerställa skyddet mot diskriminering inom offentlig verksamhet

Det finns anledning att återkommande och systematiskt se över skyddet mot diskriminering. Ett sådant område är den offentliga verksamheten där en stor del har kommit att falla utanför diskrimineringslagens förbud. Nu finns förutsättningarna att åtgärda denna brist och det är hög tid att säkerställa skyddet mot diskriminering inom offentlig verksamhet.

Sedan diskrimineringslagen trädde i kraft för mer än tio år sedan har det blivit alltmer tydligt att ett stort och viktigt område saknas i lagens skydd mot diskriminering. Det handlar om alla verksamheter inom offentlig förvaltning som inte uttryckligen har pekats ut i lagen, och som helt enkelt inte omfattas av diskrimineringsförbudet mer än i fråga om offentliganställdas bemötande av enskilda. Det handlar till exempel om verksamheten inom Tullverket, Migrationsverket, polisen och Kriminalvården, områden där DO kontinuerligt får anmälningar men där lagens utformning i allt väsentligt begränsar DO:s möjlighet att utöva tillsyn. Det betyder alltså att skyddet för enskilda att inte utsättas för diskriminering har betydande luckor.

Offentliganställdas bemötande av enskilda – det som idag omfattas av skyddet mot diskriminering – handlar alltså inte om de beslut eller åtgärder som vidtas eller inte vidtas. Det handlar i stället om när en anställd bistår allmänheten med exempelvis upplysningar eller rådgivning. Offentligt anställda får i de situationerna inte bemöta en person på ett diskriminerande sätt.

Det här har kommit att betyda att bland annat anmälningar om att etniska överväganden skulle ha legat till grund för ingripanden från tull eller polis, så kallad etnisk profilering, inte är något som DO kan utreda och utöva tillsyn över. Anmälningar som inkommit under 2022 men som myndigheten har bedömt inte omfattas av DO:s tillsyn har till exempel handlat om en man som anmäler att tulltjänstemän valde ut honom för kontroll mot bakgrund av hans hudfärg, en man som anmäler att hans utländska härkomst är anledningen till att polisen genomförde en drogkontroll mot honom, och en man som har en funktionsnedsättning men som poliser felaktigt bedömde var berusad. Eftersom det här är situationer som inte har utretts av DO kan jag givetvis inte fastställa att personerna de facto har diskriminerats, men det är situationer där jag menar att det rimliga är att DO hade kunnat göra tillsyn. Inte minst mot bakgrund av DO:s uppdrag att verka för att diskriminering inte förekommer inom några områden av samhället är det självklart högst otillfredsställande att de verktyg myndigheten har att agera är så begränsade.

Ett annat område som har blivit alltmer aktuellt handlar om myndigheters ökande användning av AI och annat automatiserat beslutsfattande. Om det i dessa processer byggs in algoritmer som upprätthåller missgynnande strukturer eller data som brister i kvalitet kan det leda till diskriminerande beslut. Men eftersom DO idag saknar möjlighet att utöva tillsyn inom en stor del av den offentliga verksamheten är möjligheterna att synliggöra bristerna och ge drabbade individer upprättelse i princip obefintlig.

Motivet för införandet av bemötandeparagrafen var givetvis gott. Diskrimineringslagens förbud mot diskriminering gäller idag inom ett antal av lagstiftaren utpekade områden som till exempel inom arbetslivet, utbildningsväsendet, hälso- och sjukvården, och socialförsäkringssystemet. I arbetet med att ta fram en sammanhållen diskrimineringslag i början av 2000-talet lyftes det fram att det var en brist att inte alla som var anställda i allmän tjänst skulle omfattas av diskrimineringsförbuden. I propositionen till diskrimineringslagen valde därför regeringen att komplettera övriga förbud med detta ytterligare diskrimineringsförbud som tog sikte på alla anställda i offentliga verksamheters bemötande av enskilda.

Att begränsningen till bemötande i tillämpningen av lagen har blivit ett problem har jag och tidigare ombudsmän lyft i olika sammanhang under lång tid. Till exempel uppmärksammade DO regeringen om problemet i samband med avslöjandet hösten 2013 att polisen i Skåne hade upprättat ett register över romer i syfte att motarbeta så kallad klankriminalitet.

Och nu kan en förändring äntligen vara på gång. I betänkandet ”Ett utökat skydd mot diskriminering” (SOU 2021:94) föreslår utredaren Thomas Bull att diskrimineringsförbudet inom offentliga verksamheter också ska omfatta åtgärder, eller underlåtenhet att vidta åtgärder, i förhållande till allmänheten. En sådan förändring skulle alltså innebära att ett område som i praktiken kommit att falla utanför skyddet mot diskriminering nu också införlivas i diskrimineringslagen.

Det här förslaget kommer, om det blir verklighet, att bli en mycket viktig förstärkning av skyddet mot diskriminering för enskilda gentemot det allmänna. Det är därför mycket angeläget att regeringen tar de steg som krävs för att förändringarna nu ska kunna införas så snart som möjligt.

Lars Arrhenius
Diskrimineringsombudsman

Hjälpte informationen på den här sidan dig?

Sidinformation

Senast uppdaterad: 25 maj 2022