Diskriminering är ingen tillfällighet

Nyhet publicerad 27 augusti 2014

Diskriminering handlar inte enbart om enstaka händelser eller om individuella problem. Det finns en systematik i den diskriminering som människor upplever i Sverige idag. Det visar en rapport ”Delar av mönster – en analys av upplevelser av diskriminering och diskriminerande processer” som DO presenterar idag. I rapporten har drygt 800 anmälningar som kommit in till DO analyserats.

– Människor som anmäler diskriminering uppger ofta att de har blivit illa behandlade vid flera tillfällen under en längre tid. Det finns en systematik både i händelsemönstren och i vilka som riskerar att diskrimineras, säger diskrimineringsombudsman Agneta Broberg.

DO:s analys visar att det finns vissa likheter i anmälarnas berättelser oavsett vilken arbetsgivare, företag, institution, myndighet eller sjukvårdsinstans som anmäls eller vilka diskrimineringsgrunder som de har samband med.

– Människor beskriver ofta i sin anmälan att de har varit med om processliknande skeenden där flera händelser och beteenden sammantaget bidrar till upplevelsen av att ha blivit diskriminerad, säger Johanna Kumlin, fil dr i sociologi och utredare på DO, som har genomfört analysen. Det kan röra sig om både subtila och mer öppna handlingar som att inte bli lyssnad på, att bli socialt utesluten, utsatt för gliringar, att få sämre arbetsuppgifter och liknande. Anmälarna beskriver också att detta i slutändan leder till andra konsekvenser, till exempel att få sämre löneutveckling eller att bestraffas när man tar upp problemen.

Anmälare ger exempel på hur de på olika sätt försökt att anpassa sig för att slippa bli illa behandlade och tillskriven negativa stereotypa egenskaper. Det kan handla om att undvika platser och situationer för att inte riskera att bli avvisad eller utsatt för kränkningar till exempel i skolan, på arbetsplatsen eller i en affär. Att händelserna ändå anmäls tyder på att dessa anpassningsstrategier inte har räckt till.

Resultat av analysen ligger helt i linje med andra kunskapskällor, forskningsresultat och rapporter, om hur diskriminering uppstår.

Individuella kränkningar ingår i ett mönster

– Många anmälare menar att deras upplevelse av diskriminering inte är någon tillfällig händelse. Den hänger snarare ofta ihop med en organisationskultur, rådande stereotypa föreställningar eller beteendemönster till exempel en viss jargong, hur arbetet fördelas eller hur möten går till. Därför är det vanligt att anmälaren upplever sig ha blivit utsatt för liknande händelser flera gånger och att det även har drabbat andra, säger Johanna Kumlin.

Analysen visar att anmälarna upplever att diskriminering uppstår i ett komplext samspel mellan sociala strukturer och individer. En social struktur kan vara en hierarkisk ordning eller ett system som upprätthålls och uttrycks genom olika former av regler, rutiner eller bestämmelser liksom av omedvetna eller medvetna beteenden och förhållningssätt eller normer, till exempel på en arbetsplats.

– Det finns olika former av regler – både skrivna och oskrivna – som vi formulerar, tolkar och handlar utifrån, säger Johanna Kumlin.

En kvinna kan till exempel anmäla att hon diskriminerats vid en tjänstetillsättning på hennes arbetsplats, då hon upplever sig ha bättre och mer passande kvalifikationer än den man som fått tjänsten. Samtidigt beskriver kvinnan att den anmälda händelsen hänger samman med hur hon och andra kvinnor har blivit sämre behandlade på samma arbetsplats vid tidigare tillfällen. Anmälaren ser ett samband till jargongen, arbetsfördelningen och andra beteendemönster och menar att det har bidragit till hennes sämre möjligheter i den nämnda tjänstetillsättningen.

– Att för ensidigt söka förklaringar hos enskilda individer eller isolerade händelser kan leda till att vi aldrig kommer åt grundorsakerna. Händelserna riskerar därför att upprepas, säger Johanna Kumlin. Det är med andra ord viktigt att se till de sociala processer som olika händelser utspelar sig i.

Anmälarna vittnar om att de blivit bemötta utifrån andra människors stereotypa föreställningar om en viss grupptillhörighet, till exempel religion, etnisk tillhörighet eller sexuell läggning, som de förmodar att anmälaren har. Följden blir bland annat att bedömningen av individers förutsättningar och behov blir lidande och att samhället går miste om individers kompetenser och förmågor.

