Få arbetsgivare känner till nya krav på förebyggande arbete

Debattartikel publicerad i Svenska dagbladet 8 januari 2018

Det har gått ett år sedan nya krav infördes i diskrimineringslagen som rör arbetsgivares skyldigheter att arbeta förebyggande och främjande för att motverka diskriminering. Bland annat ska nu alla arbetsgivare ha riktlinjer och rutiner för att förhindra att trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier förekommer på arbetsplatsen. Ändå visar en ny undersökning från DO att mer än hälften av arbetsgivarna inte känner till någon av förändringarna i lagen. Endast var fjärde arbetsgivare uppger att lagändringen har lett till ett förändrat eller utvecklat arbetssätt.

En trots allt positiv effekt som följde av höstens Metoo-kampanj var att diskriminering i form av trakasserier och sexuella trakasserier hamnade högt på agendan. Aldrig har väl diskriminering diskuterats så mycket i medier och kring fikaborden. Bland lärdomarna vi måste ta till oss av Metoo är hur viktigt det är att arbeta främjande och förebyggande för att motverka diskriminering, inklusive trakasserier och sexuella trakasserier. Vittnesmålen i de omfattande uppropen visade att ingen del av arbetslivet kan anses vara förskonad från en kultur eller de strukturer som riskerar att bli grogrunder för diskriminering.

Uppropen har dessutom visat på hur många som trots allt har känt till och sett delar av vad som har skett. Men det finns uppenbarligen mekanismer som har gjort att vi ändå inte har reagerat tillräckligt starkt, eller vidtagit åtgärder för att förhindra vad som har försiggått. För att uppnå ett arbetsliv där ingen diskrimineras eller trakasseras måste vi alltså arbeta med att förändra strukturerna som möjliggör att det sker och mekanismerna som gör att omgivningen inte reagerar. Det är inte något som kan göras först när en arbetsgivare fått kännedom om att något har hänt utan ett arbete som måste göras innan någon drabbas, och det arbetet måste ske kontinuerligt.

Diskrimineringslagen innehåller som de flesta känner till ett förbud att diskriminera, men också ett krav på arbetsgivare och utbildningsanordnare att arbeta med åtgärder som ska syfta till att förebygga och motverka diskriminering (aktiva åtgärder). Sedan 1 januari 2017 omfattas alla sju diskrimineringsgrunder av dessa krav och arbetet ska utföras löpande. Sedan lagändringen ska arbetsgivare:

  • undersöka om det finns risker för diskriminering – inklusive trakasserier och sexuella trakasserier – eller repressalier eller andra hinder för enskildas lika rättigheter och möjligheter
  • analysera orsakerna till de risker och hinder som har upptäckts
  • genomföra åtgärder för att förebygga diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter
  • följa upp och utvärdera arbetet

Arbetsgivaren ska ha riktlinjer och rutiner för verksamheten i syfte att förhindra trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier. För arbetsgivare med 25 anställda eller fler ska hela arbetet med aktiva åtgärder kontinuerligt dokumenteras. Arbetsgivare med minst 10 anställda ska dessutom årligen dokumentera arbetet med lönekartläggningar.

Men i en ny enkätundersökning från DO svarade endast var fjärde arbetsgivare att lagändringen har lett till ett förändrat eller utvecklat arbetssätt. På en öppen fråga om vad diskrimineringslagen innebär för arbetsgivare så svarade bara en av sex att de behöver arbeta med aktiva åtgärder och lika många att de ska ha riktlinjer och rutiner för att förhindra och hantera trakasserier på arbetsplatsen.

DO kommer de kommande åren att lägga särskild kraft på åtgärder som ska öka arbetsgivares kunskaper om aktiva åtgärder. DO kommer också att verka för att det aktiva arbetet ska bedrivas så effektivt som möjligt, inte minst genom att samverka med andra aktörer som har möjlighet att bidra i den processen.

Sedan lagändringen för ett år sedan har vi ett bra ramverk för att kunna motverka diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter i arbetslivet. Med lagen som stöd behöver alla arbetsgivare nu ta ett aktivt ansvar och leva upp till lagens krav. DO kommer, genom tillsyn, utbildning och annan kunskapsspridning bidra till, och vara ett stöd i det arbetet.

Men det krävs något ytterligare för att lyckas, och det handlar om viljan. Det är inte svårt att leva upp till de krav som ställs på arbetsgivaren i diskrimineringslagen. Men för att göra skillnad och verkligen skapa arbetsplatser som ger alla anställda lika rättigheter och möjligheter krävs också en vilja att åstadkomma förändring. Den viljan måste komma från arbetsgivarna själva.

Agneta Broberg, diskrimineringsombudsman

Fakta om undersökningen

Undersökningen genomfördes med telefonintervjuer under november och december 2017. Undersökningen riktades till personer i ledande ställning med personalansvar inom sin organisation, i första hand deltog högsta chef eller personalchef. I urvalet ingick enbart organisationer med 20 eller fler anställda. Totalt genomfördes 521 intervjuer med ett kvoturval baserat på typ av organisation och antal anställda. Resultatet har sedan viktats för att bli representativt för landets samlade arbetsgivare. Undersökningen var anonym.