Tillsyn över tillgänglighet ger resultat

Nyhet publicerad 30 december 2015
Illustration, förstoringsglas som symboliserar granskning

Det är snart ett år sedan som förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet trädde ikraft. Vad har hänt? Carolina Stiwenius, jurist och utredare på DO, svarar på frågor om hur läget ser ut.

Denna artikel publicerades första gången den 3, 2016 december och uppgiften om antalet anmälningar gäller till och med det datumet.

Hur många anmälningar har DO fått om bristande tillgänglighet? Vad handlar anmälningarna om?

– DO har hittills i år tagit emot totalt 2 200 anmälningar om diskriminering. Av dessa rör 280 bristande tillgänglighet. De flesta handlar om tillgången till varor och tjänster, exempelvis tillgänglighet i butiker och biografer, på bussar och tåg.
Vi har också fått in en hel del anmälningar som rör att elever inte får det stöd de behöver för att kunna ta del av undervisningen och uppnå kunskapsmålen i skolan.

Vilka ärenden om bristande tillgänglighet utreder DO nu?

– Just nu pågår ett tjugotal utredningar. De rör bland annat tillgängligheten på ett tåg, en biograf och på en ögonklinik.

DO utreder även till exempel ärenden som rör särskilt stöd i skolan utifrån kraven i skollagen och tillgängligheten till studiematerial på högskolan.
Möjligheten att kunna tillgodogöra sig undervisningen i skolan och få en utbildning är avgörande för vilken start i livet man får. Det påverkar i sin tur möjligheterna till jobb och bostad som ju också är grundläggande för hur livet sedan kommer att gestalta sig. Frågan om elever får tillgång till sina rättigheter i skolan är på så sätt särskilt viktig.

Har lagändringen haft någon effekt hittills?

– Ja, i flera fall har det visat sig att aktörer som har berörts av DO:s utredningar själva har valt att se över sina rutiner och genomföra åtgärder för att förbättra tillgängligheten.

Det gäller exempelvis en domstol som skickade brev per post till en person som hade begärt att få handlingar per e-post eller i punktskrift för att kunna ta del av dem. Domstolen har nu vidtagit flera åtgärder för att handlingar ska kunna tas emot i alternativa och tillgängliga format.

Ett annat exempel är att en person som använder rullstol fick ställa in en bussresa på grund av att en rullstolslift inte fungerade eller att föraren inte kunde hantera den. Bussbolaget har uppgett att de finner situationen oacceptabel och att de har förtydligat för sina anställda vilka rutiner som gäller i fråga om tillgänglighet. DO förutsätter att bolaget säkerställer och följer upp att rutinerna följs framöver.

Carolina Stevenius, handläggare på DOVi har också sett att det nya diskrimineringsförbudet har ökat intresset för hur man kan förbättra tillgängligheten inom olika områden, även när det inte har förekommit en anmälan. Det betyder att förbudet i sig och DO:s tillsyn över lagen har bidragit till bättre tillgänglighet och att en förändring kan uppnås på fler sätt än enbart genom att driva ärenden vidare i domstol.

Kommer inte DO driva några ärenden i domstol?

– Vi ser positivt på att aktörer frivilligt följer lagen och förbättrar tillgängligheten. DO arbetar med flera verktyg och det här utesluter inte att det kan bli aktuellt att gå vidare med fall där rättsläget är oklart eller där en domstolsprövning är det mest effektiva sättet för att en förändring ska ske.

Vad är det vanligaste missförståndet med det nya förbudet?

– Många tror att förbudet innebär helt nya krav, men det stämmer inte. Förbudet utgår ifrån de krav som redan finns för tillgänglighet i andra lagar och regler. Därutöver är det bara enklare åtgärder som kan krävas, till exempel att flytta varor så att personer som använder rullstol kan komma fram i en butik eller läsa vad som står på en innehållsförteckning för en person med nedsatt synförmåga.

Vilka utmaningar ställs DO inför i utredningarna?

– Det svåra är att bedöma vad som faktiskt är skäligt att kräva i de situationer som anmäls. Det är en sammanvägd bedömning som ska göras i varje enskilt fall där flera olika faktorer spelar in. Det har bland annat att göra med vilka krav som ställs på tillgängligheten i andra lagar, förordningar och föreskrifter som inte DO har tillsyn över.

Förbudet i diskrimineringslagen ska ju komplettera och förstärka den lagstiftning som gäller tillgänglighet. Det gör att utredningarna blir komplexa och man måste hämta in kunskap om vad som gäller på andra områden. Det är en utmaning som gör att utredningarna tar längre tid nu när förbudet fortfarande är ganska nytt.

Vilka dilemman har DO sett hittills med det nya förbudet?

– När det gäller tillgången till varor och tjänster finns det många gånger inga krav på tillgänglighet i annan lagstiftning och då kan man bara kräva enklare åtgärder.
Ett annat dilemma handlar om byggnader som inte är tillgängliga. Det är fastighetsägaren som är ansvarig för sina lokaler. Men det är bara den som bedriver verksamheten i en lokal som kan göra sig skyldig till diskriminering i form av bristande tillgänglighet. Det innebär att om fastighetsägaren inte vill bygga om lokalen för att förbättra tillgängligheten går det inte att kräva det med stöd av diskrimineringslagen.

Undantag i lagen innebär till exempel att bostäder inte omfattas av förbudet. Något som inte heller täcks av diskrimineringslagen är bristande tillgänglighet på allmänna platser, till exempel på busshållplatser, gator och torg.

Fakta

Under 2015 har anmälningar om bristande tillgänglighet fördelat sig så här:

  • Varor och tjänster 42 procent
  • Utbildning 26 procent
  • Socialtjänst, sjukvård, socialförsäkring 11 procent
  • Omfattas ej 11 procent
  • Offentlig anställning 6 procent
  • Arbetsliv 4 procent

Uppgifterna gäller anmälningar till och med 18 november, 2015.