Debattartikel i Sydsvenska Dagbladet torsdagen den 30 september 2010
Enligt könsnormen är människor antingen kvinnor eller män – och utifrån denna kategorisering förväntas människor bete sig. Men verkligheten ser annorlunda ut.
Vad biologin säger är en sak. Hur man uppfattar och identifierar sig själv kan vara något annat. Hur man klär sig och uppträder är en tredje sak och hur man definieras enligt folkbokföringen en fjärde.
När de olika delarna inte sammanfaller betraktas personen – enligt normen – som en avvikare.
Sveriges riksdag har beslutat att alla människor skall ha samma rättigheter och möjligheter, oavsett könsidentitet och könsuttryck. Det är till exempel förbjudet att diskriminera människor av skäl som har samband med könsidentitet eller könsuttryck.
Men människor som bryter mot normen får betala ett högt pris.
Många transpersoner – transvestiter, transsexuella, intersexuella, intergenderpersoner och andra – vittnar om dagliga kränkningar och om känslan av att aldrig passa in, av att inte höra hemma någonstans.
I Diskrimineringsombudsmannens egen undersökning Upplevelser av diskriminering berättar transpersoner om hur de ständigt blir ifrågasatta i kontakter med myndigheter, i sjukvården, i arbetslivet, inom utbildningsväsendet och i alla situationer där legitimering är ett villkor för att kunna ta del av en tjänst.
Trakasserier och övergrepp – i dess mest extrema uttryck i form av hatbrott – är en del av många transpersoners vardag.
RFSL Ungdom genomförde 2009 en undersökning om utsatthet bland unga HBT-personer. Den mest utsatta gruppen var transpersoner. De är mer utsatta för våld, sexuella övergrepp och har större svårigheter att sätta sexuella gränser. De har också, som grupp, sämre psykosocial livssituation.
Det allmänna bidrar också till att transpersoner på en mer existentiell nivå fråntas sina rättigheter.
Svensk lagstiftning ställer krav på sterilisering för den som vill få ett nytt juridiskt kön fastställt. Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter har påpekat att transpersoner är den enda grupp som fortfarande utsätts för statssanktionerade tvångsingrepp.
I utredningen Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar föreslår Socialstyrelsen att det kravet skall slopas, liksom kravet att den som ansöker om könsbyte skall vara ogift.
Normen att vara kvinna eller man, och förväntan hos omgivningen att hålla sig till det som anses kvinnligt eller manligt, leder till en oacceptabel begränsning av individens handlings- och livsutrymme. Denna norm begränsar särskilt de ungas rätt att definiera och uttrycka sig själva.
Många transbarn och transungdomar blir medvetna om sina könsidentiteter vid tidig ålder, vilket också kan vara uppenbart för deras föräldrar. Men barnets möjligheter att uttrycka sin könsidentitet är begränsade. De får till exempel inte anta ett nytt namn som inte är kopplat till det biologiska könet, trots målsmans tillstånd.
Därför bör regeringen tillsätta en särskild utredning för att säkerställa att unga transpersoners behov tillgodoses, i lagstiftning såväl som i praktiken, på bästa möjliga sätt. Det är inte minst viktigt med tanke på de problem som många transbarn och transungdomar möter i skolan.
Idag startar 3rd European Transgender Council i Malmö. Temat för konferensen är Stretching boundaries – att tänja gränser.
Djupt rotade föreställningar om kön sätter gränser för hur människor tillåts identifiera och uttrycka sig. Det är gränser som vi måste börja utmana för att säkerställa alla människors lika värde och rättigheter.
Katri Linna, diskrimineringsombudsman