Karensavdrag – en mer rättvis självrisk

Remissvar på Ds 2017:18, 1 augusti 2017

Diskrimineringsombudsmannen (DO) har fått en remiss med begäran om att lämna synpunkter på ovanstående promemoria.

I promemorian föreslås att ett lagstadgat karensavdrag, som ersätter karensdagen, införs i sjukförsäkringen. Karensavdraget ska i princip motsvara karensdagen beloppsmässigt. Ett karensavdrag föreslås även i lagen (1991:1047) om sjuklön och det ska uppgå till 20 procent av den sjuklön den försäkrade skulle ha fått under en genomsnittlig vecka. I fall där den försäkrade inte får sjuklön, föreslås karensavdraget motsvara ersättningen för en hel sjukpenningdag vid kalenderdagsberäknad sjukpenning och 20 procent av den sjukpenning personen genomsnittligt skulle få i en vecka vid arbetstidsberäknad sjukpenning.

Motivet bakom införandet av ett karensavdrag är i första hand att uppnå en mer rättvis självrisk i samband med sjukfrånvaro arbetstagare emellan. I promemorian noteras dock också att förslaget om karensavdrag torde vara av större betydelse för kvinnliga än för manliga arbetstagare. Förslagets potentiellt positiva effekter på jämställdheten förklaras med att kvinnors sjukfrånvaro under sjuklöneperioden är betydligt högre än männens samt med att en stor andel kvinnliga arbetstagare verkar inom vård- och omsorgssektorn, där sjukfrånvaron är särskilt hög.

DO:s synpunkter

DO avgränsar sina yttranden till sådana frågor som kan ha relevans för myndighetens verksamhetsområde. DO har givet detta följande synpunkter.

Karensdagens utformning påverkar olika grupper på arbetsmarknaden på olika sätt. Arbetstagare med koncentrerad arbetstid riskerar att förlora en relativt stor del av inkomsten om karensdagen infaller under en dag med ett långt arbetspass. I förhållande till den försäkrades inkomst kan avdraget procentuellt sett bli högre för dem med koncentrerat deltidsarbete. Detta kan medföra att personer antingen riskerar att gå till arbetet under en pågående sjukdomsperiod eller väljer att stanna hemma längre än nödvändigt för att inte riskera flera på varandra nära följande karensdagar. Detta leder till negativa konsekvenser för samhället i allmänhet och för de individer som påverkas av de aktuella reglerna i synnerhet.

Långa arbetspass och koncentrerade arbetstider förekommer inom både kvinnodominerade och mansdominerade branscher. Det finns vidare redan på flera håll kollektivavtal där de avtalsslutande parterna har kommit överens om olika varianter av karensavdrag i stället för karensdag. Dock verkar det enligt uppgifter från fackligt håll vara lättare att nå avtal om detta i mansdominerade branscher, varför de nuvarande reglerna med karensdag sägs, enligt bl.a. TCO, ha slagit orimligt hårt mot kvinnodominerade sektorer inom vård och omsorg. Det finns därför inom det aktuella området ett fortsatt behov av insatser. DO tillstyrker därmed promemorians förslag om införande av ett karensavdrag som ett sätt att öka jämställdheten på området.

I promemorian noteras dock även att förslaget om karensavdrag torde kunna innebära ökade kostnader för sjuklön för vissa mindre företag i branscher där koncentrerad tjänstgöring är vanligt förekommande. Samtidigt visar statistik att det till övervägande del är kvinnor som driver företag inom vård och omsorg, där koncentrerad tjänstgöring är vanligt förekommande. Mot bakgrund av att överenskommelser avseende karensavdrag i stor utsträckning saknas i sektorer inom vård och omsorg, finns risk för att kvinnliga småföretagare som är verksamma inom dessa sektorer kan drabbas av ekonomiska svårigheter under övergångsperioden mellan de olika systemen. DO vill därför lyfta frågan om inte konsekvenserna av förslaget om karensavdrag på denna grupp, samt frågan om eventuell kompensation till gruppen, borde utredas närmare.

Beslut

Beslut i detta ärende (LED 2017/har fattats av enhetschefen Peter Wråke efter utredning och förslag från juristen Dominika Borg Jansson.

Peter Wråke, Enhetschef

Dominika Borg Jansson, Jurist

Den remitterade utredningen