Kommunens krav på visst språk som modersmål ledde till besked om omplacering

Därför inledde DO en tillsyn

En kvinna som arbetar som modersmålslärare anmälde att hon upplevt sig diskriminerad på ett sätt som har samband med etnisk tillhörighet.

Kvinnan berättar i sin anmälan att arbetsgivaren hade meddelat att de skulle omplacera henne för att hon inte uppfyllde kravet på att ha det aktuella språket som sitt eget modersmål. Med begreppet modersmål menade kommunen det språk som en person först lärt sig tala som barn.

Kvinnan har undervisat i spanska som modersmål inom kommunen i 12 år och har innan dess arbetat som spansklärare på högstadiet. Hon har lärarlegitimation i bland annat moderna språk – spanska – för grundskolan.

Efter ett antal månader drog arbetsgivaren tillbaka sitt besked och omplaceringen genomfördes inte i praktiken.

DO:s beslut

DO konstaterar i beslutet att kommunen har utsatt kvinnan för indirekt diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet.

Det krav som kommunen har ställt på modersmålslärare i spanska har enligt DO särskilt missgynnat personer som inte har nationellt eller etniskt ursprung i länder där spanska är vanligt förekommande som modersmål. Kravet har därför enligt DO en indirekt diskriminerande effekt för personer utifrån deras etniska tillhörighet. Även om språk är i sig inte en diskrimineringsgrund finns en indirekt koppling mellan språk och nationellt eller etniskt ursprung, det vill säga ett indirekt samband med diskrimineringsgrunden etnisk tillhörighet.

DO konstaterar att kvinnan har lidit obehag av beskedet om omplacering och gör därför bedömningen att hon har missgynnats på ett sådant sätt som avses i diskrimineringslagen, även om hon inte blev omplacerad i praktiken.

Läs hela DO:s bedömning i tillsynsbeslut TIL 2020/53 Pdf, 168.9 kB.