Remissvar2009-02-20 JämOs ärendenr 1075/2008 Handling nr 5
Justitiedepartementet 103 33 Stockholm
Diskrimineringsombudsmannen, DO, ställer sig bakom utredningens förslag vilka syftar till att effektivisera handläggningen av grupprättegångar och därigenom förstärka genomslagskraften för lagen om grupprättegång.
DO anser vidare att det är angeläget att DO snarast får möjlighet att föra grupptalan på alla de områden där DO har talerätt enligt diskrimineringslagen (SFS 2008: 567).
Utredaren som utvärderat lagen om grupprättegång anser att det finns anledning att överväga att utse den nya Ombudsmannen mot diskriminering att föra talan enligt lagen om grupprättegång i diskrimineringsärenden på områden utanför arbetslivet. Utredaren anser vidare att man bör avvakta införandet av den nya diskrimineringslagen och lagen om Diskrimineringsombudsman. En närmare analys av frågan bör göras i samråd med den nya myndigheten (sid 185 ff).
Vidare anger utredaren att i fall där lagen om arbetstvister är tillämplig och där ombudsmannens talerätt är subsidiär i förhållande till en arbetstagarorganisation, synes för närvarande inte finnas skäl att överväga någon ändring. Utredaren anger inget skäl till varför det inte skulle vara möjligt för ombudsmannen att föra grupptalan i arbetstvister.
Jämställdhetsombudsmannen, JämO, respektive tidigare ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) lämnade i september 2001 yttranden till regeringen över promemorian "Lag om grupprättegång" (Ju 1994/405 DOM). Av JämOs yttrande framgår att JämO ställde sig bakom den s k grupptalanutredningens förslag (SOU 1994:151), dvs att det skulle finnas en möjlighet att föra grupptalan i diskrimineringstvister enligt jämställdhetslagen. JämO framförde även att övriga arbetsrättsliga ombudsmän borde få möjlighet att föra grupptalan i diskrimineringsmål.
Likaså dåvarande DO framförde i sitt remissvar 2001 att hon och de övriga ombudsmännen borde få möjlighet att föra grupptalan inom de områden där ombudsmännen då hade - och framöver skulle få - talerätt. DO förutsåg att kommande lagstiftning, lagen om likabehandling i högskolan respektive implementeringen av EG-direktiv på diskrimineringsområdet (direktiv om likabehandling oavsett ras och etniskt ursprung 2000/43/EG och det s k ramdirektivet 2000/78/EG) skulle lämpa sig för grupptalan inom flera av de områden DO arbetade med. DO förde även fram möjligheten att bryta preskription för en grupp arbetstagare i arbetstvister som ett argument för möjligheten att föra grupptalan i Arbetsdomstolen.
Författarna till den nämnda promemorian bedömde att regeringen borde vänta med att lägga fram ett förslag om grupprättegång på jämställdhetsområdet. Avsikten var att avvakta effekterna dels av de nya reglerna i jämställdhetslagen vilka infördes den 1 januari 2001 och som tog sikte på bland annat lönediskriminering, dels utgången i flera principiellt viktiga mål i Arbetsdomstolen. Även en utvärdering av rättsutvecklingen i övrigt och EG-rättens påverkan på jämställdhetsområdet ansågs vara befogad innan ett förslag om grupprättegång kunde läggas fram. JämO bemötte i sitt yttrande 2001 dessa invändningar. Varken de skärpta lönekartläggningsbestämmelserna från 2001 i jämställdhetslagen eller de mål hos Arbetsdomstolen rörande lönediskriminering som var aktuella i början av decenniet - och där fokus låg på arbetsgivarens förklaring av uppkomna löneskillnader - utgjorde enligt JämO skäl att avstå från möjligheten till grupptalan i lönediskrimineringsmål. JämO konstaterade också att det främst borde vara aktuellt med fastställelsetalan huruvida det är fråga om likvärdigt arbete i en grupptalan i ett lönediskrimineringsmål.
