– Personer ur majoritetssamhället är ofta inte medvetna om diskrimineringens strukturella uttryck och att det fortfarande, år 2011, ser ut som det gör. Diskrimineringen av romer inom ett samhällsområde får konsekvenser på flera andra samhällsområden och påverkar hela livssituationen för romer negativt, sa Angelina Dimiter Taikon, medlem i DO:s romska referensgrupp på DO:s seminarium ”Romers rättigheter” som hölls under MR-dagarna i Stockholm.

Hon berättade om en familj som hon hade kommit i kontakt med i sitt arbete som lärare i Romsk kulturklass. Familjen var utsatt för diskriminering på arbetsmarknaden och fick därför också svårt att teckna förstahandskontrakt på en lägenhet. Det innebar att familjen sällan bodde på ett och samma ställe under en längre tid och att barnens skolgång därmed blev lidande. Därför blev Socialtjänsten inkopplad. De bestämde bland annat att pojkarna i familjen skulle placeras i en särskoleklass långt från familjens bostadsområde, trots att pojkarna inte hade fått någon diagnos som kunde motivera skolplaceringen.

– Jag förklarade då att man har rätt att välja skola själv, något som familjen inte visste om. Romer har stenkoll på sina skyldigheter men vet inte om sina rättigheter, sa Angelina Dimiter Taikon.

Kerstin Jansson, utredare på Diskrimineringsombudsmannen, bekräftade att romers tillgång till rättigheter kräver ett aktivt förhållningssätt från ansvariga aktörer i samhället, inte minst myndigheter. Diskrimineringsombudsmannen fick tidigare in enbart ett fåtal anmälningar per år. Nu har DO förändrat sina arbetssätt och arbetar mer med uppsökande verksamhet, rättighetsbaserade utbildningar och dialog och samverkan med romer. Detta har resulterat i att DO numera får in 30-40 anmälningar per år från romer.

– DO:s förändrade arbetssätt har lett till att romer dels anmäler diskriminering i högre grad och dels har högre kunskap om skyddet mot diskriminering vilket i sin tur leder till att romer kan få upprättelse. DO har också fått ökade kunskaper om diskriminerande strukturer och antiziganism, sa Kerstin Jansson.

I våras släppte DO rapporten ”Romers rättigheter – Diskriminering, vägar till upprättelse och hur juridiken kan bidra till en förändring av romers livsvillkor”. Den visar att romer främst anmäler diskriminering på offentliga platser (50 procent), socialtjänsten (20 procent) och bostadsmarknaden (20 procent). 70 procent av anmälningarna kommer från romska kvinnor.

– Diskrimineringen på bostadsmarknaden är dold och strukturell. Det finns ofta ingen transparens i systemen vilket innebär att bostadsbolagen kan komma med efterhandskonstruktioner, sa Diana Nyman, medlem i DO:s råd.

Många i publiken jobbade kommunalt och hade frågor om hur kommuner kan garantera romers rättigheter i vardagen. DO:s rapport visar också att det är i det lokala som romers mänskliga rättigheter kränks.

– Det viktiga är att romer är delaktiga i beslut som rör deras livsvillkor. Därför är samråd med alla romska grupper och kommunen en bra start, sa Angelina Dimiter Taikon.