Kan arbetsgivare kräva att anställda pratar svenska under arbetstid?

Alla medarbetare bör få möjlighet att prata sitt modersmål till exempel under pauser och raster på arbetsplatsen. Ett totalt förbud mot att använda andra språk än svenska riskerar därför att diskriminera medarbetare med ett annat modersmål än svenska.

Men diskrimineringslagen ger arbetsgivare ett visst utrymme att reglera när medarbetarna ska prata svenska. Lagen ställer då följande krav:

• Reglerna ska ha ett berättigat syfte.
• De medel som används för att uppnå syftet ska vara lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet.
• Konsekvenserna får inte vara orimliga för den enskilde medarbetaren.

Att arbetsgivaren kräver att medarbetare endast får använda sig av ett visst språk kan vara ett sätt att främja social samvaro samt att motverka att någon exkluderas på arbetsplatsen. Ett språkkrav kan också handla om att främja en trygg arbetsmiljö där man av säkerhetsskäl förstår och kan göra sig förstådd när risk för olycka uppstår. Båda dessa kan vara ett berättigade syften. Men kraven kan också bidra till känslor av utanförskap och exkludering hos individer på en arbetsplats och få orimliga konsekvenser för den enskilde. Arbetsgivaren måste därför göra en intresseavvägning om arbetsplatsen ska reglera språkanvändning på något sätt.