2011-03-21Ärende LED 2010/162
Regeringskansliet Arbetsmarknadsdepartementet103 33 Stockholm
DO välkomnar betänkandet som på ett pedagogiskt sätt analyserar de angelägna men också komplexa frågorna kring skyddet av de mänskliga rättigheterna. Styrkan med betänkandet är att det gör mänskliga rättigheter levande genom konkreta förslag på förbättringar i lagstiftningen och genom vägvisande exempel på nationella indikatorer.
DO tillstyrker förslaget om införandet av särskilda portalparagrafer som anger att myndigheters verksamhet ska bedrivas med respekt för de mänskliga rättigheterna.
DO anser att det hade varit intressant om Delegationen kommit längre i sin analys av hur skyddet av de mänskliga rättigheterna ska omsättas i praktiken. Vilka är förutsättningarna för ett samlat helhetsgrepp kring t.ex. kommunernas nuvarande arbete som relaterar till mänskliga rättigheter?
DO ställer sig tveksam till inrättandet av en ny myndighet för skydd av mänskliga rättigheter som varken ska pröva enskilda klagomålsärenden, ha sanktionsmöjligheter eller utöva någon tillsyn.
Delegationen föreslår att portalparagrafer införs i vissa lagar, bland annat polislagen och utlänningslagen, som uttryckligen hänvisar till att myndigheterna ska bedriva sin verksamhet med respekt för de mänskliga rättigheterna. DO tillstyrker förslaget. Erfarenheterna visar att den här typen av portalparagrafer får genomslag i tillämpningen.
Delegationen har tagit fram exempel på nationella indikatorer enligt FN:s modell. Indikatorerna på hälsans område visar på ett föredömligt sätt hur de mänskliga rättigheterna kan konkretiseras i verksamheten.
DO hade gärna sett att Delegationen kommit längre i sin analys om hur skyddet av de mänskliga rättigheterna ska omsättas i praktiken. Det är ute i verksamheterna som lagstiftningen ska implementeras och det är många krav att leva upp till. Det hade varit intressant om Delegationen undersökte frågan med utgångspunkt i exempelvis kommunernas vardag. Hur skulle nuvarande arbete som relaterar till mänskliga rättigheter kunna samordnas och utvecklas i kommunerna? Vilka är förutsättningarna för ett samlat helhetsgrepp kring arbetet mot diskriminering, samråden med handikapporganisationer, värdegrundsarbetet inom äldreomsorgen, minoritetslagstiftningen och samråden med nationella minoriteter, kraven på miljöarbete, det interna arbetsmiljöarbetet samt barnperspektivet inom socialtjänsten?
DO anser att Delegationen ibland uppvisar en alltför stark tro på statens möjligheter. Staten ska som exempel se till att det civila samhället och medierna ”stimuleras att ännu tydligare arbeta med mänskliga rättigheter”. Det omvända kunde också diskuteras. DO hade gärna sett förslag om det civila samhällets roll för skyddet av mänskliga rättigheter. Vad vill det civila samhällets organisationer förändra som har bäring på Sveriges internationella åtaganden? Hur ser kritiken ut mot staten vad gäller efterlevnaden av mänskliga rättigheter?
Betänkandets huvudförslag är att en nationell institution för mänskliga rättigheter inrättas i form av en ny myndighet som underställs riksdagen. Delegationen förklarar att de strukturer som finns idag inte tar sin utgångspunkt i Sveriges alla internationella åtaganden om de mänskliga rättigheterna. Ett helhetsgrepp saknas, samordningen fungerar inte tillfredställande och anknytningen till konventionerna om de mänskliga rättigheterna är för svag, summerar Delegationen.
DO ställer sig tveksamt till behovet av en ny myndighet. I synnerhet en myndighet som varken ska pröva enskilda klagomålsärenden, ha sanktionsmöjligheter eller utöva någon tillsyn. Som Delegationen framhåller finns redan flera myndigheter med uppgift att säkerställa skyddet för mänskliga rättigheter, t.ex. Justitiekanslern, Diskrimineringsombudsmannen och Skolinspektionen.
DO delar emellertid Delegationens slutsats att det behövs en ny struktur för skydd av mänskliga rättigheter. Men istället för att bygga upp en ny myndighet anser DO att det går att ta vara på de samlade erfarenheter som redan finns. Visserligen utövar befintliga myndigheter ingen tillsyn över Sveriges sammantagna internationella åtaganden om de mänskliga rättigheterna. Å andra sidan kan en sådan brist åtgärdas genom att en eller ett par befintliga myndigheter får ett utökat uppdrag som inbegriper en samordnad tillsyn.
Beslut i detta ärende har fattats av t.f. Diskrimineringsombudsmannen Håkan Sandesjö i närvaro av t.f. enhetschefen Paula Jonsson och utredaren Ammar Makboul, föredragande.
Håkan Sandesjö T.f. Diskrimineringsombudsman
Ammar Makboul Utredare