Krav på EU-medborgarskap en överträdelse av diskrimineringsförbudet
Nyhet publicerad 13 december 2021
Det var en överträdelse av förbudet mot diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet när en arbetsgivare krävde att en arbetssökande skulle ha medborgarskap i ett EU-land. Den bedömningen gör DO i ett aktuellt tillsynsbeslut.
Bakgrunden till DO:s tillsyn är en händelse vid ett företag i södra Stockholmsområdet där en person som hade sökt anställning vid företaget först anställdes, men senare arbetsbefriades med hänvisning till att personen saknade EU-medborgarskap. Enligt bolaget har bakgrunden till agerandet varit att det först efter överenskommelse om anställning framkommit att personen inte var EU-medborgare, vilket bolaget har uppställt som krav för anställning.
Bolaget har till DO hänvisat till att det inte finns något krav på att anställda ska ha viss nationalitet, men bolaget har infört kravet på EU-medborgarskap för att undvika extra administration och därmed risk att göra fel.
Enligt DO:s bedömning medför kravet på EU-medborgarskap att personer med nationellt eller etniskt ursprung från andra delar av världen än EU:s medlemsländer särskilt kommer att missgynnas. Kravet har därför en indirekt diskriminerande effekt för dessa personer.
– Det är givetvis förståeligt att ett vinstdrivande företag vill kostnadseffektivisera verksamheten. Men den bedömning som DO gör är att det varken kan anses lämpligt eller nödvändigt att med det motivet uppställa krav som på ett indirekt sätt har samband med etnisk tillhörighet och därmed utesluter en viss grupp av arbetstagare med laglig rätt att arbeta i Sverige från en möjlighet till anställning, säger diskrimineringsombudsman Lars Arrhenius.
DO gör bedömningen att bolagets uppställda krav på att arbetssökande ska ha EU‑medborgarskap för att få anställning inte är förenligt med förbudet mot indirekt diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet. DO gör också bedömningen att bolaget genom att tillämpa kravet gentemot den aktuella personen har överträtt samma diskrimineringsförbud.
DO har avslutat ärendet.
Fakta: Indirekt diskriminering
Med indirekt diskriminering avses i diskrimineringslagen att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med koppling till en diskrimineringsgrund, till exempel etnisk tillhörighet. Enligt lagen kan dock särbehandling i vissa fall vara tillåten, om det finns ett så kallat berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet (diskrimineringslagen 1 kap. 4 §).