Hindren kan vara allt ifrån svårigheter att ta sig från perrong till vagn, där elrullstolars bakhjul kan fastna, till hissar som inte fungerar. Det kan också vara bussar som inte har ramper eller som inte sänks när personer i rullstol ska kliva på.
Susanne Eriksson, utredare på DO, berättade om den utredning som föreslår att bristande tillgänglighet ska omfattas av diskrimineringsförbudet.
– Många människor har väntat i årtionden på att bristande tillgänglighet ska ses som diskriminering, men det har suttit långt inne. Går förslaget igenom politiskt kommer vi att ha en mycket offensiv diskrimineringslag, sa hon.
– Det råder ingen tvekan om att tillgänglighet i kollektivtrafiken då skulle omfattas av den. Det betyder att om man har en funktionsnedsättning och anser att det inte har gjorts skäliga stöd- och anpassningsåtgärder i kollektivtrafiken ska man kunna göra en anmälan till DO.
Susanne Eriksson påpekade att man borde tala mer om att transporter ska vara utformade så att så många som möjligt ska kunna använda sig av dem, utan särskilda anpassningsåtgärder.
Utredningen, ”Bortom fagert tal – om bristande tillgänglighet som diskriminering” är nu på remiss. Svaret ska vara inlämnat senast den 19 november.
– Vi hoppas på en kraftfull lag som går att tillämpa och som leder till ökad tillgänglighet, sa Susanne Eriksson.
Stella Fare, ledamot i Stockholms läns landsting för (FP), berättade att alla plattformar håller på att byggas om för att det ska bli lättare att gå på tågen. Men hon tyckte att det finns mycket att göra i bussfrågan.
– Tillgänglighetskraven på bussarna borde bli strängare. På vissa bussar krävs det en bergsbestigning för att sätta sig, sa Stella Fare.
Med på seminariet fanns också Göran Ståldal från Storstockholms lokaltrafik, SL. Han berättade om de satsningar som görs för att öka tillgängligheten i kollektivtrafiken. Det handlar bland annat om spårsänkning för ett plant insteg, kontrastmarkeringar för att bättre veta var plattformen tar slut, hissar vid alla uppgångar och information i tal och text.
Att det ändå inte alltid fungerar i verkligheten beror, enligt Göran Ståldal, bland annat på att SL jobbar med olika leverantörer. Det finns exempelvis många bussförare som inte förstår frågan om tillgänglighet.
– Vi måste bli bättre på att följa upp de avtal vi har.
Seminariet på torsdagen var anordnad av föreningen Kollektivtrafikant Stockholm.
Seminariedeltagarna fick även se ett par filmer som medlemmar i föreningen, bland dem Lena och Stefan Eldståhl, hade gjort om hur det är för personer som använder rullstol att åka i kollektivtrafiken.