Vad är diskriminering?

En förenklad beskrivning av diskriminering enligt diskrimineringslagen innebär att någon missgynnas eller kränks. Missgynnandet eller kränkningen ska ha samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna. Diskriminering kan vara direkt eller indirekt. Även bristande tillgänglighet, trakasserier, sexuella trakasserier och instruktioner att diskriminera är former av diskriminering.

Begreppet diskriminering kan i bred bemärkelse omfatta händelser eller kedjor av händelser som någon upplevt som kränkande, missgynnande, rasistiska, orättvisa, ojämlika eller liknande. Det finns dock ofta skillnader mellan de juridiska definitionerna av diskriminering och vad personer kan uppleva som diskriminerande. På den här sidan beskriver vi hur diskrimineringslagen definierar diskriminering samt de centrala begrepp som är kopplade till lagens definition.

Utredare på DO talar om ett bredare perspektiv på diskriminering, video på DO:s YouTube-kanal

Lagens definition av diskriminering

En förenklad beskrivning av lagens definition av diskriminering är att någon missgynnas eller kränks. Missgynnandet eller kränkningen ska också ha samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna

  • kön
  • könsöverskridande identitet eller uttryck
  • etnisk tillhörighet
  • religion eller annan trosuppfattning
  • funktionsnedsättning
  • sexuell läggning
  • ålder.

Lagen förbjuder sex former av diskriminering; direkt diskriminering, indirekt diskriminering, bristande tillgänglighet, trakasserier och sexuella trakasserier och instruktioner att diskriminera.

Lagen skyddar endast individer

Diskrimineringslagen skyddar individer (och inte till exempel organisationer och företag). Förbudet mot diskriminering innebär till exempel att arbetsgivare inte får diskriminera anställda, att skolan inte får diskriminera elever och att personal i en affär inte får diskriminera sina kunder.

Om en händelse är diskriminering beror på den enskilda situationen. Här följer några exempel på sådant som kan vara diskriminering:

  • En arbetsgivare uppfattar att en arbetssökande har ett utländskt klingande namn och väljer därför att inte kalla hen till intervju.
  • En restaurang släpper inte in en person och det har samband med att hen har en CP-skada.
  • En bank nekar en person ett lån för att hen anses vara för gammal.
  • En anställd har lägre lön än en kollega med samma eller likvärdigt arbete och det har samband med kön.
  • En chef gör ovälkomna sexuella närmanden.
  • En lärare hånar en elev för att hon bär huvudduk.
  • En tandläkarmottagning låter inte en man boka tid för att han bär klänning.
  • En fabrik kräver att alla anställda måste ha en viss kroppslängd.
  • En handläggare på arbetsförmedlingen hånar en person för att hen är bisexuell.
  • En arbetsgivare avbryter en provanställning när den anställda berättar att hon är gravid.
  • Personalen på en restaurang vägrar att läsa upp menyn för en gäst som har en synnedsättning.

Den som ytterst ansvarar för en verksamhet ansvarar också för att personalen inom verksamheten inte diskriminerar någon.

Var kan man bli diskriminerad?

Förbudet mot diskriminering gäller på följande områden i samhället

  • arbetslivet
  • utbildning
  • arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag
  • start eller bedrivande av näringsverksamhet
  • yrkesbehörighet
  • medlemskap i vissa organisationer
  • varor, tjänster och bostäder (utanför privat- och familjelivet)
  • anordnande av allmän sammankomst eller offentlig tillställning (exempelvis konserter, marknader eller mässor )
  • hälso- och sjukvården
  • socialtjänsten, färdtjänst och bostadsanpassningsbidrag
  • socialförsäkringssystemet (Försäkringskassans tjänster)
  • arbetslöshetsförsäkring
  • statligt studiestöd
  • värn- och civilplikt.

Diskrimineringslagen innehåller även ytterligare en bestämmelse om förbud mot diskriminering när offentligt anställda möter allmänheten. Denna bestämmelse gäller enbart inom den offentliga sektorn och kompletterar de diskrimineringsförbud som gäller inom ovanstående områden. De som omfattas av förbudet är anställda inom stat, kommun och landsting. Förbudet gäller framförallt hur anställda bemöter allmänheten när de ger upplysningar, vägledning, råd eller annan sådan hjälp.

Diskrimineringslagen gäller inte överallt

Diskrimineringslagen reglerar inte det som händer mellan privatpersoner när det till exempel handlar om hur grannar eller släktingar behandlar varandra. Inte heller innehållet i reklam, och TV, radio, sociala medier och tidningar omfattas av diskrimineringsförbudet. Det finns däremot andra lagar och regler som sätter gränser för till exempel ageranden mellan privatpersoner och för vad som får skrivas och sägas i reklam och media.

