Flygbolag krävde att en person skulle genomgå utökad säkerhetskontroll

Händelsen enligt anmälan

En manlig passagerare som satt sig på planet för att flyga till Stockholm blev hämtad av två väktare och tvingades genomgå en förnyad och mer omfattande säkerhetskontroll. Mannen nekades senare att gå ombord på planet.

3 juli 2017: DO stämmer

DO anser efter att ha utrett händelsen att flygbolagets beslut grundades på mannens utseende. DO:s bedömning är det därför var fråga om diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet.

Det är dock oklart om det är möjligt att föra en skadeståndstalan om diskriminering ombord på flygplan eftersom en internationell konvention begränsar den möjligheten. DO vill därför att domstolen ska begära ett förhandsavgörande hos EU-domstolen för att avgöra om talan ändå ska tillåtas.

DO lämnade in en stämningsansökan till tingsrätten och yrkade att flygbolaget ska betala 10 000 kr i diskrimineringsersättning till mannen. I stämningsansökan yrkar DO också att tingsrätten inhämtar ett förhandsavgörande från EU-domstolen om det finns hinder för DO:s talan.

17 oktober 2017: Tingsrättens dom

Tingsrätten meddelade dom som innebär att flygbolaget betalar diskrimineringsersättning. Domen skedde dock utan saklig prövning och flygbolaget har inte erkänt diskriminering.

DO överklagade domen till hovrätten.

15 mars 2018: Hovrättens beslut

Hovrätten avslog DO:s överklagande och fastställde därmed tingsrättens dom.

14 maj 2018: DO överklagar till Högsta domstolen

DO överklagar till Högsta domstolen (HD) och yrkar på att HD inhämtar ett förhandsavgörande från EU-domstolen.

HD meddelar prövningstillstånd.

HD beslutar att sända en begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen.

15 april: EU-domstolens dom

EU-domstolen konstaterade i en dom att den som anser sig diskriminerad har rätt att få en domstolsprövning när motparten förnekar att diskrimineringen har skett.

21 december 2021: Högsta domstolen avslår överklagandet

HD konstaterar att när nu målet har behandlats i HD har bolaget där framfört att det gör ett sådant vitsordande, det vill säga erkännande, av diskrimineringen som krävs enligt EU-domstolens dom. Det betyder enligt HD att det numera saknas skäl att få rättighetskränkningen prövad inom ramen för en fastställelsetalan.

Samtidigt skriver domstolen i ett mycket ovanligt tillägg att de frågeställningar som är aktuella i målet är av sådant slag att de bör hanteras av lagstiftaren.