Kommun stäms för diskriminering i samband med LVU

Pressmeddelande publicerad 15 november 2016

DO har beslutat att stämma en kommun i Dalarna i ett ärende som gäller diskriminering i samband med beslut om tvångsvård av barn enligt LVU (lag med särskilda bestämmelser om vård av unga). Enligt DO har kommunen inte övervägt mindre ingripande åtgärder och har avskärmat barnen från sin mor och andra anhöriga utan rättsligt stöd. DO bedömer att kommunens oproportionerliga åtgärder har haft samband med familjens etniska tillhörighet.

Det var i november 2014 som socialtjänsten i kommunen fattade beslut om ett omedelbart omhändertagande av en romsk kvinnas tre barn. Barnen placerades efter omhändertagandet i familjehem och beslut fattades om hemlig vistelseort och umgängesbegränsning. Kontakten mellan mor och barn har efter det varit mycket knapphändig och först i juni 2016 har barnen och mamman tillåtits att träffa varandra.

DO har utrett kommunens hantering av ärendet och bedömer att kommunen som grund för de oproportionerliga åtgärderna har utgått från stereotypa föreställningar om romer och romsk kultur.

– Man har i hög grad motiverat umgängesbegränsningarna utifrån intresset att avskärma barnen från romsk kultur och har dessutom frångått gällande regler och rutiner på ett sätt som man har haft svårt att förklara, säger Anna Rosenmüller Nordlander, processförare på DO

DO:s bedömning är att kommunen har kränkt kvinnans grundläggande rätt till familjeliv enligt artikel 8 Europakonventionen för mänskliga rättigheter av skäl som har samband med hennes etniska tillhörighet.

DO stämmer nu kommunen och begär 200 000 kronor i diskriminerings-ersättning till kvinnan. Det ankommer på domstolen att pröva om någon diskriminering har skett.

Ärende ANM 2016/1971

Fakta

Diskriminering är förbjuden i fråga om verksamhet inom socialtjänsten (2 kap. 13 § DL).


Direkt diskriminering innebär att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med en diskrimineringsgrund, t.ex. etnisk tillhörighet (1 kap. 4 § DL).

Med missgynnande menas enligt förarbetena till DL (Prop. 2007/08.95 sid. 486 f) att en person försätts i ett sämre läge eller går miste om någonting. Det anges att en behandling är missgynnande om den kan sägas medföra en skada eller nackdel för den enskilde och att det som typiskt sett är förenat med faktisk förlust, obehag eller liknande är missgynnande. Avgörande är att en negativ effekt inträder, inte vilken orsak som kan ligga bakom missgynnandet. En missgynnande behandling kan bestå i både aktivt handlande och underlåtenhet att handla.