Kommunen borde ha gjort mer för att stoppa trakasserier

Pressmeddelande publicerad 17 november 2016

En man i Västernorrlands län som gjorde praktik inom en kommun i länet blev under ett par månaders tid vid flera tillfällen utsatt för trakasserier av en kollega. DO anser att kommunen inte har fullgjort sitt ansvar att utreda och åtgärda händelserna och stämmer nu kommunen för diskriminering.

Mannen påbörjade sin praktik hos kommunen i början av februari i år. Redan i mars ska en kollega ha börjat utsätta honom för trakasserier som har samband med att han är muslim. Trots att han flera gånger tog upp problemet, dels med sin kontaktperson på Arbetsförmedlingen, dels med sin närmaste chef fortsatte de verbala kränkningarna. I början av juni valde mannen själv att lämna praktikplatsen.

DO har utrett händelserna och anser att det har varit fråga om trakasserier som har samband med mannens etniska tillhörighet och religion. DO anser också att kommunen borde ha gjort mer för att förhindra fortsatta trakasserier och att kommunen därmed har brustit i sin utrednings- och åtgärdsskyldighet.

– Trots att kommunen tidigt fick kännedom om vad som pågick och att situationen inte förbättrades har kommunen inte kunnat visa att man vidtog några åtgärder för att få stopp på trakasserierna förrän långt senare. Mannen upplevde att hans uppgifter inte togs på allvar av kommunen och orkade därför inte vara kvar på arbetsplatsen. Det är en arbetssituation som inte någon ska behöva utstå, säger Karin Ernfors, processförare.

DO vill också att domstolen prövar om kommunen kan anses ha ett så kallat principalansvar, det vill säga om kommunen kan anses vara ansvarig för diskrimineringen oavsett när de fick kännedom om händelserna.

– Ett klargörande från domstolen i den här frågan kan alltså få stor betydelse för arbetslivet, säger Karin Ernfors.

DO lämnar nu in en stämningsansökan till Arbetsdomstolen.

Ärende ANM 2016/1958, GRA 2016/100

Fakta

Enligt 2 kap. 1 § diskrimineringslagen får en arbetsgivare inte diskriminera den som hos arbetsgivaren är arbetstagare, gör en förfrågan om eller söker arbete eller fullgör praktik.

Trakasserier är enligt 1 kap. 4 § diskrimineringslagen en form av diskriminering och innebär ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna, till exempel etnisk tillhörighet.

Arbetsgivarens utrednings- och åtgärdsskyldighet innebär att en arbetsgivare som får kännedom om att en arbetstagare har blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier av någon som utför arbete eller fullgör praktik hos arbetsgivaren, är arbetsgivaren skyldig att utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna och vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra trakasserier i framtiden.

Skyldigheten gäller också i förhållande till den som fullgör praktik eller utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft. (DL 2 kap. 3 §)