Hovrätten ändrar tingsrättsdom om bristande tillgänglighet
Nyhet publicerad 12 mars 2021
Hovrätten ändrar tingsrättens dom rörande frågan om det var diskriminering i form av bristande tillgänglighet när en person med synnedsättning inte kunde använda Försäkringskassans webbtjänster för ansökan om föräldrapenning. Enligt hovrätten har det inte varit skäligt att kräva att Försäkringskassan skulle tillgänglighetsanpassa webbtjänsterna.
Försäkringskassan lanserade år 2014 nya webbtjänster för att ansöka om föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. Till skillnad från de gamla tjänsterna, uppfyllde de nya tjänsterna inte grundläggande standarder för webbtillgänglighet, vilket innebar att de inte fungerade att använda med skärmläsare, ett verktyg som läser av informationen på en datorskärm och sedan presenterar den i form av exempelvis syntetiskt tal.
Bristerna innebar att kvinna med en synskada i Stockholm under en lång period mellan 2015 och 2016 inte kunde ansöka om föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning via Försäkringskassans webbtjänster.
Enligt tingsrätten hade Försäkringskassan inte vidtagit skäliga åtgärder för att göra det möjligt för kvinnan att söka digitalt och konstaterade att Försäkringskassan överträtt diskrimineringslagens förbud mot bristande tillgänglighet.
Hovrätten, som nu har prövat frågan, bedömde att det vid den aktuella tidpunkten inte fanns stöd i lag eller annan författning att kräva att Försäkringskassan anpassade webbtjänsterna. Och eftersom åtgärdandet av tillgänglighetsfelen inte var av enklare slag, var det inte skäligt att kräva att Försäkringskassan rättade till felen.
– Skillnaderna mellan tingsrättens och hovrättens dom handlar om hur man ska tolka bestämmelsen om förbudet mot bristande tillgänglighet, och indirekt vilken betydelse som ska tillmätas statliga riktlinjer som har antagits för att precisera de statliga myndigheternas ansvar för tillgänglighet, säger Martin Mörk, chef för DO:s processenhet.
Kvinnan hade dessutom fått beskedet att hon inte kunde få tillgång till den information hon behövde för att hantera sitt ärende i punktskrift, något som senare visade sig vara en felaktig uppgift. Inte heller i den delen anser hovrätten att det har varit fråga om en överträdelse av diskrimineringslagen.
– Vi ska nu överväga om det här är en dom som ska överklagas till Högsta domstolen, säger Martin Mörk.
Ärende ANM 2016/1554.
Bristande tillgänglighet
Bristande tillgänglighet infördes som en form av diskriminering i diskrimineringslagen den 1 januari 2015.
Med bristande tillgänglighet menas att en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att skäliga åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning. Skäligheten ska bedömas utifrån krav på tillgänglighet i lag och annan författning och med hänsyn till de ekonomiska och praktiska förutsättningarna, varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde samt andra omständigheter av betydelse.
DO har i det aktuella målet hänvisat till en förordning från 2001 som tydliggör att statliga myndigheter har ett särskilt ansvar för genomförandet av funktionshinderspolitiken. Förordningen har i sin tur legat till grund för framtagandet av ett flertal riktlinjer som reglerar vad de statliga myndigheternas ansvar för tillgänglighet innebär. Bland annat har det antagits riktlinjer som gör gällande att webbplatser i offentlig sektor bör utgå från rekommendationer för webbtillgänglighet enligt WCAG 2.0 (Web Content Accessibility Guidelines). WCAG är även den etablerade tillgänglighetsstandarden inom EU. DO har också i målet hänvisat till vikten att tolka diskrimineringslagen och kraven i den nämnda förordningen i ljuset av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
WCAG 2.0 innehåller ett stort antal rekommendationer för att göra webbinnehåll mer tillgängligt. Genom att följa dessa rekommendationer görs innehållet tillgängligt för en bredare skara människor med olika typer av funktionsnedsättningar såsom synnedsättningar, hörselnedsättning, inlärningssvårigheter, kognitiva funktionsnedsättningar, begränsad rörlighet, talsvårigheter, ljuskänslighet och kombinationer av dessa.
Bland rekommendationerna finns bland annat att text och icke-textbaserat innehåll bör kunna konverteras till alternativa format som till exempel stor stil, punktskrift, tal, symboler eller enklare språk.