Kraftsamling för jämlik vård

Lyssna
Bild på läkare och sköterska som arbetar ihop.

Vården och hälsan i Sverige är inte jämlik – och har sedan slutet på 80-talet blivit alltmer ojämlik. På måndagen diskuterade DO, tillsammans med olika sjukvårdsaktörer, ojämlikheten, ökande klyftor, och diskriminerande bemötande i vården – och visade på metoder och vägar att förbättra situationen.

I dagens Sverige lever människor kortare liv i fattiga förorter, människor som har psykiatrisk diagnos dör oftare av behandlingsbara sjukdomar och utlandsfödda har svårare att få rätt vård inom en rad områden. Vissa grupper står t o m utanför det svenska vårdsystemet!

På plats på seminariet fanns bland andra socialminister Göran Hägglund, SKL:s ordförande Anders Knape, socialdemokraternas talesman i sjukvårds- och äldrefrågor Lena Hallengren, författaren och debattören Ann Heberlein samt läkare, sjuksköterskor, sjukvårdsadministratörer och politiker från många landsting.

De talade bland annat om hur landstingen och kommunerna tillsammans måste ta ett helhetsansvar när sjukvård och socialvård alltmer går i varandra och kommunerna håller på att bli allt större vårdgivare i takt med att hemsjukvården alltmer går över i kommunal regi. De diskuterade också vilka utmaningar vården står inför organisatoriskt och finansiellt.

En förhandsinspelad intervju hade gjorts med sir Michael Marmot, som lett den brittiska Marmotkommissionen, om hur social ojämlikhet bidrar till ohälsa. Jämlikheten i samhället måste öka om vi ska kunna få en jämlik vård, enligt Michael Marmot.

Filmen ”Spårvagnen som tar nio år” visade hur det skiljer nio år i förväntad livslängd beroende på om man är bosatt i Partille eller i Angered i Göteborg. I reportaget berättade personal från Angereds närsjukhus om hur man på olika sätt försöker nå ut till de boende i området med information om vad sjukhuset kan erbjuda, allt på boendes egna villkor. Man arbetar bl.a. med ”doulor” kvinnor med invandrarbakgrund, som fungerar som stöd för blivande mammor före, under och efter förlossningen.

DO höll i ett av eftermiddagens fyra seminarier kallat ”Diskrimineras vissa grupper i vården?”. På bilden syns Christine Giljam, DO, som leder en panel bestående av Sofie Bäärnhielm, överläkare på Transkulturellt centrum inom Stockholms läns landsting, Maria Sedemark, representant för HBTQ- sjuksköterskorna, Anne Sjögren, Röda Korset samt Christian Antoni Möllerop, RFSL. De samtalade kring hur vård och vårdpersonal bemöter HBT- personer och personer från andra kulturer.

I DO:s rapport ”Upplevelser av diskriminering” framgår sambandet mellan diskriminering och ohälsa. Personer som upplevt diskriminering har ett högre ohälsotal.

Sofie Bäärnhielm berättade om hur Transkulturellt centrum stöttar nyanlända så att de kan förstå den svenska sjukvården. Det finns nu till exempel hälsokommunikatörer, som ska hjälpa patienter att kommunicera med vårdpersonalen, i sex landsting.

HBTQ- sjuksköterskorna är socialt nätverk för sjuksköterskor som saknar andra att prata med i den heteronormativa sjukhusmiljön. De vill dessutom verka för ett bättre vårdklimat och en bättre arbetsmiljö.

Maria Sedemark berättade om den många gånger subtila diskriminering som finns i vårdpersonalens bemötande, till exempel gentemot romska patienter. Det kan handla om suckar, irritation och blickar. Det kan också handla om samtal i fikarummet, till exempel om HBTQ- patienter.

– Det viktigaste för oss inom vården borde vara att fundera över vilka normer som finns. Ibland bestämmer jag mig för att fundera på vilka privilegier jag har av att vara vit. Det mest skrämmande är att det är så svårt att upptäcka dessa normer, sade Maria Sedemark.

Anne Sjögren startade ”Nätverket för sjukvård till papperslösa” för tio år sedan. Då fanns 2 000 papperslösa. Idag finns 40 000. Efter några år vände hon sig till Röda Korset som ”vågade ta i frågan” om papperslösas rätt till vård och anställde henne.

Anne Sjögren och ett 60-tal organisationer inom civilsamhället slåss nu för att regeringen ska lägga ett lagförslag om rätt till vård för papperslösa. Den utredning om vård efter behov och på lika villkor, som kom förra våren har fortfarande inte varit ute på remiss.

Samtidigt så har allt fler stora vårdgivare, som till exempel Sahlgrenska sjukhuset beslutat att ta emot papperslösa som söker vård.

RFSL verkar för att få HBTQ- personer att känna förtroende för vården och på att förbättra vårdens bemötande gentemot denna grupp. Man arbetar bl.a. mycket med HBT- certifiering, till exempel av ungdomsmottagningar och folktandvården.

– Fokus ligger på att jämlik vård inte behöver innebära att alla ska behandlas lika utan att patienter kan behandlas olika beroende på bakgrund. Däremot ska alla ha rätt till god vård. Det handlar om att se patienten bortom normen, sade Christian Antoni Möllerop.

Publiceringsdatum: 2012-06-13