– För att komma tillrätta med diskriminering behöver vi se till det sociala sammanhanget: till exempel hur normer och bestämmelser skapas, tolkas, omformuleras och förstärks utifrån våra föreställningar och beteenden och hur detta påverkar individer, deras handlingsutrymme och anpassningsstrategier, säger Johanna Kumlin.

Vi måste synliggöra diskriminering – och agera

Analysen visar att de anmälda händelserna i sig kan vara mer eller mindre subtila och utspela sig under lång tid vilket gör det svårt att peka på enskilda situationer eller tidpunkter för när diskrimineringen har ägt rum. Anmälarna vittnar också om att det kan vara svårt att säga vem som är ansvarig – är det ledningen eller kollegorna, tjänstemännen eller bestämmelserna, eller allting sammantaget?

Det handlar alltså inte främst om isolerade händelser utan upplevelsen av diskriminering sker ofta genom en rad mer eller mindre märkbara handlingar under en längre tid.

– Detta är en insikt som vi behöver vara medvetna om i arbetet mot diskriminering. Många anmälningar går inte att driva i domstol, samtidigt fyller de en viktig funktion i det förebyggande arbetet mot diskriminering, säger Agneta Broberg.

För att möjliggöra en rättsprocess måste DO skala ner människors berättelser om diskriminering som pågått under lång tid och vid upprepade tillfällen till enskilda, isolerade händelser för att värdera om de var för sig kan utgöra diskriminering i juridisk mening, och om diskrimineringen går att styrka i domstol. Även i de fall där DO bedömer det möjligt och lämpligt att gå vidare med en anmälan kan anmälare uppleva att ärendet i slutändan inte speglar deras upplevelser.

– Vi behöver därför öka kunskapen och insikten om hur diskriminering kan komma till uttryck och få arbetsgivare, utbildningsanordnare och andra aktörer att aktivt arbeta med att främja lika rättigheter och möjligheter. Det är viktigt att förstå hur omedvetna och oreflekterade föreställningar många gånger kan leda till oavsiktliga handlingar som diskriminerar, säger Agneta Broberg.

Det finns beteendemönster som förstärker känslan av kränkning och diskriminering. Men det finns också människor som medvetet skapar ett socialt klimat som istället ökar människors handlingsutrymme och känsla av jämlikhet.

Rapporten innehåller många starka skildringar om upplevd diskriminering i det svenska samhället. Det är berättelser från människor som sällan annars kommer till tals i samhällsdebatten.

– En anmälan till DO är betydelsefull och gör skillnad, säger Agneta Broberg. Det är viktigt att människor påtalar de problem som finns. Det gör att DO tillsammans med andra ansvariga aktörer kan synliggöra diskriminering och utveckla ett verkningsfullt arbete som främjar lika rättigheter och möjligheter. Anmälarna bidrar på så sätt till en samhällsförändring såväl genom juridiken som genom att ge kunskap för att utveckla lagstiftning, policys, bestämmelser med mera. Förhoppningen är också att DO:s rapport om människors upplevelser av diskriminering kan ge andra människor bekräftelse på att man inte är ensam om sin upplevelse.

Bakgrund

I DO:s uppdrag ingår att sprida kunskap om diskriminering och att synliggöra hinder för lika rättigheter och möjligheter. DO:s nya rapport: "Delar av mönster – en analys av upplevelser av diskriminering och diskriminerande processer" är ett första resultat av DO:s långsiktiga satsning på att fördjupa analysen av anmälningar om diskriminering. Syftet med rapporten är att visa på sådant som är återkommande i anmälningarna för att öka medvetenheten om hur diskriminering tar sig uttryck och vad som påverkar upplevelsen av diskriminering. I analysarbetet har mönster identifierats och vi har sett att det finns gemensamma drag och likheter i anmälares berättelser.

Analysen omfattar totalt 812 anmälningar som inkom till DO under perioden januari-juni 2012. Underlaget motsvarar drygt hälften av alla 1 559 inkomna anmälningar under 2012. Anmälningarna har samband med samtliga sju diskrimineringsgrunder och rör alla anmälda samhällsområden såsom arbetslivet, utbildningsväsendet och individers kontakt med samhälleliga institutioner, hälso- och sjukvården och vid handel av varor och tjänster.

Alla anmälningar i analysen har beaktas, oavsett om DO har utrett dem eller ej. DO:s juridiska bedömningar av de anmälningar som ligger till grund för analysen redovisas inte i rapporten.