– I Finland pågår samma process som vi gått igenom, med diskussioner om att slå samman lagstiftning och myndigheter.
Finland har en jämställdhetslag som omfattar könsdiskriminering i olika delar av samhällslivet samt en lag om likabehandling som omfattar all övrig diskriminering på grund av ”ålder, etniskt eller nationellt ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd, funktionshinder, sexuell läggning eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person”.
Lagarna övervakas av en Jämställdhetsombudsman och en Minoritetsombudsman. Därutöver har arbetarskyddsmyndigheterna ett visst övervakningsansvar i förhållande till arbetslivsfrågor.
– Farhågorna i Finland är ungefär som de var i Sverige inför sammanslagningen, d.v.s. att vissa områden skulle få stå tillbaka för andra. Särskilt har man varit orolig för att jämställdhetsarbetet skulle påverkas negativt.
Katri Linna ser själv enbart fördelar med sammanslagningen.
– Skyddet mot könsdiskriminering blir inte svagare för att skyddet mot etnisk diskriminering eller åldersdiskriminering blir starkare. Tvärtom, om man arbetar för likabehandling på ett område, spiller det över på de andra områdena också. Dessutom sker diskrimineringen ofta genom att flera grunder samverkar. Med en sammanhållen myndighet blir det lättare att motverka all diskriminering på ett systematiskt sätt.
– Erfarenheterna från vårt arbete så långt bekräftar att frågorna tjänar på sammanslagningen. Vi har till exempel väckt talan i ett fall där en polskfödd kvinna diskriminerades på grund av kön, etnicitet och ålder, och vi har träffat en förlikning där en muslimsk kvinna blev diskriminerad på grund av kön, etnicitet och religion.