Regeringen aviserade 2001 att den avsåg att tillsätta en utredning som skulle se över diskrimineringslagarna. Inom ramen för uppdraget skulle även förutsättningarna för att slå samman några av eller samtliga dåvarande fyra ombudsmän övervägas. JämO framförde i sitt yttrande 2001 att det inte var nödvändigt att avvakta genomförandet av eventuella sådana reformer utan föreslog att möjligheten för ombudsmännen att föra grupptalan i diskrimineringsmål skulle införas direkt.
Många av de anmälningar från enskilda som kommit in till de tidigare ombudsmännen (JämO, DO, Handikappombudsmannen, HO, och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, HomO) visar att det finns diskriminerande strukturer i samhället som drabbar en grupp av människor utifrån någon av diskrimineringsgrunderna. Omständigheterna i anmälningarna lämpar sig därför ofta för grupptalan i domstol, dvs en talan skulle kunna grundas på omständigheter som är gemensamma (eller väsentligen likartade) för gruppmedlemmarna anspråk.
Diskriminering är förbjuden bland annat i fråga om tillhandahållande av varor, tjänster, bostäder samt inom hälso- och sjukvård och socialtjänsten samt i fråga om socialförsäkringen och anslutande bidragssystem. Diskrimineringsförbuden inom dessa områden finns i den nya diskrimineringslagen och i den tidigare lagen om förbud mot diskriminering (2003:307).
JämO har tagit emot och i vissa fall träffat förlikningar i ärenden om t ex olika prissättning för kvinnor respektive män vid tillhandahållande av hårklippning, restaurangbesök och s k dejtingtjänster över telefon eller via internet. Ytterligare ett ärende där JämO träffade en förlikning rörde olika åldersgränser för kvinnor respektive män för att få åka med Viking Line - båten. Även om JämO träffat förlikning i enskilda ärenden och informerat näringsidkare om lagstiftningen är det JämOs erfarenhet att näringsidkare i samma bransch fortsätter att tillämpa olika villkor för kvinnor respektive män. Näringsidkare har även framfört att de av konkurrensskäl vill hålla fast vid könsdiskriminerande villkor.
Ett exempel från HOs område är en anmälan mot Apoteket AB vilket tillämpade olika system vilket förlängde kötiden för dem som hade flera receptbelagda mediciner att hämta ut vid ett tillfälle. Kösystemet missgynnande särskilt dem med funktionshinder. Ett exempel från tidigare ombudsmannen mot etnisk diskriminering rörde nya regler hos Svensk Kassaservice för s k intygsgivning vid ansökan om ID-kort. De nya reglerna innebar att den som ansökte om ID-kort måste ha en intygsgivande person som var en nära släkting. Reglerna blev svåra att uppfylla för personer som invandrat till Sverige. Efter flera anmälningar till DO ändrades reglerna och ärendet kunde avslutas.
Nuvarande DO driver för närvarande ett mål mot Försäkringskassan i tingsrätt. Grunden för talan är indirekt könsdiskriminering av en man i anslutning till att Försäkringskassan nekade honom vårdbidrag för hans funktionshindrade barn. Enligt DO lät Försäkringskassan barnets folkbokföringsadress ligga till grund för beslutet att neka mannen vårdbidrag. Barnet var folkbokfört hos sin mamma men bodde växelvis lika ofta hos respektive förälder. Eftersom barn oftast fortsätter att vara folkbokförda hos sin mamma efter en separation (detta sker enligt uppgift från SCB i 77 % av fallen vid en separation) trots växelvis boende, menar DO att denna tillämpning missgynnar män. Detta mål skulle också möjligen ha lämpat sig för en grupptalan eftersom statistiken pekar på att Försäkringskassans tillämpning av aktuella bestämmelser i praktiken drabbar män som grupp.
