Tillsyn och domstolsprocess är inte samma sak

Debattartikel publicerad i Norrköpings Tidningar (NT) 13 september 2016

De senaste dagarna har jag i olika medier kunnat läsa påståenden om att DO inte fullföljer sitt tillsynsansvar när det gäller sexuella trakasserier i skolan. Inget kunde vara mer fel. I realiteten utreder DO i princip alla anmälningar om sexuella trakasserier i skolan som kommer in till myndigheten.

I juni förra året lämnade jag en skrivelse till regeringen där jag begärde att diskrimineringslagens reglering rörande trakasserier och sexuella trakasserier mellan barn skulle utredas ur ett barnperspektiv. Bakgrunden var att jag anser att nuvarande lagstiftning i dessa avseenden riskerar att medföra en kränkning av barns rättigheter i strid med barnkonventionen.

Enligt nuvarande lagstiftning är DO:s uppgift i ärenden som rör trakasserier eller sexuella trakasserier mellan barn i skolan att utreda om skolan (utbildningsanordnaren) har fullgjort sina skyldigheter att utreda och åtgärda händelserna. Syftet med lagen är alltså inte att utreda trakasserierna i sig eller att ställa en "förövare" till svars.

För det utsatta barnet kan dock tillsynen i sig vara traumatisk och riva upp sår. En efterföljande domstolsprocess tar dessutom tid, ibland flera år, och eftersom det handlar om att fastställa om skolan har gjort tillräckligt eller inte riskerar utfallet ändå inte ge barnet upprättelse i de fall där skolan kan anses ha fullgjort sina skyldigheter.

En utredning med syfte att gå till domstol riskerar dessutom att indirekt peka ut en "förövare", men utan att detta barn får tillfälle att höras och få sin sak prövad, och det är djupt problematiskt.

Jag menar också att genom domstolsprocesser lägger vi fokus på upprättelse i efterhand i stället för att stödja och hjälpa barnen i den verklighet de befinner sig i, vilket ur ett barnperspektiv måste vara huvudmålet.

Mitt ställningstagande att inte gå till domstol i dessa ärenden innebär dock inte att jag därmed gör avsteg från DO:s tillsynsansvar. Faktum är att myndigheten utreder så gott som alla anmälningar som kommer in som rör trakasserier och sexuella trakasserier i skolan och utfärdar tillsynsbeslut.

I medierapporteringen har åsikten framförts att det kan vara bra att unga förövare hörs av polis. Beroende på var uppgiften förekommer kan man få intrycket att detta skulle kunna ske inom ramen för DO:s utredning.

Men när DO utreder om en skola har levt upp till sitt ansvar att utreda och åtgärda sexuella trakasserier omfattar den aldrig polisförhör. Ett polisförhör kan enbart bli aktuellt om händelserna också anmäls till polis, vilket kan vara en möjlighet, men det handlar då om en helt annan utredning kopplat till ett eventuellt brott, något som ligger utanför DO:s tillsynsansvar.

Regeringen har till följd av DO:s skrivelse lagt ett tilläggsdirektiv till en pågående utredning där dessa frågor ska utredas. Jag ser fram emot att ta del av utredningens slutbetänkande i december när det ska läggas fram till regeringen.

Agneta Broberg
diskrimineringsombudsman