Alla vinner på rekrytering utan diskriminering

2010-04-20

Brand 2010 äger rum i Malmö, och det är kanske ingen slump. Under de senaste åren har Räddningstjänsten Syd i Malmö arbetat för ett moderniserat och inkluderande brandförsvar som kan fungera väl i samhällets tjänst. Där har en icke-traditionell rekrytering när det gäller kön och etnisk tillhörighet diskuterats som en viktig tillgång i verksamhetsutvecklingen.

När JämO i mitten av 1990-talet startade arbetet med att öka andelen kvinnliga heltidsbrandmän mötte myndigheten kraftfulla reaktioner och negativa attityder både från manliga brandmän och från allmänheten. Motståndet var starkt och argumenten många.

Det framfördes att det inte ”passade sig” att kvinnor skulle arbeta med ett så smutsigt och farligt arbete. Att kvinnor och män skulle sova tillsammans på stationerna ansågs problematiskt och det väcktes farhågor om att yrkeskårens starka sammanhållning skulle gå förlorad om kvinnorna släpptes in. Ett argument var också att brandstationerna ville skydda kvinnorna från den hårda och ibland sexistiska jargong som förekom, med inslag av pornografiska tidningar och filmer.
Ur detta myller av röster mot kvinnliga brandmän kunde en särskild synpunkt och farhåga höras allt tydligare: Kunde kvinnor klara yrket fysiskt?

Det fanns vid tidpunkten ännu inte en enda kvinnlig heltidsbrandman i Sverige. JämO inledde därför ett långvarigt samarbete med bland annat Arbetsmiljöverket för att granska vilka av de traditionella synsätten på arbetskraven som var relevanta och vilka som behövde utvecklas.

Var det t.ex. nödvändigt att orka bära en 24 kilo tung utrustning för att fungera väl som brandman, eller kunde man arbeta lika effektivt med en lättare och modernare utrustning?

Måste man orka göra 150 armhävningar – inte ett krav men väl en föreställning om adekvat (maskulin) styrka – eller skulle en kvinna kunna använda sig av sin starkaste kroppsdel höften för att klara de fysiska momenten?
Resultat från exempelvis England och USA pekade på att kvinnor och män som grupp visserligen har olika fysiska förutsättningar men att dessa olikheter inte nödvändigtvis skapar problem i att utföra yrket.

Diskussionerna flödade även internt inom räddningstjänsten. Inom vissa kommuner höll man stenhårt på traditionerna medan andra ifrågasatte både arbetskrav och arbetsmetoder – och rekryteringsmodeller.

Föreställningarna om fysisk styrka gällde inte bara kön, visade det sig. När Räddningstjänstens utbildningsanstalt i Rosersberg genomförde rökdykningsprov för olika åldersgrupper av yrkesverksamma brandmän visade det sig att erfarna brandmän 55+ uppnådde de bästa resultaten. Inte de idrottsverksamma, yngre män som man hade föreställt sig. Det visade sig att yrkeskunnande, lugn, klokskap, förmåga till kommunikation och samarbete var viktigare än fysisk styrka i ett farligt arbete som rökdykarens, särskilt om det tillstötte komplikationer.
Idag har frågorna utvecklats än mer till en diskussion om vad som krävs av öppenhet och likabehandling för att skapa en i verklig mening modern räddningstjänst. Och det behövs stöd för en kvalitetssäkrad rekrytering som står fri ifrån de traditionella synsätten på yrkeskrav och arbetsmetoder.
Ett exempel är det stöd för diskrimineringsfri rekrytering som Gävle kommunkoncern har tagit fram. Den viktigaste insatsen har visat sig vara den utbildning som alla kommunens chefer har genomgått i att ”kritiskt granska sin magkänsla”.

När Räddningstjänsten Syd i Malmö skulle angripa problemet med bränderna i Rosengård och andra oroliga förorter kunde man konstatera att den egna organisationen stod i vägen för en lösning av situationen.

Flerspråkighet och kunskap om olika kulturer blev viktiga yrkeskrav i en ny typ av räddningstjänstarbete. Ett utbildningsprojekt som inkluderat praktikanter från många olika nationaliteter och bakgrunder, med kvinnor och män i blandade åldrar, har gjort det möjligt för Räddningstjänsten Syd att bredda sin rekryteringsbas och skapa ökad mångfald inom kåren.

En viktig insats görs också genom det arbete som nu bedrivs av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap för att utveckla en nationell rekommenderad standard för de fysiologiska testerna vid rekrytering av brandmän. Den ska ta hänsyn till vad som krävs för arbetet, oavsett kön, ålder etc. Samtidigt utvecklar man de tester som då görs för att de ska motsvara de faktiska arbetsuppgifterna så säkert som möjligt.

Räddningstjänsten behöver bredda sin rekrytering både för enskilda personers och för samhällets skull, men också för sin egen skull.
Enskilda personer har rätt att inte bli negativt särbehandlade för att de har ett visst kön eller viss etnisk tillhörighet. Det är bland annat det vi menar när vi säger att det demokratiska samhället bygger på principen om alla människors lika värde och rättigheter.

Samhällsbärande funktioner som försvaret, polisen och räddningstjänsten står i medborgarnas tjänst. För att få legitimitet och vinna medborgarnas förtroende är det viktigt att de som utför arbetet speglar den mångfald som finns i samhället.
Kraven på en bredare rekrytering handlar inte om att försämra räddningstjänstens förmåga att lösa sina uppgifter. Den som sorterar bort kvinnor och personer med utländsk bakgrund går miste om värdefulla resurser som hade kunnat tillföra verksamheten ny och bredare kompetens.

Jag ser fram emot att delta i Brand 2010, och hoppas kunna bidra till det viktiga arbetet för att rusta räddningstjänster och brandförsvar för sina framtida samhällsuppgifter.

Katri Linna
Diskrimineringsombudsman