Höjning av 67-årsregeln är fortfarande diskriminering

Debattartikel publicerad i Dagens industri 4 december 2017

En uppgörelse om höjd pensionsålder tycks nu vara nära förestående. I anslutning till diskussionerna om höjd pensionsålder talas det också om att höja den så kallade 67-årsregeln i Lagen om anställningsskydd, LAS, från 67 till 69 år. Men att enbart höja åldern i LAS innebär fortfarande att en av staten sanktionerad diskriminering tillåts fortsätta, trots att det inte finns några hållbara skäl för det. För att stoppa diskrimineringen måste regeln, i sin nuvarande utformning, slopas.

I diskussionen om en eventuellt höjd pensionsålder talas det både om en höjning av den ålder då den enskilde kan börja ta ut pension, och den åldersgräns i LAS som möjliggör för arbetsgivaren att säga upp en anställd utan saklig grund. För mig som diskrimineringsombudsman är det den senare som jag menar är problematisk. Den så kallade 67-årsregeln kom från början till som en möjlighet för arbetsgivare att avsluta en anställning utan att behöva hänvisa till bristande prestationer. Att säga upp en anställd med hänvisning till den uppnådda åldern ansågs alltså som ett mer värdigt slut på arbetslivet.

Jag har många gånger tidigare påpekat att 67-årsregeln är diskriminerande, men det betyder inte att den är förbjuden eftersom EU:s rättsordning tillåter undantag från förbudet om skälen är tillräckligt starka. EU-domstolen konstaterade i ett mål 2011 (Hörnfeldt mot Posten Meddelande AB, C-141/11) att regeln var tillåten och att Sverige utan hinder av förbudet mot åldersdiskriminering kunde fortsätta att använda regeln. De två skäl som då anfördes av den svenska regeringen var dels det ovan nämnda, det vill säga att möjliggöra ett värdigt avslut på ett långt arbetsliv, dels att ”tvångspensioneringen” av äldre möjliggjorde för yngre att komma in på arbetsmarknaden.

Både värdighetsargumentet och det sysselsättningspolitiska argumentet brister dock i grunden. Forskning har visat att det i mångt och mycket är en myt att pensioneringar ger fler unga jobb. Anders Forslund, professor i nationalekonomi, har exempelvis i en analys för studieförbundet SNS konstaterat att fler äldre på arbetsmarknaden inte utgör ett hot mot ungdomars möjlighet att få arbete. Idén att det går att pensionera bort ungdomsarbetslösheten bygger alltså på felaktiga antaganden. Och bland annat genom anmälningar till DO vet vi att det kan upplevas som minst lika kränkande att inte bli bedömd som den individ man är utan att bli av med sitt arbete enbart för att man uppnått en viss ålder.

67-årsregeln måste alltså avskaffas, och att enbart höja åldersgränsen löser inte problemet med regelns diskriminerande utformning. Att införa en höjd åldersgräns innebär alltså enbart att man skjuter problemet framför sig.

Grunden för arbetsgivares möjlighet att säga upp arbetstagare på grund av ålder ska bygga på individens prestationer. Att bli uppsagd på grund av sin ålder är inget annat än diskriminering.

Agneta Broberg
diskrimineringsombudsman