2010-04-21Ärende: LED 2009/ 303, handling: 3
Finansdepartementet103 33 Stockholm
Diskrimineringsombudsmannen (DO) lämnar följande yttrande över ovanstående utredning.
DO tillstyrker utredningens förslag i stort, med något undantag, se nedan. DO ställer sig bakom syftet med de förslag som utredningen presenterar, dvs att kvaliteten på uppgifterna i folkbokföringsdatabasen höjs. I övrigt kommenterar DO utredningens förslag i valda delar.
DO avstyrker utredarens förslag att barn som föds utom landet inte ska folkbokföras även om modern är folkbokförd i Sverige. Utredaren skriver att en situation som blivit vanligare under senare år är att folkbokförda kvinnor som härstammar från andra länder föder barn i sitt gamla hemland. En sådan regel som utredaren föreslår skulle sannolikt försvåra för dessa när det gäller till exempel ansökan om föräldrapenning.
DO välkomnar förslaget att folkbokföring inte längre ska ske i territoriell församling inom Svenska Kyrkan. DO delar utredarens åsikt att det utifrån principiella utgångspunkter är olämpligt att bygga upp landets civila befolkningsregistrering utifrån ett trossamfunds interna indelning i organisatoriska enheter. DO instämmer också i det som utredaren skriver, nämligen att ett stort antal personer i Sverige inte tillhör Svenska Kyrkan och att dessa personer kan uppfatta det som stötande att bli folkbokförda på en geografisk enhet som har till huvudsakligt syfte att göra det möjligt för Svenska Kyrkan att bedriva sin verksamhet på ett effektivt sätt.
DO välkomnar utredarens normkritiska perspektiv när hon diskuterar familjens betydelse och definition i kapitlet. Som utredaren också skriver har betydelsen av att hålla ihop familjen i folkbokföringen numera minskat.
DO delar inte utredarens bedömning att vinsterna med dubbel bosättning i folkbokföringen, för barn som bor lika mycket hos båda föräldrarna, skulle vara så begränsade att någon sådan möjlighet inte bör införas. Det förslag som utredaren presenterar, det vill säga att föräldrarna ska komma överens om var ett barn som bor lika mycket hos båda ska anses vara bosatt, löser inte de problem som finns i dag. Som utredaren skriver blir det allt vanligare att ett barn efter föräldrarnas separation bor växelvis hos båda sina föräldrar. Det är viktigt ur ett könsperspektiv att båda föräldrarna har ett föräldraansvar på lika villkor och ses som fullvärdiga föräldrar. Det har ett stort symbolvärde att barnet i folkbokföringen kan anses vara bosatt hos båda föräldrarna. Det är också viktigt att undvika att folkbokföringen får materiell betydelse inom andra områden (jfr även Eva Ryrstedts artikel "Ett barn, en folkbokföringsadress, men två familjer" i Juridisk tidskrift, årgång 21 2009-10 nr 2).
DO vill i detta sammanhang uppmärksamma regeringen på en dom från Stockholms tingsrätt där DO hävdade att Försäkringskassan missgynnat en pappa då Försäkringskassan beviljade mamman rätt till vårdbidrag med hänvisning till att barnet var folkbokfört hos mamman (mål nr T 1419-09, dom meddelad 16 mars 2010). Tingsrätten kom fram till att "folkbokföringskriteriet" var indirekt könsdiskriminerande mot män eftersom barn efter en separation i större utsträckning är folkbokförda hos sin mamma än hos sin pappa. Däremot fann tingsrätten att det i den aktuella situationen var lämpligt och nödvändigt att låta folkbokföringsadressen vara utslagsgivande vid beslut om rätten till vårdbidrag. Domen är överklagad till Svea hovrätt.
Beslut i detta ärende har fattats av Katri Linna efter utredning och förslag från Marie Nordström.
Katri LinnaDiskrimineringsombudsman
Marie NordströmProcessförare