En fråga som ofta återkommer när det gäller arbete för mänskliga rättigheter på kommunal nivå är om de åtgärder som vidtas har effekt. I rapporten som  NNM presenterar idag föreslås en modell och indikatorer som är tänkta att ge idéer och uppslag för hur kommuner kan arbeta med uppföljning och utvärdering kring hur de mänskliga rättigheterna säkerställs i den egna kommunen.

Modellen fokuserar på primärkommuners verksamhet men kan också vara av användning för landsting (och regioner). Målgruppen är förtroendevalda och nyckelpersoner inom förvaltningen, till exempel chefer för verksamheter eller tjänstemän som har övergripande och tvärsektoriella.

Sveriges kommuner ansvarar för många av de offentliga verksamheter som betyder mycket för människors vardag, hälsa och livssituation, exempelvis vård, skola och omsorg, kultur- och fritid och samhällsplanering.

I flera svenska kommuner sker ett aktivt och många gånger strategiskt arbete med frågor som är grundläggande för de mänskliga rättigheterna. Det
kan handla om planer och policys för att stärka integrationen, folkhälsan eller  jämställdheten. Det kan även handla om att stärka attraktiviteten och öka tryggheten i olika bostadsområden. I några kommuner sker även ett mer övergripande arbete med de mänskliga rättigheterna där ett övergripande paraply samlar flertalet av ovanstående frågor. Detta bidrar till ett större helhetsperspektiv.

I rapporten presenteras en modell som handlar om hur indikatorer kan vara en hjälp för kommuner att på ett systematiskt sätt verka för människors rättigheter på lika villkor. Det kan handla om att:

• Starta ett arbete för mänskliga rättigheter på lokal nivå.
• Följa upp utvecklingen av mänskliga rättigheter på lokal nivå.
• Utvärdera den lokala situationen för de mänskliga rättigheterna.
• Ge underlag för lämpliga insatser för de mänskliga rättigheterna på lokal nivå.

Indikatorerna har sin grund i den modell som utvecklats av FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter, OHCHR. Syftet med indikatorerna är att mäta om det finns lagstiftning, policy och liknande på plats som bidrar till förverkligandet av mänskliga rättigheter.

FN:s högkommissariat utgår från tre typer av indikatorer:

• Strukturella indikatorer (ramverk som är grund för
  att en rättighet ska kunna förverkligas)
• Processindikatorer (vad som görs för att förverkliga mänskliga rättigheter och kan beskrivas i förhållande till de strukturella ramverk som finns)
• Resultatindikatorer (utfallet av de ansträngningar som gjorts och vad befintliga förutsättningar gett för resultat)

Rapporten har tagits fram med stöd av Diskrimineringsombudsmannen (DO) och Sveriges kommuner och landsting (SKL).