Det handlar nu om två remissvar men DO har inte I något av fallen avstyrkt förslagen. Vad gäller DO:s remissvar i september 2021 så uttalade DO endast att vi inte förbehållslöst kunde tillstyrka förslaget i alla delar.
När regeringen i september påbörjade planeringen för möjligheten att införa krav på vaccinationsbevis som en smittskyddsåtgärd fick DO, som en remissinstans, uttala sig om en promemoria från Socialdepartementet. DO uttryckte i sitt svar att möjligheten att använda vaccinationsbevis fyller det berättigade syftet att begränsa smittspridning och att åtgärden överlag framstår som lämplig och nödvändig i förhållande till detta syfte.
Men i promemorian gjordes även bedömningen att endast den delen av EU:s covidbevis som avser genomförd vaccinering borde få användas i EU:s covidbevis. I remissvaret konstaterade DO att det faktaunderlag som presenterades i promemorian inte var tillräckligt för att vi skulle kunna ta ställning till proportionaliteten av begränsningen såvitt avser ovaccinerade personer som kan uppvisa EU:s covidbevis i de delar som visar att innehavaren har tillfrisknat från sjukdomen eller i närtid har testats negativt för covid-19. Av den anledningen ansåg DO att vi ur ett diskrimineringsperspektiv inte förbehållslöst kunde tillstyrka förslaget i alla delar.
När regeringen nu planerar för en eventuell utvidgning av möjligheten att använda vaccinationsbevis som smittskyddsåtgärd även i andra verksamheter där risken för trängsel och smittspridning är särskilt stor, för det fall att det epidemiologiska läget i Sverige försämras och begränsningar är nödvändiga att återinföra, har DO återigen fått tillfälle att yttra sig över en promemoria från Socialdepartementet (december 2021).
Även i denna promemoria görs bedömningen att de delar av EU:s digitala covidbevis som visar att innehavaren har testats negativt för covid-19 eller har tillfrisknat från covid-19 inte bör få användas vid utökningen av de verksamheter som ska kunna omfattas. I remissvaret konstaterar DO att om förslaget hade omfattat en användning av EU:s covidbevis i dess helhet skulle det möjliggöra för fler ovaccinerade personer att delta vid de aktuella verksamheterna, vilket hade varit en fördel ur likabehandlingssynpunkt. Mot bakgrund av de skäl som anförs till grund för ställningstagandet i promemorian om den begränsade användningen av covidbeviset [1], bland annat den ökade risken för smittspridning från ovaccinerade personer, anser sig DO dock inte kunna ifrågasätta proportionaliteten i begränsningen.
DO understryker dock ur ett likabehandlingsperspektiv vikten av att det innan förslagens eventuella ikraftträdande finns nödvändiga manuella rutiner och tekniska möjligheter på plats som gör att vissa personkategorier har samma möjligheter som övriga att få tillgång till ett vaccinationsbevis för användning i Sverige. Det gäller
- personer som saknar ett person- eller samordningsnummer,
- svenskar som har vaccinerats i ett tredjeland men som flyttat tillbaka till Sverige eller som vistas i Sverige under en längre tid och
- personer från ett tredjeland, utanför EES, som av olika anledningar inte har eller kan få tillgång till ett sådant vaccinationsbevis som ingår i EU:s covidbevis men där personens vaccinationsbevis ändå uppfyller sådana krav som ställs i EU-förordningen som reglerar EU:s covidbevis.
