Hög tid att skrota 67-årsregeln

Debattartikel publicerad i Svenska dagbladet 21 juni 2017

Forskare, politiker och arbetsmarknadens parter är i huvudsak överens om att fler bör kunna arbeta längre. Detta har sin grund i att vi lever längre och att andelen äldre i befolkningen blir allt högre. Fler upplever sig också vara friskare längre upp i livet. Men med det sagt bör vi också tala om det orimliga i att arbetsgivare fortfarande tillåts säga upp arbetstagare vid en viss ålder utan andra krav på saklig grund. 67-årsregeln är diskriminerande och det är hög tid att skrota den.

Det finns inga hållbara skäl att behålla 67-årsregeln. Regeln kom till som en möjlighet för arbetsgivare att avsluta en anställning utan att behöva hänvisa till bristande prestationer. Huvudargumentet är att sådana uppsägningar är besvärliga och kan upplevas av den äldre som ett ovärdigt slut på arbetslivet. Men vad som är ovärdigt är att inte bli bedömd som den individ man är. Genom anmälningar till DO vet vi att det kan upplevas som minst lika kränkande att bli av med sitt arbete för att man fyller år som för att man inte längre klarar av sina arbetsuppgifter.

Problemet med 67-årsregeln förvärras genom att den är formulerad som ett "fönster" där arbetsgivarens möjlighet att utan saklig grund säga upp arbetstagaren är starkt kopplad till just 67-årsdagen. Om arbetsgivaren inte väljer att avsluta vid detta tillfälle återinträder ett visst anställningsskydd för arbetstagaren. Detta gör att många anställningar avslutas "för säkerhets skull" bara för att arbetstagaren fyller 67 år.

67-årsregeln är förstås åldersdiskriminerande, men det betyder inte att den är förbjuden eftersom EU:s rättsordning tillåter undantag från förbudet om skälen är tillräckligt starka. I målet Hörnfeldt mot Posten Meddelande AB (C-141/11) kom EU-domstolen just fram till att regeln var tillåten och att Sverige utan hinder av förbudet mot åldersdiskriminering alltså kunde fortsätta att använda regeln. De två skäl som då anfördes av den svenska regeringen var dels det ovan nämnda, det vill säga att möjliggöra ett värdigt avslut på ett långt arbetsliv, dels att "tvångspensioneringen" av äldre möjliggjorde för yngre att komma in på arbetsmarknaden.

Forskning har dock visat att det i mångt och mycket är en myt att pensioneringar ger fler unga jobb. I en analys för studieförbundet SNS har Anders Forslund, professor i nationalekonomi, konstaterat att fler äldre på arbetsmarknaden inte utgör ett hot mot ungdomars möjlighet att få arbete. Analysen kopplar an till David Schloss mer än hundra år gamla kritik mot uppfattningen att det finns en fast mängd arbetsuppgifter som måste utföras i ett samhälle. Idén att det går att pensionera bort ungdomsarbetslösheten bygger alltså på felaktiga antaganden.

Eftersom både värdighetsargumentet och det sysselsättningspolitiska argumentet brister i grunden bör man överväga att ta bort 67-årsregeln. Regeln bidrar till att upprätthålla en föråldrad syn på ålder i arbetslivet som gör det svårare för de äldre som vill och kan arbeta att fortsätta att bidra till vårt samhälle.
Grunden för arbetsgivares möjlighet att säga upp arbetstagare på grund av ålder ska bygga på individens förutsättningar och inte en generell åldersgräns.

Agneta Broberg
diskrimineringsombudsman