Seminarium MR-dagarna i Örebro: Den mångtydiga intoleransen

Birgitta Löwander, projektledare på Forum för levande historia, presenterade myndighetens rapport ”Den mångtydiga intoleransen” om gymnasieelevers attityder till vissa grupper i samhället. Eleverna har fått svara på attitydrelaterade påståenden och graderat dem i förhållande till vad de tycker om påståendet.

– Undersökningen visar att speciellt pojkar på yrkesförberedande program överväger bland negativa till alla minoritetsgrupper. Det är en iögonfallande stor könsskillnad bland eleverna.

Inställningen till exempelvis muslimer, judar och romer visades vara negativ eller ”ambivalenta” i många fall. Andelen positiva till muslimer var 30 procent, andelen ”ambivalenta” var 52 procent och andelen negativa var 19 procent. Motsvarande siffror gällande romer var 26 procent (positiva), 49 procent (”ambivalenta”) och 25 procent (negativa). Vad gäller inställningen till romer fanns inte heller ett tydligt klassperspektiv utan även elever med högutbildade föräldrar och som gick teoretiska gymnasielinjer uppvisade i nästan lika hög grad negativa attityder gentemot romer.

– Ett annat intressant resultat är att elever som hade fått utbildning om mänskliga rättigheter var mindre negativa än de andra. Det visar på undervisningens potential mot intolerans, sa Birgitta Löwander.

Christina Rodell Olgaç doktorerar på Stockholms Universitet om romers situation i skolan.

– Det är intressant med den väldiga historiska minnesförlust som finns runt just hur romer har behandlats och behandlas i Sverige idag. Enligt Forum för levande historias undersökning verkar det inte heller som att generell undervisning om mänskliga rättigheter hjälper mot den intolerans som rör just romer.

Även Maja Åberg från Amnesty lyfte fram romers situation.

– Det är fortfarande socialt acceptabelt att slänga ur sig fördomar om romer. På Amnesty ser vi att romers rättigheter över hela Europa inskränks och att fördomarna och attityderna har en negativ inriktning. Det är extremt oroande att rapporten visar på samma tendenser i Sverige.

Heidi Pikkarainen, utredare från DO, berättade att bilden om stereotypa attityder bekräftas i DO.s verksamhet på olika sätt.

– Det finns allvarliga kränkningar som förekommer i vårt samhälle idag på olika nivåer. Problemet är dock inte tonårspojkarna som pekas ut i rapporten utan de som har makt i samhället att diskriminera.

Heidi Pikkarainen påpekade att DO:s perspektiv inte är majoritetssamhällets inställning till minoriteterna utan att minoriteter bör få komma till tals om deras upplevelse av diskriminering. Vidare framhöll hon undervisningens roll i arbetet med att motverka de strukturer som påverkar tillgång till rättigheter.  Det kräver inte bara kunskap om rättigheter, utan också kunskap om rasismens, sexismens och homofobins roll igår och idag. Det var flera som påpekade att det är problematiskt att göra en rapport om majoritetssamhällets inställning till minoriteter, att det visar vem som har makt att ”tolerera” andra.

Flera personer, däribland Heidi Pikkarainen, ifrågasatte metoden i rapporten – att gymnasieelever ska gradera ofta kränkande påståenden som till exempel att hiv är ett naturligt straff för homosexuella.

– Genom att ställa en sådan fråga så kan man också upprätthålla fördomar och även försätta eleverna i kränkande situationer.