Krav på permanent uppehållstillstånd diskriminerar

Pressmeddelande publicerad 21 november 2016

Bostadsbolaget Väsbyhems krav på permanent uppehållstillstånd för att kunna hyra bostad leder till indirekt diskriminering av personer med annan etnisk tillhörighet än svensk. Det skriver DO i ett nytt tillsynsbeslut.

Det var efter att en man i våras fick besked att bostadsbolaget inte hyr ut bostäder till sökande utan permanent uppehållstillstånd som DO beslutade att inleda tillsyn mot bolaget. Bolaget har motiverat regeln med att boende utan permanent uppehållstillstånd kan bli utvisade och att bostadsbolaget då riskerar att drabbas av en hyresförlust.

DO konstaterar att Väsbyhems regel visserligen gäller för alla som söker bostad hos bolaget oavsett etnisk tillhörighet, men att regeln särskilt missgynnar personer med annan etnisk tillhörighet än svensk. DO anser också att syftet att säkra hyresintäkter bör kunna tryggas på andra lämpliga och mindre inskränkande sätt.

– Flera andra bostadsbolag som DO har tittat på som jämförelse har inte den aktuella regeln, och uppger att den som söker bostad i huvudsak ska kunna uppvisa kreditvärdighet samt en inkomst som står i proportion till den aktuella lägenhetens hyresnivå, säger Sofie Hellström, utredare på DO.

DO förutsätter att Väsbyhem nu ser över sina regler, och att även andra bostadsbolag som tillämpar liknande regler rättar sig efter DO:s beslut.

Ärende ANM 2016/372

Fakta

Diskriminering är förbjuden för den som utanför privat- och familjelivet tillhandahåller varor, tjänster eller bostäder till allmänheten (2 kap. 12 § diskrimineringslagen).

Indirekt diskriminering innebär att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med till exempel viss etnisk tillhörighet, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet (1 kap. 4 § DL).

I förarbetena till diskrimineringslagen framkommer bland annat att diskriminering av "invandrare" omfattas i samlingsbeteckningen etnisk tillhörighet. Att någon är invandrare har ansetts vara detsamma som att ha ett annat nationellt ursprung än majoritetsbefolkningen. Medborgarskap omfattas i sig inte av diskrimineringsgrunden etnisk tillhörighet. Icke berättigade krav på exempelvis svenskt medborgarskap riskerar ändå att bedömas som indirekt diskriminering eftersom sådana krav typiskt sett missgynnar personer med annat etniskt eller nationellt ursprung än svenskt (prop. 2007/08:95 sidan 497).