Diskriminering i arbetslivet

Diskriminering får inte förekomma inom arbetslivet. Därför har arbetsgivare ett ansvar för att arbetstagare och arbetssökande inte blir utsatta för diskriminering. Det framgår i diskrimineringslagen.

Arbetsgivare måste följa ett antal arbetsrättsliga lagar som innehåller skyddslagstiftning för arbetstagare. Diskrimineringslagen är en av dem. Lagen innehåller även skyddsregler för arbetssökande, praktikanter och inhyrd arbetskraft.

Vem räknas som arbetsgivare?

Arbetsgivare är den som sluter anställningsavtal med någon. Om en anställd har en befattning som ger hen bestämmanderätt över andra medarbetare så likställs hens agerande med arbetsgivarens. Det innebär att arbetsgivaren kan ansvara för till exempel en gruppledares, mellanchefs eller förmans agerande i relation till en medarbetare.

När gäller förbudet?

Skyddet mot diskriminering gäller i alla situationer som har samband med arbetet. Det gäller händelser på arbetsplatsen men också sådant som händer utanför om dessa har ett samband med arbetet (till exempel tjänsteresor och personalfester). Skyddet omfattar samtliga diskrimineringsgrunder.

En arbetsgivare får inte diskriminera den som hos arbetsgivaren

  • är arbetstagare
  • frågar efter arbete eller söker ett arbete
  • söker eller gör praktik
  • hyrs in eller lånas in för att arbeta.

Undantag från förbudet mot diskriminering

Det kan i vissa fall vara tillåtet för arbetsgivare att särbehandla personer på ett sätt som har samband med diskrimineringsgrunderna. Om det är tillåtet beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Det gäller för följande fall:

  • särskilda yrkeskrav som är relevanta för anställning
  • positiv särbehandling som har samband med kön (för vissa typer av åtgärder)
  • särbehandling på grund av ålder
  • tillämpning av åldersgränser för till exempel pensionsförmåner.

Här beskriver vi de olika undantagen

Tillgänglighet i arbetslivet

Bristande tillgänglighet är en form av diskriminering. För att motverka det är arbetsgivare skyldiga att vidta så kallade skäliga åtgärder för att uppfylla kravet på tillgänglighet. Utgångspunkten för vad som är en skälig åtgärd är vad som gäller enligt de bestämmelser som finns för arbetslivet, till exempel i arbetsmiljölagen.

Arbetsgivarens ansvar för att genomföra skäliga åtgärder gäller för arbetstagare, arbetssökande och praktikanter med funktionsnedsättning. Även inhyrd och inlånad personal omfattas av skyddet. Ansvaret gäller däremot inte personer som på eget initiativ gör en förfrågan om arbete.

Arbetsgivare har också ansvar för att

Tillbaka till toppen