Jag berättar det med anledning av det intresse för DO:s personalfester som kommit till uttryck i tidningsartiklar och bloggar under den senaste tiden. Där sprids föreställningen att DO är emot firanden som är kopplade till svenska eller kristna traditioner på arbetsplatsen. Som arbetsgivare skulle jag vilja formulera frågan på ett annat sätt.
Enligt diskrimineringslagen ska arbetsgivare arbeta aktivt för att arbetsförhållandena lämpar sig för alla arbetstagare oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning (t.ex. ateistisk övertygelse). Det handlar bland annat om att motverka trakasserier och att underlätta för föräldrar att kombinera arbete och familjeliv.
Som arbetsgivare har DO en ambition att vara en förebild för andra arbetsgivare. Både våra anställda och andra bör kunna förvänta sig att DO ligger i framkanten när det gäller diskrimineringslagens krav på aktiva åtgärder.
Att vi ligger i framkant vad gäller medarbetarnas möjligheter att kombinera arbete och familjeliv fick vi kvitto på i den arbetsmiljöenkät som genomfördes i augusti. 82 procent svarade bra eller mycket bra på frågan om hur det fungerar för dem att kombinera förvärvsarbete och föräldraskap på DO.
Som arbetsgivare har DO valt att förhålla sig neutral i trosfrågor. DO vill ge samma förutsättningar till sina anställda oavsett vilken religion de tillhör eller om de inte är troende överhuvudtaget. Ett exempel på det är att vi i ett lokalt kollektivavtal erbjuder anställda att byta ledighet på en röd dag mot att vara ledig någon annan dag.
Ett annat uttryck för samma synsätt är att DO som arbetsgivare inte ger företräde för något religiöst firande. Det hindrar dock inte att de anställda själva tar initiativ till firanden som anknyter till kristna eller andra religiösa högtider.
På samma vis placerar arbetsgivaren DO inte ut adventsljusstakar i lokalerna, men har ingenting emot att anställda själva smyckar sina rum inför olika högtider.Det finns en etablerad bild av Sverige som ett av världens mest sekulära länder, trots att det bara är tio år sedan stat och kyrka gick skilda vägar och trots att vi fick religionsfrihet så sent som 1959. Sverige har således relativt kort erfarenhet av att hantera olika religiösa övertygelser.
I många århundraden var kyrkan en del av staten och det präglar fortfarande det offentliga rummet, även om många av oss inte tänker på det. De religiöst präglade traditionerna är ofta starkt förknippade med personliga minnen, även för de som inte själva betraktar sig som religiösa.
Jag menar att alla arbetsgivare bör reflektera över hur man hanterar religion med utgångspunkt i lagens krav och de behov som kan finnas på arbetsplatsen.
Katri LinnaDiskrimineringsombudsman