Tillsyn över föräldraledighetslagens förbud mot missgynnande av arbetssökande eller arbetstagare av skäl som har samband med föräldraledighet

Skrivelse till regeringen

30 januari 2018

Diskrimineringsombudsmannen (DO) vill genom denna skrivelse föreslå att myndigheten ges rättsliga förutsättningar att utöva tillsyn över att föräldraledighetslagens (1995:584) bestämmelse om förbud mot missgynnande av arbetssökande eller arbetstagare av skäl som har samband med föräldraledighet följs.

Av 4 kap. 1 § diskrimineringslagen (2008:567) (DL) framgår att det bland DO:s uppgifter ingår att utöva tillsyn över att diskrimineringslagens bestämmelser följs. Med tillsyn avses här en självständig granskning som har till syfte att kontrollera om den verksamhet som granskas uppfyller de krav som följer av diskrimineringslagen (4 kap. 1 a § DL). Myndigheten har härutöver jämlikt 6 kap 2 § DL även möjlighet att föra talan i domstol för en enskild som medger det.

DO:s uppgift att utöva tillsyn över att diskrimineringslagens bestämmelser följs skiljer sig i väsentliga avseenden från möjligheten att framställa enskildas civilrättsliga anspråk i domstol. Tillsynens viktigaste funktion kan anses vara förebyggande och dess viktigaste uppgift sägs ibland vara att stärka de flesta tillsynsobjekts vilja att följa reglerna . DO har också under en följd av år byggt upp en mer reguljär tillsynsverksamhet vars huvudsakliga syfte är att främja efterlevnad och vid behov påtala överträdelser eller risker för överträdelser snarare än att utreda om enskilda har ett giltigt anspråk. Centralt för denna verksamhet är att myndigheten kan agera på uppgifter om missförhållanden oavsett om de når myndigheten genom en anmälan från en enskild eller på annat sätt. Vid sidan av denna utveckling har myndigheten byggt upp en löpande tillsynsverksamhet rörande skyldigheterna att vidta aktiva åtgärder enligt 3 kap. diskrimineringslagen.

Bestämmelser av betydelse för DO:s verksamhet finns även i föräldraledighetslagen (FL). Enligt 16 § FL får en arbetsgivare inte missgynna en arbetssökande eller en arbetstagare av skäl som har samband med föräldraledighet. En arbetsgivare som bryter mot detta missgynnandeförbud ska betala skadestånd för den förlust som uppkommer och för den kränkning som har inträffat (22 FL). Om en arbetstagare sägs upp eller avskedas enbart av skäl som har samband med föräldraledighet ska uppsägningen eller avskedandet ogiltigförklaras, om arbetstagaren begär det (17 § FL).

Enligt 25 § FL får DO föra talan för en enskild arbetstagare eller arbetssökande i en tvist som rör förbudet mot missgynnande eller en uppsägning eller avskedande enbart av skäl som har samband med föräldraledighet. Myndigheten har därigenom givits en talerätt i mål om föräldraledighetslagens missgynnandeförbud som kan sägas motsvara vad som enligt 6 kap. 2 § DL gäller ifråga om diskrimineringsmål. Någon i lag grundad möjlighet för DO att härutöver utöva tillsyn över att föräldraledighetslagens missgynnandeförbud efterlevs, motsvarande bestämmelsen i 4 kap. 1 § DL, finns emellertid inte.

Det finns i detta sammanhang anledning att framhålla att DO:s erfarenheter inom diskrimineringsområdet tydligt visar på värdet av en sådan reguljär tillsynsverksamhet frikopplad från möjligheten att företräda enskilda i domstol. Tillsynsverksamhetens syfte är att tillse att lagen efterlevs och inriktas på missförhållanden som innebär att lagen överträds eller riskerar att överträdas. En tillsynsinsats är också möjlig att initiera även i avsaknad av en anmälan från en enskild, och de slutsatser i riskhänseende som dras i tillsynen kräver sällan att det konstateras att en överträdelse har skett i förhållande till en viss person. Som exempel på förhållanden inom diskrimineringsområdet som kan påtalas genom en sådan tillsyn är brister i tillgänglighet, avsaknad av rutiner för hantering av anmälningar om trakasserier och diskriminerande krav i anställningsannonser. Genom att tillsynen på detta sätt i högre grad inriktas mot strukturella förhållanden hos tillsynsobjektet som innefattar diskriminering eller risk för diskriminering, ges också tillsynsobjektet förutsättningar att själv bedöma vilka åtgärder som behöver vidtas för att efterleva lagen.

Enligt DO:s uppfattning finns det anledning att utgå från att dessa överväganden och erfarenheter är tillämpbara även i förhållande till föräldraledighetslagens missgynnandeförbud. En möjlighet för DO att på ett motsvarande sätt utöva tillsyn även inom detta område skulle således ge myndigheten förutsättningar att på ett mer effektivt sätt kunna bidra till att säkerställa lagens efterlevnad i denna del. Med hänsyn till missgynnandeförbudets betydelse, inte enbart för enskilda arbetssökande och arbetstagare utan i förlängningen även för jämställdheten mellan kvinnor och män inom arbetslivets område, framstår avsaknaden av sådan möjlighet därigenom som en inte obetydlig brist.

Mot denna bakgrund anser DO att det finns anledning för regeringen att överväga att låta myndighetens uppdrag omfatta uppgiften att utöva tillsyn över att föräldraledighetslagens bestämmelse om förbud mot missgynnande av arbetssökande eller arbetstagare av skäl som har samband med föräldraledighet följs.

Agneta Broberg
Diskrimineringsombudsman