Viktigt steg för stärkt diskrimineringsskydd i EU

Rätten att inte bli diskriminerad är en grundläggande rättighet i EU. Under åren har diskrimineringsskyddet i EU-rätten stärkts genom att EU-lagstiftningen har kommit att omfatta allt fler situationer och områden. I EU:s diskrimineringsregler finns krav på att varje medlemsstat ska inrätta institutioner – så kallade likabehandlingsorgan – för att främja lika rättigheter och möjligheter och motverka diskriminering. I Sverige är det DO som har den uppgiften. Likabehandlingsorganen i EU spelar en avgörande roll i att bidra till att människor som utsatts för diskriminering får upprättelse, förebygga diskriminering samt även i övrigt främja likabehandling.

Olika diskrimineringsskydd inom EU

Idag finns inte tillräcklig vägledning i EU:s regler om hur de nationella likabehandlingsorganen ska se ut. Konsekvensen av det är att det finns stora skillnader mellan de nationella likabehandlingsorganen i fråga om resurser, oberoende, utredningsverktyg och rättsliga befogenheter. Dessa skillnader leder i praktiken till ett varierande diskrimineringsskydd för individer och grupper i EU beroende på var man befinner sig. Det tycker både DO och det europeiska nätverket för likabehandlingsorgan är otillfredsställande.

Därför är EU-kommissionens nya förslag om bindande minimistandarder för alla likabehandlingsorgan inom EU mycket välkommet. Förslagen skulle till exempel innebära ett krav på att likabehandlingsorganen ska förses med tillräckliga resurser för att kunna utföra sina uppdrag, och ställa krav på en hög grad av oberoende från både medlemsstaternas regeringar och andra aktörer. Detta är två faktorer som både EU-kommissionen och Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI) har lyft som särskilt viktiga för ett effektivt arbete mot diskriminering.

Kunna väcka talan i eget namn i domstol

Lagförslagen skulle också ställa minimikrav på möjligheterna för likabehandlingsorganen att ge stöd till de som har diskriminerats, utreda anmälda överträdelser och agera i domstolsförfaranden. En viktig utveckling är förslaget att ge alla likabehandlingsorgan rätten att företräda individer i domstol i diskrimineringsmål. Denna möjlighet är redan idag en viktig del i DO:s verktygslåda för att kunna genomföra vår strategi att bidra till upprättelse för fler individer som diskriminerats. Jag ser det därför som en uppenbar brist att inte alla likabehandlingsorgan i EU har samma förutsättningar att driva ärenden i domstol för enskilda skadelidande.

EU-kommissionens förslag skulle också medföra konkreta förbättringar för DO:s arbete. Kommissionen föreslår till exempel att likabehandlingsorganen ska kunna inleda tillsynsärenden på eget initiativ och väcka talan i eget namn i domstol. Denna rätt har DO delvis redan idag, men det nya är att det skulle möjliggöra för DO att föra talan även i diskrimineringsfall där det saknas en identifierbar skadelidande person, eller där det saknas en enskild individ som är villig att kliva fram och anmäla diskrimineringen. Att DO idag saknar dessa befogenheter är en brist i den svenska diskrimineringslagen som DO har påtalat under en längre tid. En statlig utredning i Sverige har lämnat liknande förslag på lagändringar som nu bereds inom Regeringskansliet.

Stärkta befogenheter viktiga i en alltmer digitaliserad värld

En situation där dessa befogenheter kan bli särskilt viktiga är när offentliga och privata aktörer använder algoritmer och automatiserade system för att fatta beslut. Det finns en påtaglig risk att de beslut som fattas av AI-system kan leda till diskriminering av ett mycket stort antal enskilda utan att varken de skadelidande eller den som använder systemet i sin verksamhet känner till det. För att DO ska kunna ingripa mot diskriminering i en alltmer digitaliserad värld måste våra verktyg och befogenheter hålla takt med den tekniska utvecklingen.

Enstaka förslag som skulle begränsa diskrimineringsskyddet

Det är dock angeläget att nämna att det i EU-kommissionens förslag finns enstaka bestämmelser som kan riskera att leda till en faktisk försämring av DO:s förutsättningar att bidra till upprättelse för individer som diskriminerats. Det gäller främst förslaget att likabehandlingsorganen som huvudregel ska hindras från att använda vissa typer av uppgifter som inhämtats under en tillsynsutredning som bevisning i domstolsprocesser. Ingen sådan principiell begränsning finns i det svenska regelverket idag, utan de processrättsliga principerna om fri bevisföring och fri bevisvärdering gäller även i diskrimineringsmål.

Om detta förslag skulle gå igenom skulle det urholka DO:s tillsynsuppdrag och bidra till en mindre effektiv tillämpning av diskrimineringsskyddet i Sverige. Det är svårt att förena detta med den princip som förslagen ger uttryck för, att lagstiftningen under inga omständigheter får utgöra skäl för att inskränka den skyddsnivå mot diskriminering som redan finns i medlemsstaterna.

Bindande standarder viktiga för en mer jämlik union

EU-kommissionen ser lagförslagen som en viktig del i arbetet för en mer jämlik union. Jag anser också att förslagen har mycket stor potential, men jag vill särskilt understryka vikten av att det fåtal förslag som riskerar att faktiskt försämra diskrimineringsskyddet i vissa medlemsstater ses över inom ramen för de kommande förhandlingarna. Jag ser fram emot en bra lagstiftningsprocess och uppmanar nu EU:s lagstiftare att ta tillfället i akt att tillsammans skapa ännu mer robusta institutioner som kan förverkliga målet om ett stärkt skydd mot diskriminering för alla i EU.

Lars Arrhenius, diskrimineringsombudsman