2010-09-03Ärende LED 2010/77, Handling 3
Jordbruksdepartementet103 33 Stockholm
Diskrimineringsombudsmannen (DO) avger följande yttrande över ovanstående promemoria.
DO är kritisk till att det i promemorian saknas analyser ur ett rättighetsperspektiv av vilka konsekvenser Renskötselkonventionen får för de berörda samebyarna. DO kan därför inte göra en bedömning av promemorians förslag och kan följaktligen inte heller lämna några synpunkter. DO avvisar därför promemorian.
DO kan konstatera att promemorian lämnar centrala frågor outredda. DO är kritisk till att det saknas konsekvensanalyser av konventionens effekter för samebyarna och för samers civila rättigheter, renskötselrätten. Exempelvis ställer sig DO frågande till vilka juridiska konsekvenser områdesprotokollet på sikt kommer att få för renskötselrätten. En rätt som vilar på långvarigt bruk kräver normalt ett aktivt och bestående bruk för att bestå. Vad som sker med rätten på områden där renskötande samer på grund av konventionen inte ges tillträde är i högsta grad oklart. Regeringen nöjer sig med att konstatera att det i ”…2009 års renskötselkonvention fastslås att de betesområden som anges i områdesprotokollet…inte innebär ett ställningstagande eller uttryck för staternas uppfattning om sedvanerättens omfattning.” och att detta innebär att ”…konventionen inte påverkar den på sedvana grundade rätten till renbete som renskötare från det ena landet har i det andra landet.” DO menar att ett sådant påstående måste föregås av en grundlig konsekvensanalys.
Promemorian ger enligt DO inte tillräckligt underlag för att bedöma om regeringens uppfattning, att områdesprotokollet på sikt inte kommer innebära en omfördelning av samers civilrättsliga rättigheter, är riktig. Renskötselrätten har ett lika starkt skydd mot intrång som äganderätten och en omfördelning av rättigheter kräver således, enligt såväl svensk som internationell rätt, någon form av kompensation. Sveriges ambition bör, enligt DO, vara att med utgångspunkt i den internationella urfolksrätten komma tillrätta med de historiska oförrätter som den samiska befolkningen utsatts för och alltjämt påverkas av. Den svenska staten behöver ta ansvar för situationen idag och lösa problem som staten skapat genom att stå för konsekvenser och kostnader istället för att överlåta frågor om sedvanerätt och eventuell kompensation till samebyarna. DO finner det anmärkningsvärt att regeringen hastar igenom denna process med små möjligheter för berörda parter och remissinstanser att ingående analysera de invecklade rättsfrågor som promemorian väcker.
DO har under förhandlingsdelegationens arbete med framtagandet av konventionen fått indikationer från vissa samer om att det funnits brister i rätten till delaktighet. Dels har samebyar upplevt att de inte haft möjlighet att påverka förhandlingar rörande marker till vilka de är rättighetsägare. Dels har det rört frågan om rätten till samråd på de samiska språken.(OMED 2008/283)
DO vill i sammanhanget därför understryka vikten av att regeringen i den fortsatta processen beaktar samers rätt till samråd så som fastslås i internationell rätt. DO menar att det inte nog kan understrykas vikten av att berörda samebyar har reella möjligheter att delta, utöva inflytande och påverka beslutsfattandet i frågor som berör dem på alla nivåer i samhället, såväl administrativt och politiskt som lokalt, regionalt och nationellt. Samrådens syfte bör vara att uppnå en överenskommelse och ett samtycke till föreslagna åtgärder. I dessa sammanhang är det även viktigt att säkerställa möjligheten till samråd på de samiska språken. DO förutsätter att detta beaktas innan beslut fattas i frågan.
Beslut i detta ärende har fattats av diskrimineringsombudsmannen Katri Linna efter utredning och förslag från Björn Brodin. I beredningen har även enhetschefen John Stauffer deltagit.
Katri Linna Diskrimineringsombudsman
Björn BrodinUtredare