Kontakta rätt instans för att få vägledning

Sex former av diskriminering

Det finns olika former av diskriminering enligt lagen. De är

  • direkt diskriminering
  • indirekt diskriminering
  • bristande tillgänglighet
  • trakasserier
  • sexuella trakasserier
  • instruktioner att diskriminera.

Direkt diskriminering

Direkt diskriminering är när någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan i en jämförbar situation. Missgynnandet ska ha samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna. Om en händelse är diskriminering beror på den enskilda situationen. Här följer några exempel på sådant som kan vara direkt diskriminering:

  • Om någon söker ett arbete och uppfyller kraven i annonsen men inte blir kallad till intervju medan någon annan som har samma eller liknande meriter blir kallad till intervju, om skillnaden i behandling har samband med en diskrimineringsgrund, till exempel personens kön.
  • Om en person som vill tanka på en bensinmack måste betala i förskott medan en annan kund får betala efteråt, om skillnaden i behandling har samband med en diskrimineringsgrund, till exempel personens etniska tillhörighet.

Vad är missgynnande?

Ett missgynnande uppstår om någons handlande, beslut eller beteende får en negativ följd för någon annan, det vill säga en skada, nackdel eller ett obehag. Det kan handla om att en person kommer i ett sämre läge eller går miste om en förbättring, en förmån eller service. Det spelar ingen roll om det finns en avsikt att missgynna eller inte; det är effekten eller resultatet som avgör om det är missgynnande.

Exempel på missgynnande är att någon inte blir kallad till intervju för ett jobb, inte får gå en utbildning, inte får handla i en affär, inte blir insläppt på en restaurang, inte får hyra en bil eller en bostad.

Missgynnandeförbudet i föräldraledighetslagen

Vad är en jämförbar situation?

För att det ska handla om direkt diskriminering måste någon ha blivit sämre behandlad än någon annan i en jämförbar situation. Det innebär att den som anser sig har blivit diskriminerad ska jämföras med någon annan som befinner sig i en liknande situation. Om det saknas en verklig jämförelseperson kan jämförelsen göras med hur en hypotetisk, förmodad, person skulle ha blivit behandlad.

Om två personer söker samma jobb och de har ungefär likadana meriter så är de i en jämförbar situation. Är det stor skillnad i meriterna så är de två oftast inte i en jämförbar situation enligt lagen.

Inom till exempel sjukvården eller socialtjänsten kan bedömningen av vad som är en "jämförbar situation" utgå från människors behov. Till exempel kan två personer som har brutit benet ha samma vårdbehov och därför befinna sig i en jämförbar situation. Om en av personerna har en sjukdom som påverkar vårdbehovet för ett brutet ben kan det innebära att personerna inte längre är i en jämförbar situation eftersom de har olika vårdbehov.

Ett annat exempel på situationer som är jämförbara är när flera personer söker till en utbildning och alla uppfyller kraven för denna, exempelvis godkänt betyg i matematik och engelska.

I andra fall är utgångspunkten att de flesta befinner sig i en jämförbar situation och därför har rätt att inte bli bemötta på ett diskriminerande sätt. Det gäller till exempel i affären, på restaurangen eller på bussen.

Krav på samband med en diskrimineringsgrund

För att något ska vara direkt diskriminering måste det också finnas ett samband mellan missgynnandet och diskrimineringsgrunden.

Allra starkast är sambandet om det finns en avsikt att missgynna en person på grund av någon av diskrimineringsgrunderna. Det krävs dock ingen vilja eller önskan att missgynna någon på grund av diskrimineringsgrunderna. Om någon diskriminerar för att tillgodose någon annans önskan är detta också diskriminering. Ett exempel är om en hyresvärd nekar en person med en viss funktionsnedsättning att hyra en lägenhet för att andra hyresgäster inte vill ha en granne med den funktionsnedsättningen.

Även om avsikten är att bespara personen lidande eller obehag men konsekvensen blir att personen missgynnas finns ett samband mellan handlingen och diskrimineringsgrunden. Det kan till exempel handla om en kioskägare som inte vill anställa en ung kvinna för att jobba under nattskiftet för att ägaren anser att jobbet är för farligt för en ung kvinna.

Det finns också ett samband vid så kallad "felaktigt förmodad" tillhörighet till någon av diskrimineringsgrunderna. Om en person till exempel inte får komma in på en restaurang för att dörrvakten tycker illa om homosexuella personer och felaktigt tror att personen i fråga är homosexuell finns det ett samband mellan missgynnandet och diskrimineringsgrunden. Sambandet finns alltså även om dörrvakten hade fel om den sexuella läggningen.

