Svenska för invandrare – valfrihet, flexibilitet och individanpassning

Diarienummer LED 2013/328

Remissvar på SOU 2013:76, 6 mars 2014

Diskrimineringsombudsmannens (DO) remissvar är avgränsat till frågor som kan ha relevans för DO:s verksamhetsområde. Utredningen föreslår omfattande institutionella förändringar av sfi, men dessa faller i stort utanför DO:s område. Det finns dock ett par saker som DO vill uppmärksamma.

Sfi-studerande bör ha samma rättigheter

En vuxenstuderande som läser en utbildning kan omfattas av olika regelverk beroende på om utbildningen är en del av en arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller inte. Enligt 2 kap. 9 § diskrimineringslagen (2008:567, DL) är diskriminering förbjuden inom arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Enligt 2 kap. 5 – 7§§ samma lag omfattas den som är utbildningsanordnare inte bara av ett diskrimineringsförbud utan även en skyldighet att utreda och vidta åtgärder mot trakasserier.

Därtill anger 3 kap. 14 – 16 §§ DL att den som bedriver verksamhet enligt skollagen (2010:800) är skyldig att bedriva ett målinriktat arbete för att främja lika rättigheter och skyldigheter, förebygga och förhindra trakasserier och årligen upprätta en likabehandlingsplan. Det saknas emellertid krav på den som bedriver arbetsmarknadspolitisk verksamhet att vidta sådana aktiva åtgärder.

Liknande förbud och skyldighet att bedriva aktiva åtgärder finns i 6 kap. skollagen avseende kränkande behandling. Dessa bestämmelser omfattar dock enbart utbildningsanordnare som bedriver verksamhet i enlighet med skollagen och därför faller arbetsmarknadspolitiska åtgärder utanför.

Sammanfattningsvis kan konstateras att den som bedriver arbetsmarknadspolitisk verksamhet omfattas av förbudet mot diskriminering, men inte av förbudet mot kränkande behandling eller skyldigheten att bedriva aktiva åtgärder vare sig avseende diskriminering, trakasserier eller kränkande behandling. DO anser att rättigheterna för studerande på sfi bör vara desamma oavsett om utbildningen ges som en del av en arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller inte.

Rätten till särskilt stöd bör regleras

Enligt 3 kap. 6 § skollagen gäller inte rätten till särskilt stöd vare sig i kommunal vuxenutbildning eller i utbildning i svenska för invandrare.

Skolinspektionen har flera gånger uppmärksammat situationen för elever med funktionsnedsättning i skolan. Granskningar och anmälningar till myndigheten visar att skolorna har svårt att anpassa lärandemiljön utifrån elevernas behov. Även en stor andel av individanmälningarna till DO avseende skollagsreglerad verksamhet rör bristande stöd och anpassning av undervisningen – ett område där DO inte direkt kan ingripa eftersom det idag inte omfattas av diskrimineringslagen. DO har vid upprepade tillfällen påtalat att otillgänglighet bör räknas som diskriminering och inkluderas i diskrimineringslagen.

DO anser därför att det inte är tillräckligt att som utredningen utgå ifrån att deras förslag innebär att utbildningsanordnarna ska kunna hantera och kompensera för olika typer av funktionsnedsättning genom tillgänglighetsskapande åtgärder och pedagogiskt stöd i undervisningen utan att detta ansvar närmare regleras. DO delar funktionsnedsättningsorganisationernas synpunkt att för att en ökad valfrihet ska bli en realitet för studerande med funktionsnedsättning måste det finnas en fungerande organisation för att i ett tidigt skede upptäcka och tillgodose behov utifrån funktionsnedsättning.

Utredningen beskriver att det kan finnas skäl för att samla vissa typer av pedagogiskt stöd och kompetenser till särskilda utbildningsanordnare på vissa platser. DO menar att det närmare bör regleras vilket stöd utbildningsanordnaren respektive kommunen är skyldig att tillhandahålla för studerande med särskilda behov. Utgångspunkten för regleringen bör vara att den ordinarie undervisningen ska vara tillgänglig för så många som möjligt och att det endast är i undantag som hänvisningar kan göras till särskilda utbildningsanordnare.

DO tillstyrker att utbildningsanordnaren inte ska ha möjlighet att neka någon behörig plats på sfi. DO har tagit emot anmälningar från elever inom grund- och gymnasieskolan som upplevt sig bli diskriminerade i samband med att de nekats plats på en viss skola. I tre av dessa fall har DO tagit ställning för att nekandet utgjort diskriminering, två gånger hade nekandet samband med funktionsnedsättning och en gång med kön . Samtliga tre ärenden avslutades med förlikning och har inte avgjorts i domstol.

Studievägledning och delaktighet

I nytt land med nytt språk kan det vara svårare att förstå och överblicka alternativen och bedöma konsekvenserna av olika möjliga val. DO delar därför utredningens bedömning att ett ökat utbud och valfrihet skapar ett ökat behov av studievägledning. DO tillstyrker därför förslaget att hemkommunen får ett ökat ansvar avseende detta.

DO välkomnar skärpta krav på kommuner och utbildningsanordnare att anpassa sfi utifrån de studerandes förkunskaper samt att erbjuda flexibla studievägar. Individanpassning och flexibilitet förutsätter möjligheter för studerande att påverka. Möjligheter till inflytande är beroende av tillgängligheten till information som kan ges till exempel genom studie- och yrkesvägledning, samtal via tolk och skriftlig information på olika språk. DO anser därför att rätten till stöd på modersmål och möjligheter till tolk i samband med sådan studievägledning bör stärkas.

DO skulle önska att utredningen i ökad omfattning hade undersökt hur sfi-studerande upplever utbildningen, vad anledningen till deras studieavbrott är och vilka förändringar de efterfrågar. DO anser att det utan en sådan undersökning är svårt att avgöra huruvida utredningens förslag motsvarar behov hos de som studerar på sfi.

Beslut i detta ärende har fattats av diskrimineringsombudsman Agneta Broberg. I den slutliga handläggningen har också enhetschef Lovisa Strömberg, jurist Sara Stenberg och utredare Katarina Rouane (handläggare) deltagit.

Agneta Broberg
Diskrimineringsombudsman

Katarina Rouane
Utredare