JämO tog under 2008 ställning i ett ärende rörande positiv särbehandling vid antagning till högskolan. JämO bedömde att statens lantbruksuniversitet (SLU) positivt särbehandlat män framför kvinnor på ett sätt som stod i strid med dåvarande lagen om likabehandling i högskolan (SFS 2001:1286) samt EG-rätten på området. Efter det att JämO tagit ställning i ärendet valde anmälaren att återkalla sin anmälan från JämO för att i stället ansluta sig till den enskilda grupptalan rörande samma sak som en av studenterna för närvarande driver vid Uppsala tingsrätt. Juridiskt ombud i målet är stiftelsen Centrum för rättvisa. I den aktuella situationen hade JämO inte möjlighet att rädda preskription för gruppen studenter på samma sätt som en av studenterna hade genom att själv föra en enskild grupptalan.
Det framstår som en brist att JämO som statlig myndighet med uppgift att tillvarata enskildas rätt att inte bli könsdiskriminerande i den aktuella situationen till universitetet inte hade möjlighet att driva en offentlig grupptalan.
2003 väckte JämO talan mot Volvo personvagnar i Arbetsdomstolen för brott mot förbudet mot indirekt könsdiskriminering i jämställdhetslagen. Grunden för talan var att Volvo tillämpa den ett längdkrav för att få anställning på monteringen på som Volvo, dvs. den sökande skulle vara minst 163 cm lång och längst 195 cm. Statistik visade att ca 30 % av kvinnorna i arbetsför ålder i Sverige var under 163 cm medan motsvarande siffra för män endast var ca 1 %. Enligt Arbetsdomstolen gjorde Volvo sig skyldigt till indirekt könsdiskriminering genom att tillämpa längdkravet. JämO respektive en facklig organisation träffade ytterligare två förlikningar i ärenden rörande samma sak efter den fällande domen.
Den 1 april 2006 skärptes förbudet mot missgynnande av skäl som har samband med föräldraledighet i föräldraledighetslagen. JämO har tagit emot och drivit ärenden som rör t ex reducerad gratifikation, uteblivna pensionsavsättningar, uteblivit friskvårdsbidrag under föräldraledighet etc.
De ovan nämnda exemplen visar att de anmälningar och mål som diskrimineringsombudsmannen arbetar med har den karaktären att de skulle lämpa sig för grupptalan. Framför allt hos en stor arbetsgivare kan gruppen som missgynnats på grund av en gemensam omständighet, såsom till exempel föräldraledighet, bli relativt stor.
Möjligheten att föra grupptalan i domstol för ombudsmännen har varit aktuell tidigare men något förslag har inte presenterats med hänvisning till att en närmare analys och en utvärdering ska göras (Ju 1994/405 DOM). Även i den aktuella utvärderingen (Ds 2008:74) skjuts frågan på framtiden och utredaren hänvisar till att en närmare analys ska göras.
DO anser att flera av de anmälningar och mål i domstol enligt diskrimineringslagstiftningen som de tidigare ombudsmännen drivit, i såväl Arbetsdomstolen som i tingsrätt, skulle lämpa sig för grupptalan. En möjlighet för DO att föra grupptalan bör införas snarast. Processformen skulle vara ytterligare en möjlighet för DO att tillvarata enskildas mänskliga rättigheter och säkerställa att enskilda inte lider rättsförluster. Sannolikt upplever enskilda att det är en mer utsatt position att föra talan själv - och även kanske att göra en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen - jämfört med att ansluta sig till en grupptalan.
Omständigheterna i vissa av de redovisade anmälningarna ligger också nära Konsumentombudsmannens område, t ex könsdiskriminerande villkor vid tillhandahållande av tjänster som har ett mindre ekonomiskt värde i varje enskilt fall. Det är otillfredsställande att överträdelser av materiella bestämmelser i diskrimineringslagen riskerar att lämnas opåtalade av processekonomiska skäl. Något bärande skäl till varför Konsumentombudsmannen eller ideella föreningar men inte DO har möjlighet att föra grupptalan kan DO inte se.
Möjligheten att föra grupptalan skulle kunna öka genomslagskraften för diskrimineringsförbuden och DOs arbete mot strukturell diskriminering.
Beslut i detta ärende har fattats efter föredragning av juristen Marie Nordström.
Pia Engström LindgrenChefsjurist
Marie NordströmUtredare