Nekad ersättning på grund av graviditet var diskriminering
Pressmeddelande publicerad 2 december 2020
Ett försäkringsbolag som nekade en kvinna ersättning för en avbeställd resa efter sjukdomsbesvär som hade samband med graviditet har diskriminerat kvinnan. Det anser DO som nu stämmer försäkringsbolaget.
Kvinnan hade bokat en utlandsresa och betalat med ett kreditkort som innebar att en reseförsäkring ingick i köpet. Efter att hon hade gjort bokningen blev hon gravid men fick missfall några dagar före avresa. Missfallet orsakade vissa sjukdomsbesvär och hon fick därför ett läkarintyg där hon avråddes från att resa. Trots läkarintyget nekade försäkringsbolaget kvinnan ersättning med hänvisning till försäkringsvillkoren, i vilka framgick att ersättning inte utgår om orsaken till avbokningen är graviditetsrelaterad.
Enligt en särskild bestämmelse i diskrimineringslagen får en persons kön inte resultera i skillnader i premier och försäkringsersättningar. Enligt såväl EU-rätten som den domstolspraxis som finns på området är det könsdiskriminering om en kvinna behandlas sämre av skäl som har samband med hennes graviditet. DO:s bedömning är därmed att kvinnan har diskriminerats.
– Försäkringsbolag måste ta sitt ansvar och göra en analys av om försäkringsvillkoren är kopplade till kön eller inte. Den här typen av villkor kan drabba tusentals personer, och vi bedömer därför att det är angeläget att driva det här målet, säger Martin Mörk, chef för DO:s processenhet.
Allmänna reklamationsnämnden, ARN, har prövat frågan och kommit fram till att villkoret har samband med kön och utgör direkt diskriminering. Försäkringbolaget har efter händelsen ändrat sina villkor, och sjukdom som kan härledas till graviditet omfattas nu under vissa omständigheter och under viss tid i försäkringsskyddet.
PRO 2020/2
Fakta
Diskriminering är förbjuden för den som utanför privat- och familjelivet tillhandahåller varor, tjänster eller bostäder till allmänheten (2 kap. 12 § diskrimineringslagen).
Förbudet mot diskriminering i som har samband med kön hindrar inte att kvinnor och män behandlas olika i fråga om tjänster eller bostäder, om det har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet. (2 kap. 12 a § diskrimineringslagen).