Sambandet finns även då någon diskrimineras på grund av att hen har en anknytning till någon annans tillhörighet till en av diskrimineringsgrunderna. Ett exempel på detta är om en hyresvärd vägrar att hyra ut en lägenhet till en person på grund av att hens make eller sambo har en viss etnisk tillhörighet.

Sambandet kan även finnas när diskrimineringsgrunden är en av flera faktorer som är orsaken till en diskriminerande behandling.

Indirekt diskriminering

Indirekt diskriminering är när det finns en regel eller en rutin som verkar neutral men särskilt missgynnar personer med visst kön, viss könsidentitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, viss funktionsnedsättning, viss sexuell läggning eller viss ålder. Då kan regeln vara diskriminerande, trots att det är samma regel som tillämpas för alla. Det kan till exempel handla om krav på viss längd som kan missgynna kvinnor och krav på körkort som kan missgynna personer med funktionsnedsättning.

Det är dock inte indirekt diskriminering om följande kriterier är uppfyllda:

  • Syftet med regeln eller rutinen är berättigat, det vill säga befogat och objektivt godtagbart. Detta innebär att syftet ska vara värt att skydda i sig och vara tillräckligt viktigt för att kunna få företräde framför principen om icke-diskriminering.
  • De medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet. Det innebär att det inte finns andra alternativ eller medel för att uppnå syftet.

Exempel: Krav på språkkunskaper

Om en arbetsgivare vid en anställning ställer höga krav på kunskaper i svenska kan det missgynna personer som har svenska som andraspråk. Kravet på kunskaper i svenska skulle då kunna innebära indirekt diskriminering. Om kravet på språkkunskaper faktiskt krävs för att utföra arbetet skulle kravet vara relevant och inte anses som diskriminering. Om en kommun ska anställa en lärare i svenska är det ett rimligt krav att befattningen kräver god svensk språkbehandling. För andra typer av tjänster finns det inte alltid samma skäl att ställa lika höga krav på språkkunskaper. Om kravet ändå ställs på tjänster där det inte är relevant kan det vara indirekt diskriminering.

Bristande tillgänglighet

Bristande tillgänglighet är när en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att en verksamhet inte vidtar skäliga tillgänglighetsåtgärder för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning.

Den som är ansvarig för en verksamhet är skyldig att genomföra skäliga åtgärder för att verksamheten ska vara tillgänglig för en person med funktionsnedsättning. Den som underlåter (låter bli) att genomföra skäliga tillgänglighetsåtgärder kan komma att göra sig skyldig till diskriminering. Underlåtenhet kan både vara att den som är ansvarig för en verksamhet inte gör något alls eller att de åtgärder som denne genomfört inte är tillräckliga. Åtgärderna är tillräckliga om de leder till att en person med en funktionsnedsättning kommer i jämförbar situation med en person utan denna funktionsnedsättning.

Exempel på åtgärder som kan krävas kan vara att ta bort trösklar, att läsa upp menyn på en restaurang eller att erbjuda hjälpmedel som någon behöver för att kunna delta i skolan eller på jobbet.

En enskild person med funktionsnedsättning har rätt att ställa krav på tillgänglighet inom bland annat restaurang, butik, utbildning, arbete och hälso- och sjukvård (se samtliga samhällsområden ovan i avsnittet Var kan man bli diskriminerad?). Det handlar om att personen ska kunna få del av den aktuella verksamheten och inte att det alltid måste ske på exakt samma sätt som är möjligt för personer utan denna funktionsnedsättning. Skillnaderna får dock inte vara större än vad som är sakligt påkallat.

Vad är skäliga åtgärder?

Lagen ställer krav på att genomföra skäliga tillgänglighetsåtgärder. Vilka åtgärder som är skäliga att kräva avgörs genom en helhetsbedömning i varje enskilt fall. Utgångspunkten för vad som är en skälig åtgärd är de krav på tillgänglighet som gäller enligt de lagar eller andra regler som finns för verksamheten, till exempel i arbetsmiljölagen, skollagen, plan- och bygglagen eller enligt EU-förordningar om passagerares rättigheter vid transporter.

Utöver krav som finns i lagar och andra regler kan det för de flesta verksamheter endast bli aktuellt att genomföra enklare åtgärder. Ytterligare åtgärder kan dock komma att krävas inom arbetslivet och när det gäller lokalerna i högskolan.
I helhetsbedömningen av vad som är en skälig åtgärd tas även hänsyn till:

  • De ekonomiska och praktiska förutsättningarna hos verksamheten.
  • Hur varaktig och omfattande relationen mellan den enskilda personen och verksamheten är.
  • Andra omständigheter av betydelse, till exempel nyttan av en åtgärd.

Vad är åtgärder för tillgänglighet?

