Ändring av bestämmelserna om rätt till bistånd i lagen om mottagande av asylsökande m.fl.

Diarienummer LED 2015/431

Remissvar 19 januari 2016

Diskrimineringsombudsmannen (DO) har anmodats att yttra sig över rubricerade promemoria.

DO har förståelse för att de allvarliga påfrestningar som det svenska systemet för mottagande av asylsökande under den senaste tiden utsatts för gör det angeläget att vidta åtgärder för att skapa utrymme för fler asylsökande på befintliga anläggningsboenden. I ljuset av vad som i promemorian anges beträffande det antal personer med lagakraftvunna beslut om avvisning eller utvisning som för närvarande är inskrivna i mottagningssystemet framstår det också som motiverat att i denna situation närmare överväga vilka åtgärder som eventuellt kan behöva vidtas för att på ett mer effektivt sätt säkerställa att verkställigheten av sådana beslut sker inom de i utlänningslagen (2005:716) angivna tidsrymderna.

Det underlag som redovisas i promemorian uppvisar emellertid avsevärda brister som gör det svårt att bedöma vilka effekter det lämnade förslaget, om det genomförs, kan förväntas få.

Enligt DO:s uppfattning måste användningen av ett fullständigt upphörande av rätten till bistånd (inklusive rätten till bistånd i form av kost och logi) som ett påtryckningsmedel för att förmå en person att lämna landet anses utgöra en mycket ingripande åtgärd. Det framstår därför som anmärkningsvärt att det i promemorian inte görs någon som helst analys av vilka konsekvenserna av förslaget skulle bli för personer som trots att rätten till bistånd enligt lagen (1994:137) om bistånd till asylsökande m.fl. upphört, ändå under kortare eller längre tid kvarblir i Sverige.

Av promemorian framgår inte heller huruvida sådana personer om förslaget genomförs kommer att vara undantagna varje form av bistånd från det allmänna, eller om de eventuellt kan vara berättigade till någon annan form av samhälleligt stöd, till exempel vid akuta nödsituationer. En sådan utredning förefaller nödvändig inte enbart för att möjliggöra ett ställningstagande till förslagets humanitära konsekvenser utan även för att avgöra i vad mån förslaget i praktiken kan förväntas innebära en resursbesparing.

I anslutning till detta måste det framhållas att det i promemorian inte redovisas något underlag som gör det möjligt att bedöma den föreslagna åtgärdens proportionalitet i termer av förhållandet mellan dess eventuella effektivitet och de – potentiellt mycket långtgående – konsekvenser den får för de individer som berörs. Det framstår i denna del som oklart i vilken omfattning åtgärden verkligen kommer att förmå enskilda att lämna landet frivilligt på det sätt som förutsätts i promemorian. En närliggande brist är att någon diskussion av alternativa lösningar för att komma till rätta med den befintliga situationen inte redovisas.

Enligt Ombudsmannens mening hade det varit naturligt att i detta sammanhang överväga och närmare belysa vilka andra åtgärder som eventuellt skulle kunna vidtas för att säkerställa en effektiv verkställighet av lagakraftvunna avvisnings- och utvisningsbeslut, till exempel genom att Migrationsverket och Polismyndigheten tillförs de ytterligare resurser som kan krävas för att verkställighet i större omfattning – på det sätt som gällande lagstiftning förutsätter – ska ske genom dessa myndigheters försorg.

Sammantaget, och i ljuset av förslagets potentiellt mycket långtgående konsekvenser för en grupp av personer som får anses befinna sig i en särskilt utsatt situation, anser DO att bristerna i underlaget är sådana att förslaget inte bör genomföras.

Beslut i detta ärende har fattats av diskrimineringsombudsman Agneta Broberg efter utredning och förslag från experten Mattias Falk. I den slutliga handläggningen har också enhetscheferna Martin Mörk och Lovisa Strömberg samt stabschefen Fredrik Körner deltagit.

Agneta Broberg
Diskrimineringsombudsman

Mattias Falk
Expert