2011-05-09
Ärende 2011/20Handling 2
UtbildningsdepartementetUniversitets- och högskoleenhetenHelen Biller103 33 Stockholm
Diskrimineringsombudsmannen (DO) har anmodats att yttra sig över ovanstående utredning och lämnar följande synpunkter.
DO instämmer i betänkandets samtliga förslag som avser att höja kvalitén och öka takten på högskolornas och universitetens jämställdhetsarbete såväl för anställda som för studenter.
DO anser dock att införandet av en jämställdhetsbonus som en ekonomisk stimulans för lyckade jämställdhetssträvanden är problematisk. DO vill betona vikten av att jämställdhetsarbete måste utgå från metoder och analyser som har ett intersektionellt perspektiv. DO ser därför att högskolornas främjandearbete på sikt ska gälla alla kvinnors och mäns lika rättigheter och möjligheter oavsett diskrimineringsgrund.
DO ser även positivt på förslaget om att i samråd med Högskoleverket granska högskolans samlade jämställdhetsarbete utifrån diskrimineringslagen. I dagsläget har dock DO begränsade möjligheter att genomföra en granskning av högskolornas aktiva och målinriktade arbete som omfattar samtliga bestämmelser och diskrimineringsgrunder vid landets alla universitet/högskolor. DO föreslår därför att en begränsad granskning genomförs som omfattar enbart trakasseribestämmelserna i 3 kap. 6 § på arbetslivsområdet (sexuella trakasserier och trakasserier som har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning) och i 3 kap.15 § på utbildningsområdet (sexuella trakasserier och trakasserier som har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder eller sexuell läggning). En begränsad granskning bör ske i samråd med Högskoleverket, Arbetsgivarverket och KRUS.
För att stimulera ett aktivt jämställdhetsarbete föreslås att en årlig jämställdhetsbonus tilldelas de lärosäten som arbetat framgångsrikt med jämställdhet.
DO ifrågasätter inte betydelsen av ekonomiska incitament för att stimulera ett lokalt jämställdhetsarbete men befarar att effekterna av en sådan bonus blir begränsade avseende andra diskrimineringsgrunder än kön. Jämställdhetsbegreppet har kritiserats bl.a. för att det skapar föreställningar om alltför homogena kategorier (kvinnor och män) vilket i sin tur naturliggör och befäster normer om att kvinnor och män är varandras motsatser och kompletterar varandra i heterosexuella relationer. En ensidig fokus i könsskillnader kan resultera i att uppmärksamheten till andra skillnader tonas ner (avsnitt 4.2. i betänkandet). För att överbrygga problemet anför delegationen följande:
Det gäller alltså att försöka genomföra åtgärder som sträcker sig bortom stereotypa förenklingar, samtidigt som man åtgärdar de skillnader mellankönen beträffande t.ex. inkomst och inflytande på olika områdensom aggregerade data visar trots allt föreligger. (Svart på vitt, s.86)
I enlighet med detta menar DO att jämställdhetsarbetet kan förfinas och utvecklas med hjälp av intersektionella analyser. Analyserna kan förklara och öka förståelsen av hur en rad andra sociala kategorier, tillsammans med kön, leder till ojämlika villkor och olika typer av diskriminering och trakasserier. DO anser därför att det är nödvändigt med kritiska reflektioner vid utveckling av de indikatorer som mäter ett framgångsrikt jämställdhetsarbete. Högskolornas främjandearbete bör på sikt gälla alla kvinnors och mäns lika rättigheter och möjligheter oavsett diskrimineringsgrund.
Delegationen framhåller att problemen med sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön är vanligt förekommande i akademin men som är komplexa och samtidigt svåra att komma åt. DO delar denna bedömning och vill därför föreslå en begränsad tillsyn av trakasseribestämmelserna enligt 3 kap. 6§ på arbetslivsområdet (sexuella trakasserier och trakasserier som har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning) samt enligt 3 kap. 15§ på utbildningsområdet (sexuella trakasserier och trakasserier som har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder eller sexuell läggning). DO föreslår att en sådan granskning genomförs i en projektform som planeras i samråd med Högskoleverket, Arbetsgivarverket och KRUS. Utvidgning av förståelsen av trakasserier som ett individproblem till ett strukturellt, organisatoriskt problem kan synliggöra den problematiska (akademiska) självbilden som delegationen lyfter som ett stort hinder för jämställdhetsutveckling. Förutom att en individ drabbas är trakasserier även ett organisatoriskt problem. Därför ser DO att samarbete med de andra myndigheterna förstärker potentialen för utveckling och förändring.
Beslut i detta ärende har fattats av Håkan Sandesjö efter utredning och förslag av Arja Lehto.
Håkan Sandesjöt.f. Diskrimineringsombudsman
Arja Lehtoutredare