Åtgärder för tillgänglighet kan handla om stöd eller personlig service, information och kommunikation, samt den fysiska miljön.

Exempel på stöd eller personlig service:

  • Stöd i skolundervisning.
  • Ledsagning genom myndighetslokaler.
  • Hjälp att plocka och packa matvaror i en butik.
  • Att få menyn uppläst på en restaurang.

Exempel på tillgänglig information och kommunikation:

  • Information i alternativa format, till exempel i stor stil (text med en större teckenstorlek än den brukar vara), eller på daisy (text inläst på CD-skiva med goda sökmöjligheter).
  • Tillgång till olika kontaktmöjligheter till exempel via e-post och personlig service.
  • Möjlighet till en avskild plats för samtal vid en myndighetskontakt.
  • Alternativa sätt att tillhandahålla biljetter.

Exempel på åtgärder i den fysiska miljön:

  • Ökad framkomlighet i en butik genom omplacering av varor.
  • Utjämning av trösklar och andra nivåskillnader.
  • Montering av kontrastmarkeringar vid nivåskillnader.
  • Omplacering av starkt doftande produkter.
  • Åtgärder för att en person ska kunna ta sig ombord på och färdas med en buss eller andra transportmedel.
  • Ledsagning och hjälp med bagage.

Observera att listan ovan är exempel på tillgänglighetsåtgärder som en verksamhet kan genomföra. Vilka åtgärder som är skäliga att kräva avgörs genom en helhetsbedömning i varje enskilt fall.

Undantag från förbudet mot bristande tillgänglighet inom områdena varor, tjänster och bostäder.

Trakasserier och sexuella trakasserier

Trakasserier är ett agerande som kränker någons värdighet. För att omfattas av diskrimineringslagen måste det kränkande agerandet ha samband med någon eller några av diskrimineringsgrunderna.

Trakasserier kan till exempel vara att ge uttryck för förlöjligande eller nedvärderande generaliseringar, med koppling till diskrimineringsgrunderna.

Trakasserier kan också vara av sexuell natur. De kallas då för sexuella trakasserier. Förutom kommentarer och ord kan det vara att någon till exempel tafsar eller kastar närgångna blickar. Det kan också handla om ovälkomna komplimanger, inbjudningar och anspelningar.

Trakasserier och sexuella trakasserier är ett beteende som är oönskat. Det är den som är utsatt för trakasserier som avgör vad som är oönskat eller kränkande. Enligt lagen måste den som trakasserar förstå hur agerandet upplevs för att det ska bli fråga om trakasserier eller sexuella trakasserier. Det är därför viktigt att den som är trakasserad klargör för den som trakasserar att beteendet är obehagligt och ovälkommet. I vissa situationer kan kränkningen vara så tydlig att inga påpekande krävs från den som känner sig trakasserad.

Utreda och åtgärda trakasserier i arbetslivet

Utreda och åtgärda trakasserier inom utbildningsområdet

Instruktioner att diskriminera

Instruktion att diskriminera är när någon ger en order eller instruerar någon som är i beroendeställning, till exempel en anställd, att diskriminera någon annan. Det kan också handla om en instruktion att diskriminera till en person eller ett företag som åtagit sig ett uppdrag, exempelvis ett bemanningsföretag.

Instruktionen kan till exempel vara att

  • enbart arbetssökande med svenska namn ska intervjuas
  • någon som är homosexuell inte ska få service
  • en person med en viss etnisk tillhörighet inte ska få komma in i affären eller restaurangen.

Instruktion att diskriminera kan handla om direkt och indirekt diskriminering, bristande tillgänglighet, trakasserier och sexuella trakasserier.

Domstolen beslutar om ersättning

Den som utsätter någon för diskriminering kan bli skyldig att betala diskrimineringsersättning till den som har blivit diskriminerad. Det gäller alla former av diskriminering.

Det är en domstol som avgör om diskriminering har skett och som beslutar om diskrimineringsersättningen. Diskrimineringsersättning har en dubbel funktion. Dels ska den ge en rimlig kompensation till den som har blivit drabbad (ersättningens reparativa funktion), dels ska den fungera avskräckande och därmed effektivt motverka diskriminering i samhället (ersättningens preventiva funktion).

Förbud mot repressalier

Den som har anmält diskriminering eller påtalat att en aktör bryter mot diskrimineringslagen har ett lagskydd mot att bli bestraffad, det vill säga utsatt för repressalier. Skyddet gäller även när någon medverkat i en utredning enligt diskrimineringslagen eller avvisat eller fogat sig i trakasserier eller sexuella trakasserier.

Förbud mot repressalier från arbetsgivare

Förbud mot repressalier från utbildningsanordnare

Förbud mot repressalier inom andra samhällsområden